Frågestunds-svar!
Faktiskt väldigt besviken på er :( för jag vet hur många som läser min blogg men ingen som kommenterar. Jag antar att ni förstår allt jag skriver om och att jag är supertydlig med allt, se bra ;)
Fick iallafall en fråga:
Svar: Jag tror jag vet vem det är och är inte säker på om du läst hela historien om mig och M. Just nu så känner jag en del hat om jag ska vara ärlig. Jag känner mig lurad men det jag hatar mest är att det påverkat mig så mycket mer än jag bestämde (eller trodde jag kunde bestämma) att det skulle påverka mig. Jag lider av det idag. Jag är bränd. Och det är sanningen.
Det förstör för mig idag, förstör framtider, så därför är jag arg, på handlingar, och ord och löften som sas, men egentligen inte på själva personen. Det lättaste sättet att gå vidare är som du gör (om du är samma person som jag tror) att bara ignorera. Det var misstaget jag inte gjorde förra gången och det har gjort mest ont av allt i slutändan.
Livstips: Gör slut, UMGÅS INTE, så kan ni kanske ses senare, om 100 år. Sorgligt och jag ville inte tro på det men insett själv, det är som alla säger. Så gör inte samma misstag, lär av mitt och spara en massa.
Så egentligen är jag ganska neutral, om man bortser från det onda, för jag har insett att jag inte får ut något bra utav personen (i kombo med migf sj) eller situationen. Jag är så glad för att jag insåg det en natt, annars har jag alltid velat och brottats fram och tillbaka, men så en natt blev det bara glasklart. "Jag får inte ut något av det här"
Ibland måste man inse att kärleken övervinner inte allt, även fast jag insåg det 8 månader tidigare, så hängde jag kvar 2 år. Slösade tid. Det är bara inte värt det, ibland. Inte om man inte mår bra av det.
Annars så fick jag ett par frågor på min förra frågestund som jag aldrig svarade på som jag tänkte svara på nu, för det är min kära syster som skrivit dem ^^
Svar: Wow, det finaste någon gjort för mig... Ingen aning faktiskt. Superklurig fråga jue :P
Mitt liv om 10 år, då är jag 31. Då kanske jag har jobbat utomlands några år och nu har jag bestämt mig för att "växa upp". Köpt en lägenhet eller hus, gärna i Skellefte-trakten, tillsammans med min karl ( vi får väl se ;) ) Har ett vanligt jobb, typ på affär passar mig otroligt bra så varför inte? Har två katter och kanske en baby on the way, vem vet ;O
Jag tycker inte att man måste skaffa barn, många tycker det är meningen med livet och skaffar det bara för att folk brukar skaffa barn, så har alltid varit lite sådär, barn? njaaa. Men nu på senare tid har jag nog insett att jag vill ha barn, inte nu, men kanske om 10 år. Inte meningen med livet, men något som jag skulle vilja vara med om, och få dela med någon.
Bröst på ryggen har man ju hellre än fötter till händer eftersom bröst inte fyller någon vidare vardaglig funktion, fast fötter som händer verkar ju mer logiskt ;)
Det brukar faktiskt slå mig hur glad jag är att jag är född helt normal. Sen blev man ju som man blev men det får man väl skylla på sina föräldrar ;)
Fick iallafall en fråga:
Svar: Jag tror jag vet vem det är och är inte säker på om du läst hela historien om mig och M. Just nu så känner jag en del hat om jag ska vara ärlig. Jag känner mig lurad men det jag hatar mest är att det påverkat mig så mycket mer än jag bestämde (eller trodde jag kunde bestämma) att det skulle påverka mig. Jag lider av det idag. Jag är bränd. Och det är sanningen.
Det förstör för mig idag, förstör framtider, så därför är jag arg, på handlingar, och ord och löften som sas, men egentligen inte på själva personen. Det lättaste sättet att gå vidare är som du gör (om du är samma person som jag tror) att bara ignorera. Det var misstaget jag inte gjorde förra gången och det har gjort mest ont av allt i slutändan.
Livstips: Gör slut, UMGÅS INTE, så kan ni kanske ses senare, om 100 år. Sorgligt och jag ville inte tro på det men insett själv, det är som alla säger. Så gör inte samma misstag, lär av mitt och spara en massa.
Så egentligen är jag ganska neutral, om man bortser från det onda, för jag har insett att jag inte får ut något bra utav personen (i kombo med migf sj) eller situationen. Jag är så glad för att jag insåg det en natt, annars har jag alltid velat och brottats fram och tillbaka, men så en natt blev det bara glasklart. "Jag får inte ut något av det här"
Ibland måste man inse att kärleken övervinner inte allt, även fast jag insåg det 8 månader tidigare, så hängde jag kvar 2 år. Slösade tid. Det är bara inte värt det, ibland. Inte om man inte mår bra av det.
Annars så fick jag ett par frågor på min förra frågestund som jag aldrig svarade på som jag tänkte svara på nu, för det är min kära syster som skrivit dem ^^
Svar: Wow, det finaste någon gjort för mig... Ingen aning faktiskt. Superklurig fråga jue :P
Mitt liv om 10 år, då är jag 31. Då kanske jag har jobbat utomlands några år och nu har jag bestämt mig för att "växa upp". Köpt en lägenhet eller hus, gärna i Skellefte-trakten, tillsammans med min karl ( vi får väl se ;) ) Har ett vanligt jobb, typ på affär passar mig otroligt bra så varför inte? Har två katter och kanske en baby on the way, vem vet ;O
Jag tycker inte att man måste skaffa barn, många tycker det är meningen med livet och skaffar det bara för att folk brukar skaffa barn, så har alltid varit lite sådär, barn? njaaa. Men nu på senare tid har jag nog insett att jag vill ha barn, inte nu, men kanske om 10 år. Inte meningen med livet, men något som jag skulle vilja vara med om, och få dela med någon.
Bröst på ryggen har man ju hellre än fötter till händer eftersom bröst inte fyller någon vidare vardaglig funktion, fast fötter som händer verkar ju mer logiskt ;)
Det brukar faktiskt slå mig hur glad jag är att jag är född helt normal. Sen blev man ju som man blev men det får man väl skylla på sina föräldrar ;)
Mr J
Skrev nyss ett långt inlägg om den eventuella nya personen i mitt liv. Men insåg att ni inte behöver veta allt om det än. Jag känner inte att jag vill presentera honom på bloggen än, även fast ni nog har era aningar ;)
It's work in progress.
Det är en lite klurig situation, främst för att han inte bor här, men också för att jag är på tröskeln till utomlands.
Jag ser utbildningen som ett prova-på. Trivs jag med livet där är chansen stor för en permanent utomlandsflytt. Men verkar det inte som min grejj kommer jag stanna i Sverige och leva Svensson-liv.
Mycket beror på. Hur det blir efter de här sista veckorna, efter Spanien, efter sommaren.
Men jag trodde aldrig, aldrig någonsin, att jag skulle träffa en person som är så lik mig på så många olika sätt. Det är verkligen underligt, ibland blir man så paff att man undrar om man svarade sig själv.
Och han lyssnar, sätter sig in och förstår, på riktigt. Empati. Inte tycka-synd-om, utan mänsklighet.
Snäll, öppen, ärlig och tycker om ost på kex.
Iallafall. Allt ni behöver veta i dagsläget, det kommer hamna ett par rader i mina utkast framöver
om fräkniga axlar och ögon som ser exakt ut som små, små bassänger med mosaikbottnar.^^
It's work in progress.
Det är en lite klurig situation, främst för att han inte bor här, men också för att jag är på tröskeln till utomlands.
Jag ser utbildningen som ett prova-på. Trivs jag med livet där är chansen stor för en permanent utomlandsflytt. Men verkar det inte som min grejj kommer jag stanna i Sverige och leva Svensson-liv.
Mycket beror på. Hur det blir efter de här sista veckorna, efter Spanien, efter sommaren.
Men jag trodde aldrig, aldrig någonsin, att jag skulle träffa en person som är så lik mig på så många olika sätt. Det är verkligen underligt, ibland blir man så paff att man undrar om man svarade sig själv.
Och han lyssnar, sätter sig in och förstår, på riktigt. Empati. Inte tycka-synd-om, utan mänsklighet.
Snäll, öppen, ärlig och tycker om ost på kex.
Iallafall. Allt ni behöver veta i dagsläget, det kommer hamna ett par rader i mina utkast framöver
om fräkniga axlar och ögon som ser exakt ut som små, små bassänger med mosaikbottnar.^^
När jag var liten hade jag två-veckors-ångest
När jag var ung, ungefär mellanstadiet sådär, så hade jag alltid två-veckors-ångest.
Jag vet att alla tycker man är för liten, kan ingenting och känner ingenting när man var så liten, men tänk efter när du själv var i den åldern. Jag var mycket väl medveten om killar, utseendefixering, mobbning och krig.
Jag tittar på min lillkusin ibland och tänker, nej det där förstår hon inte, men det är klart hon gör. Jag förstod när jag var i hennes ålder.
När man var tillsammans med någon så fick jag alltid en konstig känsla i magen exakt efter två veckor. Jag kunde inte sätta ord på det då, men nu vet jag att det kallas ångest. En sugande, illamående känsla som sitter någonstans i magen och även längst ner i halsen, där tungan sitter fast ungefär. Äta var jobbigt och det gjorde småont när man snuddade vid pojken i tankarna.
Även fast allting kändes bra i början, så vaknade man upp en dag och bara;
"Nej, jag klarar inte av att se honom igen. Jag vill vara själv.
Vara min egen och inte ha den där efter mig hela tiden"
Och man skrev ett brev, ringde ett samtal från hemtelefonen eller skickade en vän att göra slut.
Och i ett nafs var det över.
När jag blev äldre var jag rädd för att jag skulle ha två-veckors-ångesten hela mitt liv. Att den skulle förstöra allt så fort jag träffade någon.
Så länge träffade jag aldrig någon..
Så träffade jag någon tillsut och inget var bestämt i en hel sommar. Så bestämde jag, och inväntade två-veckors-ångesten. Den kom aldrig. Jag hade lurat den! Jag kanske hade vuxit ifrån den, kanske inbillat mig den. Kanske skulle den kommit under sommaren om jag hade bestämt tidigare. Men som sagt, den kom aldrig..
Ni vet hela resten av historien och här är jag idag. Och jag är nog fortfarande samma tjej.
Som tyckte om att leka med vatten, sitta vid gungorna och prata och älskade stuvade makaroner med småkorv. Samma tjej som hade runt huvud, rosa slingor som en gång var röda och en vit lokförarkeps som jag aldrig tog av mig.
Varför jag berättar det här? Ingen aning, jag mindes det bara helt plötsligt.
Jag vet att alla tycker man är för liten, kan ingenting och känner ingenting när man var så liten, men tänk efter när du själv var i den åldern. Jag var mycket väl medveten om killar, utseendefixering, mobbning och krig.
Jag tittar på min lillkusin ibland och tänker, nej det där förstår hon inte, men det är klart hon gör. Jag förstod när jag var i hennes ålder.
När man var tillsammans med någon så fick jag alltid en konstig känsla i magen exakt efter två veckor. Jag kunde inte sätta ord på det då, men nu vet jag att det kallas ångest. En sugande, illamående känsla som sitter någonstans i magen och även längst ner i halsen, där tungan sitter fast ungefär. Äta var jobbigt och det gjorde småont när man snuddade vid pojken i tankarna.
Även fast allting kändes bra i början, så vaknade man upp en dag och bara;
"Nej, jag klarar inte av att se honom igen. Jag vill vara själv.
Vara min egen och inte ha den där efter mig hela tiden"
Och man skrev ett brev, ringde ett samtal från hemtelefonen eller skickade en vän att göra slut.
Och i ett nafs var det över.
När jag blev äldre var jag rädd för att jag skulle ha två-veckors-ångesten hela mitt liv. Att den skulle förstöra allt så fort jag träffade någon.
Så länge träffade jag aldrig någon..
Så träffade jag någon tillsut och inget var bestämt i en hel sommar. Så bestämde jag, och inväntade två-veckors-ångesten. Den kom aldrig. Jag hade lurat den! Jag kanske hade vuxit ifrån den, kanske inbillat mig den. Kanske skulle den kommit under sommaren om jag hade bestämt tidigare. Men som sagt, den kom aldrig..
Ni vet hela resten av historien och här är jag idag. Och jag är nog fortfarande samma tjej.
Som tyckte om att leka med vatten, sitta vid gungorna och prata och älskade stuvade makaroner med småkorv. Samma tjej som hade runt huvud, rosa slingor som en gång var röda och en vit lokförarkeps som jag aldrig tog av mig.
Varför jag berättar det här? Ingen aning, jag mindes det bara helt plötsligt.
Ny halsduk och framtidsplaner
Fyndade en halsduk igår på HM för 30 kronor, sjukt skön faktiskt. Vet inte vad jag skulle gjort utan den på dessa nattpromenader (fast singular eftersom jag bara haft halsduken i ett dygn haha!)
Annars så har jag fått ett mail idag:
:D! Vilket innebär att i sommar kommer jag bo i Sverige. Och eftersom jag gör det så kommer jag (om jag kan ta ledigt) fara på peace and love dessutom :D Utomlands-flytt får vänta tills augusti minst alltså :P Både bra och dåligt.
Annars så har jag fått ett mail idag:
:D! Vilket innebär att i sommar kommer jag bo i Sverige. Och eftersom jag gör det så kommer jag (om jag kan ta ledigt) fara på peace and love dessutom :D Utomlands-flytt får vänta tills augusti minst alltså :P Både bra och dåligt.
En dröm, blir till overklighet
Vaknade för 11 minuter sedan, upp till ett liv, och sa hejdå till ett annat, mitt drömliv. Har en sådan period nu igen. När drömmarna under natten är så verkliga och härliga att det känns som jag lever ett skönt dubbelliv!
Men inatt.. Jag styrde allting precis dit jag ville, alla jag ville skulle finnas där fanns där och drömmen var så himla otroligt bra!
(förutom att vi var jagade av en massmördare som skulle köra över oss med en gräsklippare, men det har jag redan kommit över^^)
Det som var jobbigare i drömmen var att jag hade allting där. Jag ska precis sträcka ut handen och få det jag vill ha, när en bränd yta blir ivägen.
Står där, med det jag vill inom räckhåll men ändå kan jag inte komma närmare, slappna av, för att min hjärna säger "nej!".
Nej Ronja, gör det inte, lita inte på det!
Och genast blir kroppen stel, mitt lutade huvud kan inte koppla av och alla kollar snett. Eller de kanske inte gör det, men tystnaden kollar snett. Eller det kanske den inte heller gör, men i mitt huvud skriker det;
"Du gör fel, alla kommer skratta. Du duger inte till det här. Du är bränd!"
Och det enda som kan rädda situationen, händer inte. Jag kan inte styra det dit. För jag är bränd.
Och det är dagens sanning. Jag sticker inte under stol med det, utan ska jobba på det.
Att alla mina dun är svarta, och de vita får ingen se. De ska jag aldrig ta ut från sin kammare.
Jag ska aldrig dela mina dun med någon igen.
Trodde aldrig jag skulle gå dit. Man bestämmer ju själv vad man gör, men det sitter fan i mitt undermedvetna. Det är nog ingenting jag kan styra över. Jag som trodde jag kunde styra över det där själv.
Jag hatar att det är du också som bränt mig. Någon som det är meningen att man ska komma ihåg. Tack..
I söndags, sliten.
Hade dessutom den här gamla fina på hjärnan när jag vaknade:
Men inatt.. Jag styrde allting precis dit jag ville, alla jag ville skulle finnas där fanns där och drömmen var så himla otroligt bra!
(förutom att vi var jagade av en massmördare som skulle köra över oss med en gräsklippare, men det har jag redan kommit över^^)
Det som var jobbigare i drömmen var att jag hade allting där. Jag ska precis sträcka ut handen och få det jag vill ha, när en bränd yta blir ivägen.
Står där, med det jag vill inom räckhåll men ändå kan jag inte komma närmare, slappna av, för att min hjärna säger "nej!".
Nej Ronja, gör det inte, lita inte på det!
Och genast blir kroppen stel, mitt lutade huvud kan inte koppla av och alla kollar snett. Eller de kanske inte gör det, men tystnaden kollar snett. Eller det kanske den inte heller gör, men i mitt huvud skriker det;
"Du gör fel, alla kommer skratta. Du duger inte till det här. Du är bränd!"
Och det enda som kan rädda situationen, händer inte. Jag kan inte styra det dit. För jag är bränd.
Och det är dagens sanning. Jag sticker inte under stol med det, utan ska jobba på det.
Att alla mina dun är svarta, och de vita får ingen se. De ska jag aldrig ta ut från sin kammare.
Jag ska aldrig dela mina dun med någon igen.
Trodde aldrig jag skulle gå dit. Man bestämmer ju själv vad man gör, men det sitter fan i mitt undermedvetna. Det är nog ingenting jag kan styra över. Jag som trodde jag kunde styra över det där själv.
Jag hatar att det är du också som bränt mig. Någon som det är meningen att man ska komma ihåg. Tack..
I söndags, sliten.
Hade dessutom den här gamla fina på hjärnan när jag vaknade:
Solsoaka och vulgaritet
Har just långduschat med inpackning, olja och hela köret. Har haft vit choklad och grädd ansiktsmask också, yummie! Och nu ska jag äta chokladpuddingen som blev kvar sen igår och soltorka ♥
Jag blir alltid så fascinerad över hur mycket lite sol kan påverka en, man känner sig 15 kilo lättare så fort en stråle hittar huden. Så sol-soaka. Det ska jag göra.
Har ni tänkt på det? Att visa engelska ord beskriver bättre känslan/saken än svenska? Som moist eller soaking (=återfukta, suga upp kan man väl säga) Eller dimma på svenska, det är inte så fint ord, men mist, det låter ju jätte fint!
Fast när man skriver på svenska, så känns det i hjärtat, har ni märkt det då? Lite töntigt sagt sådära men tex om man skriver en text/dikt på engelska, även fast man förstår engelska lika bra som svenska, så är det som ändå sett genom ett filter. Man döljer någonting, texten är om något man inte riktigt vågar prata om. Så tycker jag iallafall. De flesta av mina texter är på svenska, för att det är vackrare, klarare och jag är ju som ni kanske märkt ganska öppen av mig.
Var det förresten någon som tyckte jag gick över gränsen igår? Berätta för mycket personligt, man ska inte prata om vad ens ex och en själv snackar om i telefon. Kom igen, en anonym kommentar iallfall.
Är jag för öppen? För vulgär?
Jag har nog alltid varit det.
Sun bathing indoors
Jag blir alltid så fascinerad över hur mycket lite sol kan påverka en, man känner sig 15 kilo lättare så fort en stråle hittar huden. Så sol-soaka. Det ska jag göra.
Har ni tänkt på det? Att visa engelska ord beskriver bättre känslan/saken än svenska? Som moist eller soaking (=återfukta, suga upp kan man väl säga) Eller dimma på svenska, det är inte så fint ord, men mist, det låter ju jätte fint!
Fast när man skriver på svenska, så känns det i hjärtat, har ni märkt det då? Lite töntigt sagt sådära men tex om man skriver en text/dikt på engelska, även fast man förstår engelska lika bra som svenska, så är det som ändå sett genom ett filter. Man döljer någonting, texten är om något man inte riktigt vågar prata om. Så tycker jag iallafall. De flesta av mina texter är på svenska, för att det är vackrare, klarare och jag är ju som ni kanske märkt ganska öppen av mig.
Var det förresten någon som tyckte jag gick över gränsen igår? Berätta för mycket personligt, man ska inte prata om vad ens ex och en själv snackar om i telefon. Kom igen, en anonym kommentar iallfall.
Är jag för öppen? För vulgär?
Jag har nog alltid varit det.
Sun bathing indoorsAtt sy, att leva
Hej. Har brottats med en symaskinf från 60-talet nu i ungefär 2 timmar. Helt jävla sanslöst att en symaskin inte kan till å funka när man ska sy på fritiden??! Mormor var nyss förbi och tack och lov tog hon alla jeansen jag skulle laga med sig. Trodde jag skulle slita sönder dom med tänderna, GAAH!
När man sydde på skolan gick det ju hur bra som helst även fast man hade sina breakdowns..
Hahah, snyggaste gången var när jag kopplade in allting och ändå ville den inte ens starta, jag blev skitförbannat, slet med mig hela maskinen och mina grejjer till ett annat eluttag (i tron om att det förra var avstängt),
kopplade åter in allting, och fick snedamp när det inte fungerade, slet ut kontaktetn och slängde med maskinen så det bara small om det när jag rusade vidare till andra delen av sysalen.
Min bästa vän då (aa, hon jag festade med förra helgen som är dryg mot mig) hade iaktagit mig under hela mitt utbrott när hon lite försiktigt log och påpekade "Har du testat trycka på PÅ-knappen?"
Vilket jag såklart inte hade.
Haha sikka dagar det var.
Den här bilden är verkligen ren lycka. ♥
När jag var 16 år och flyttade till skellefteå, så påverkade det verkligen hela mitt liv.
Ska skriva något fint om det någon gång. Hur hemskt det var och om alla ljusa stunder.♥
När man sydde på skolan gick det ju hur bra som helst även fast man hade sina breakdowns..
Hahah, snyggaste gången var när jag kopplade in allting och ändå ville den inte ens starta, jag blev skitförbannat, slet med mig hela maskinen och mina grejjer till ett annat eluttag (i tron om att det förra var avstängt),
kopplade åter in allting, och fick snedamp när det inte fungerade, slet ut kontaktetn och slängde med maskinen så det bara small om det när jag rusade vidare till andra delen av sysalen.
Min bästa vän då (aa, hon jag festade med förra helgen som är dryg mot mig) hade iaktagit mig under hela mitt utbrott när hon lite försiktigt log och påpekade "Har du testat trycka på PÅ-knappen?"
Vilket jag såklart inte hade.
Haha sikka dagar det var.
Den här bilden är verkligen ren lycka. ♥
När jag var 16 år och flyttade till skellefteå, så påverkade det verkligen hela mitt liv.
Ska skriva något fint om det någon gång. Hur hemskt det var och om alla ljusa stunder.♥
nuvarande staying
Ursäkta den fortsatta dåliga uppdateringen under dagen, men nu har jag flyttat!
Alltså bor jag numera, på obestämd tid med min syster i en etta på 30 kvm på en madrass.
Ev bostad juue :D
Förresten igår! Efter vi hade sett båda senare twilight filmerna (sov dock genom halva sista) så satt vi och snackade vi tjejer. Om ALLT! Det var så himla skum pratstund. Vi gick från vem som kom först, hönan eller ägget till pedofileri, bestick och ALLT. Ända tills klockan 4 när jag och Gabba bestämde oss för att fara hem ^^
Men det jag skulle komma fram till, en stund avr vi inne på det här med att bo med någon när det plötsligt slog mig!
Gabba har bott hos Thomas i två månader, men inte sagt upp sin lägenhet än, en liten etta för under 2000:-, eftersom dom inte officiellt flyttat ihop än och hon behöver någonstans att ha sina grejjer.
Så jävla dumt att vi inte ens tänkt på det! Där har hon en etta hon måste betala hyra för när jag är bostadslös och behöver ett boende under några månader (innan spanien) GENIALSIKT :D Så båda ska fundera på det och jag var där igår, den är riktigt fin. Om man städar lite.. ;) Däremot är temperaturen alltid under 18 grader därinne, fel på pannan tydligen, men ändå? Jag kanske har en bostad :D
Nu ska jag sova, för jag har bara sovit 4 timmar inatt. Eller förresten, ska äta frukost, ge katten mat och vara vaken istället :D
Gabbo i somras
Men det jag skulle komma fram till, en stund avr vi inne på det här med att bo med någon när det plötsligt slog mig!
Gabba har bott hos Thomas i två månader, men inte sagt upp sin lägenhet än, en liten etta för under 2000:-, eftersom dom inte officiellt flyttat ihop än och hon behöver någonstans att ha sina grejjer.
Så jävla dumt att vi inte ens tänkt på det! Där har hon en etta hon måste betala hyra för när jag är bostadslös och behöver ett boende under några månader (innan spanien) GENIALSIKT :D Så båda ska fundera på det och jag var där igår, den är riktigt fin. Om man städar lite.. ;) Däremot är temperaturen alltid under 18 grader därinne, fel på pannan tydligen, men ändå? Jag kanske har en bostad :D
Nu ska jag sova, för jag har bara sovit 4 timmar inatt. Eller förresten, ska äta frukost, ge katten mat och vara vaken istället :D
Gabbo i somras
Twilight och jag [come on]
Förlåt för den låga uppdateringen igår, och guess what? Jag är fortfarande i lägenheten. Mimmie skulle inte ha internet fören ikväll och vad skulle jag då göra hela dagen? Dock kan jag inte va här hela dagen för någon vill att jag ska ha dragit innan 3. Skönt.
Nejmen igår så hade vi tjejkväll med Twilight, kladdkaka och popcorn :D Asså åååh, Twilight.. Jag är inte en sådan där twilight galning, men var det i somras när jag fastnade hårt i böckerna. Dock får jag inte läsa 4ans bok fören jag sett filmen, sen läsa boken, sen vänta på sista filmen, läsa sista boken.
Förresten, alla killar som; men näää, twilight är sämst. Har oftast aldrig sett dem. Dom är bara rädd för att dom ska tända på Taylor Lautner när han springer omkring naken i regnet^^
Nejmen igår så hade vi tjejkväll med Twilight, kladdkaka och popcorn :D Asså åååh, Twilight.. Jag är inte en sådan där twilight galning, men var det i somras när jag fastnade hårt i böckerna. Dock får jag inte läsa 4ans bok fören jag sett filmen, sen läsa boken, sen vänta på sista filmen, läsa sista boken.
Förresten, alla killar som; men näää, twilight är sämst. Har oftast aldrig sett dem. Dom är bara rädd för att dom ska tända på Taylor Lautner när han springer omkring naken i regnet^^
Vet bara en kille som verkligen sett filmerna, och han tyckte dom var bra. Han hade tom gett böckerna en chans. Hans kommentar:
"Den var bra, men det kändes lite creepy att det kändes som jag blev kär i Edward"
Hahahhaha, så jävla kung.
Även om man inte är twilight-fan så kan man dela uppp sig i team. Jag tror på att hela jorden går att dela upp i hund- och kattmänniskor. Söta eller snygga människor (man kan såklart va ful elelr vacker också men du är alltid lite mer söt, eller lite mer snygg) P
å samma sätt går jorden att dela upp i vampyrer VS varulvar. Jag själv är Team Jacob. Klart man väljer någon tanned, varm och supersnygg ung pojke (behöver jag nämna kroppen??) jämfört med en kall, glittrig, blek snubbe?
å samma sätt går jorden att dela upp i vampyrer VS varulvar. Jag själv är Team Jacob. Klart man väljer någon tanned, varm och supersnygg ung pojke (behöver jag nämna kroppen??) jämfört med en kall, glittrig, blek snubbe?
Fredrik kungjorde faktiskt något för oss som vi aldrig tänkt på. Att Edward antagligen har en glittrig snopp. Oooh its so sparkling! ^^ Det där har tydligen Fredrik tänkt på, så jag tror han är team Edward.
Nej men twilight, (ja jag vet att det här är så himla töntigt) Men jag känner igen mig så mycket. J
ag har varit Bella men skillnaden var att när Edward säger "I dont want you, leave me alone" Och kommer tillbaka å ba "I just said so to protect you" så litar Bella snabbt som ögat på honom igen. I mitt fall så ifrågasätte jag hans känslor. För om han ljög sådär, varför skulle han inte kunna ljuga om att han älskade mig? Hon förlåter honom direkt, lägger sig i sin famn. Hey biatch, han kanske lämnar dig igen? Lruing va?En tanke bara =P
Men ska jag va ärlig [vilket jag är riktigt bra på] så önskade jag att jag inte hade gått på det, att jag inte hade trott på Edward. OmOchOmIgen. frekkin emo
ag har varit Bella men skillnaden var att när Edward säger "I dont want you, leave me alone" Och kommer tillbaka å ba "I just said so to protect you" så litar Bella snabbt som ögat på honom igen. I mitt fall så ifrågasätte jag hans känslor. För om han ljög sådär, varför skulle han inte kunna ljuga om att han älskade mig? Hon förlåter honom direkt, lägger sig i sin famn. Hey biatch, han kanske lämnar dig igen? Lruing va?En tanke bara =P
Men ska jag va ärlig [vilket jag är riktigt bra på] så önskade jag att jag inte hade gått på det, att jag inte hade trott på Edward. OmOchOmIgen. frekkin emo
Två vändor, så är jag done
Två vändor, så är jag done. <-- länk
Varför jag har suttit på nålar hela dagen
och natten också för den delen.
Jag lyssnade på en låt mycket förra sommaren, som hette Lämna honom av Magnus Weideskog.
Här är lite av texten:
Du försöker hitta skäl att stanna kvar
Han var ju snäll ett tag, hans familj är underbar
Ni har lånat pengar och köpt en lägenhet
Han vet saker om dig som ingen annan vet
Ni har varit tsm I mer än 4 år
Ni har vuxit ihop och delar samma sår
Så du blundar och låtsas att du inte ser
Att alla brister som han har bara blir fler
Du ska veta att du är värd så mycket mer
Han ljuger för dig och han sårar sig
Så lämna honom nu
Åh jag vet att det är svårt att vara själv
Men han ger dig ingenting du vill ha så lämna honom nu
Lyssnade som sagt mycket på den här låten i somras, när jag försökte komma över honom, men jag ville inte.
Våran relation har alltid varit lite dömd att misslyckas. Jag har nästan alltid känt så men aldrig fått veta varför. Jag har frågat men det har slätats över. Har fått veta nu att det är för att han inte är done med L. Precis som allt annat. Synd bara att han inte kunde berätta det för mig för 2 år sen.
Förresten! Något som är jävligt irriterande men som inte spelar någon roll att jag säger är att jag inte är svartsjuk. Jag är bitter, det erkänner jag 100%, men det blev jag ungefär 2009.
Men det är som att säga när man druckigt EN öl och någon säger att man är full, och man säger att man inte är det (vilket är helt sant) så är det ingen som tror på en. Samma som nu.
"Är du svartsjuk?"
"Nej det är jag inte"
"Jaha..okej, jag tror dig*Hon är såå avis!!*
Men, om jag fick som jag ville skulle jag skriva ett långt mail till dig, om du vill lyssna, och om det finns en chans att du tror på mig.
Skitsamma, åter till låten. Har som sagt försökt "lyssna" på honom. Men igår, när fina-låtar-listan spelade runt runt och denna låt kom upp. Tänkte inte särskilt på det men så plötsligt slår denna sista mening igenom mitt pannben.
Men han ger dig ingenting du vill ha så lämna honom nu
Och med ens blev det kristallklart!
Jag är verkligen kär, det är jag verkligen, Marcus är en söt person men jag får inte ut något av vårat förhållande.
Jag är less på att ge och ge och ge och få axelryckningar tillbaka.
Jag är less på att visa dun och få en suck. Visa kol och få en ögonrullning.
Insåg alltså detta sent igår och har verkligen bestämt mig.
I am done, jag har gjort slut, var väl det jag ville komma fram till med detta massiva inlägg.
M håller med mig.
Så jag vet inte vad som händer just nu. Jag får bo här så länge jag vill, men, som jag hade bestämt innan är jag nog påväg härifrån. Helst fortfarande inom Skellefteå. Annars får jag lägga detta liv på is, IGEN. Och återgå till mitt liv på väntan. Men den här gången kommer jag inte vänta på att få komma tillbaka. Utan att få börja på nytt. Peace out, nu ska jag se How I meet your mother =D
När vi hämtade Nelson förra våren.
I love the smell of napalm in the morning, drop it.
Eftersom min blogg är Ronja exclusive, och jag egentligen inte ska sprida runt det här (eftersom det inte är klart), så skriver jag det iaf, eftersom det är en stor del.
Och ni får ursäkta att det inte blir några mellanslag där jag gör dom, så allt ser så grötigt ut. Jag får det inte till att funka.:P
Igår ungefär klockan 0.44 bestämde jag och M att ta en paus.
Jag har inget emot L, och tycker att de ska fixa det, men dom ska träffas och då finns det "en risk" att M blir kär. Han älskar mig, men det finns en risk.
Och jag sa att OM det finns "en risk", så är nog inte alla känslor riktade på mig från första början, han nekade inte till påstående och tyckte att vi skulle ta en paus och det blev det.
Jag var inte ledsen. Bara över det faktum att jag aldrig kommer kunna mäta mig med henne, aldrig få samma gensvar som hon fick. Vilket jag förstår. Och känslor kan man inte styra över. Han är min, men hon var hans.
Jag var mest arg. Satt i soffan och skickade jag-har-just-tagit-en-paus-med-the-love-of-my-life-hittills-men-jag-är-mycket-okej-sms till J.
Satt vid datorn till klockan 2. Gick och la mig, stod inte ut, tog en filt och sov på golvet i badrummet. Det var där jag ville vara helt enkelt. Golvet i duschen är sacred.
Katten kom och tittade underligt på mig, och sov sedan i min famn hela natten. Ibland vaknade jag av att hon satt och tittade på mig med den där underliga blicken.
Vaknade klockan 5, och tänkte på skumma saker. Somnade om och låg där tills M kom och petade på mig när han skulle till jobbet.
Ja jag har tappat verklighetsuppfattningen lite. Vet inte riktigt vad som är för mycket att berätta.
Jag brukar inte ha problem med att berätta saker, därför folk brukar säga "Men ååh, fyy, så kan du inte säga, det där är privat"
Oj var det? Om jag vill berätta hur jag känner, så är det väl jag som avgör det. Eller funkar det inte så?
M och L får fixa det nu, för jag orkar inte vara med. Jag är så himla kär, för en gångs skull och det gör det svårt. Annars så känns det "bra" att jag varit med om det här förut och det känns bra att veta att jag ens KAN bli kär. Men det gjorde så gudförbannat ont rent fysiskt förra gången..
Och om vi ska gå samma väg igen, så bävar jag för hur ont det kommer göra på insidan den här gången.
Nu har jag sagt för mycket igen.
Men som sagt, det är bara paus.. Men man måste stålsätta sig. Jag funderar scenarion. Förbereda sig på det värsta, fundera på vad man vill ha ut av livet. Och jag vill lapa sol.
Något du inte visste om mig :D
Visste ni att jag har gröna fingrar och älskar att plantera saker?
Det är sant. Har ett eget växthus av plast som jag fick av mina föräldrar någon gång när jag fyllde år.
När jag fyllde 18 fick jag ett pilträd av farmor och jag har alltid varit bra på att driva upp saker.
Min 18års-dag. Fick en vattenkanna, en locktång och ett par trosor också, till synes.^^
Det första jag planterade evah var en äppelkärna. För det första så säger dom att det är otroligt svårt att få upp någonting ur en kärna. För det andra så är det för kallt för äppelträd i Lappland. Men jag tänkte jag skulle testa.
Fick upp en planta, som jag, när den blivit tillräckligt stor, planterade ut. Var ganska inställd på att det skulle dö under vintern men icket då! Dock har min bäbis verkligen levnadsvilja, kan man väl kalla det!
- Första vintern åt en hare upp honom :( Han blev till en liten stump. Men så på sommaren sköt det ut grenar från denna stump och vips så levde han livet igen :D
- Andra vintern hade råttor som bott under snön tuggat bort all bark och grenar så åter var bara den där stumpen, torr och livlös kvar. Men sommaren efter så återhämtade den sig mirakulöst :D
- Tredje vintern, och jag vet det låter skumt, men då hade vi en reninvasion i trädgården. Lapparna hade tappat bort sina renar eller drivit dom åt fel håll, för dom var iaf på våran gata. Säkert över 100 renar som tuggade i sig buskar och rabatter och förstörde gräsmattor. Gissa vilket träd som blev glupskt uppätet av en hungrig ren dessutom :( Tänkte nu kommer det säkerligen inte växa upp igen. Men som sagt, levnadvilja.
- Fjärde året, jag vet det börjar bli tjatigt, men den här våren blev trädet sjukt. Fick en svampsjukdom från grannens häck. Små röda svampar växte upp på den och vi googlade och tydligen var det ytterst svårt att bli av med svampen. Jag visste att grannens häck haft det där i flera år. Men inte dock äpplis inte, utan plågade sig genom det där, och nu är han väl 7 år gammal och högre än en meter :D
Iår ska jag försöka odla en maka till äpplis, för utan ett fellow-tree kan det inte bli äppel-äpplen på trädet.
Detta är vad jag ska odla iår :D
Smultron (försökte förra året, NONE)
Paprika (oerhört enkelt)
Tomat (oerhört enkelt)
Persilja (Första gången jag tänkte odla kryddor :))
Gräslök (Kan va gott å ha)
Äpple (Som sagt :])
Still hunting my dreams
Det är sjukt att vissa saker aldrig vill lämna ens undermedvetna.
Som en vän som jag har.. eller hade. Hon var en skithög och även fast jag sa upp kontakten för över 5 år sen så fortsätter jag drömma om henne ibland.
Senast jag hörde av henne så bad hon om förlåtelse och ville att vi skulle vara vänner, och att hon bara varit avis på mig. Tyvärr så gav jag henne inte en chans till.
Inatt drömde jag att hon följde efter mig överallt och bad om förlåtelse, hon sa "Kan vi inte bara gå tillbaka?"
Varpå jag svarade "Varför gå tillbaka när man gå framåt?"
Väldigt klyftig jag var, mitt dröm-jag.
En annan dröm som jag hade om henne för någon månad sen handlade om att hon försökte sticka ner mig med en bordskniv. Scary shit.
Har ni något som hunting your dreams from the past?
Skolavslutningen i 9an.
Jag är ganska missnöjd (som synes) jag vet inte ens varför jag gick med på att vi skulle hålla om varandra.
Kissekatthunger och MIN NYA FRISYR
Katten råkade vara instängd på toan hela natten så hon var ju gööör hungrig. Så gedde hon mat och hon var helt galen och bet mig i benet. "Don't bite the leg who feed you, man!"
Sen så fixade jag bilderna från telefon igår (min telefon -->Mimmies telefon -->Hon bluetootade över det till sin dator -->Lägger över det på ett USB -->Stoppa in det i min dator.)
Så äntligen, låt mig presentera min nya frisyr. Först en före bild.
Sjukt söt jag var, och det snöade så jag är blöt i håret.
Ta-daa! Den här bilden blev sämre och det ser ut som jag inte har någon haka alls, men frisyren passar mig bättre iaf. Ska spara ut håret ännu mer men man måste ju fixa det emellan som ;)
Hiss eller diss?
Men det känns bra nu, riktigt bra :D
Framme i skellefteå, har nyss packat in alla mina saker som kommer få stå i hallen tills jag orkar ta itu med dom (vilket jag MÅSTE imorgon)
Ganska kul egentligen att hela mitt liv ryms i en låda, en bag, 7 påsar och en sopsäck
(plus ett förråd hemma hos Mimmie med saker som nattduksbord och sånt.)
Mest rädd var jag att min mega-tavla skulle gå sönder. Nu är frågan vars jag ska [får] sätta den :D
Här i jämförelse med min ena skotersko, som är enormous btw;
Kändes jätte sorgligt när jag avr i Lappland och alla på jobbet var helt supersöta! Fick ett presentkort och ett vi kommer sakna dig kort av chefen. Började nästan gråta i ena ögat. Åååh, jag har världens bästaste jobbarkompisar, och jag kommer sakna Jindra jätte mycket.
På ett halvår har Jindra ändå lärt mig en del. Inte för att hon har försökt men jag har insett att Lycksele inte är så illa ändå. Man skulle kunnaha ett liv där. Ett liv som inte är på is. Jag har alltid tänkt att mitt liv där bara var ett liv i väntan på vad man skulle göra därnäst. Medans man inte visste vars man ska ta vägen i livet, eller vad man ska jobba med. Men det kanske finns ett riktigt liv där med. Någon dag, någon gång ♥
På ett halvår har Jindra ändå lärt mig en del. Inte för att hon har försökt men jag har insett att Lycksele inte är så illa ändå. Man skulle kunnaha ett liv där. Ett liv som inte är på is. Jag har alltid tänkt att mitt liv där bara var ett liv i väntan på vad man skulle göra därnäst. Medans man inte visste vars man ska ta vägen i livet, eller vad man ska jobba med. Men det kanske finns ett riktigt liv där med. Någon dag, någon gång ♥
Det kändes litt vanskligt när jag var i L, men nu känns det bara bra typ :D Ingen mer bussångest klockan 6. Hurray :) Nu blire till att städa, laga mat, planera, tvätta, handla och ta tag i saker själv. Godnatt alla bloggisar, vi ses imorgon, då vaknar jag upp som skelleftebo, än en gång.
So sad so sad
Flyttar nu, vi ser väl om vi ses ikväll eller så möts vi i skellefteå. Love
Min religion
Igår morse var man på julotta med familjen i den lilla byn mitt ute i någonstans i det kalla lappland. Länge sen man varit i kyrkan. Jag brukar ändå gilla att vara i kyrkan, även fast jag inte är religös. Jag har respekt för kyrkan, troende och så, och det brukar kännas fint och högtidligt att sitta i kyrkan ändå..
Men den här gången så kände jag verkligen när jag satt där i de hårda träbänkarna att jag verkligen växt ifrån religion. Det kändes falskt och som en sekt allting prästen pratade om. "Att vi ska vända oss till Jesus, guds son och han ska förbarma sig över oss. Och om hur genitalt det var att Gud sände sin ende son till oss människor på jorden som ett simpelt barn, som behöver omvårdnad. Varför sände han inte Jesus som något mer kraftfullt, som en man? För en kvinna kunde han ju iaf inta skickat." (!)
Fan vad arg jag blev. Jag hatar sådant där, och det kändes så hjärntvättat allt han sa.
Jag tror inte på någonting, till största del. Det vore fel att säga att jag är troende. Jag skulle vilja tro men inte på samma sätt som vissa. Men tex om vad som händer efter man dör. Jag har alltid velat tro att man återföds, kommet till ett annat land eller någonting men det känns som att man innerst inne vet, att när man dör, då kommer man bara försvinna och så är det med det.
Jag och Mimmie pratade en del om det där igår, att det är synd att efter döden kommer man få veta men inte kunna berätta det för någon. Vad tror du händer efter döden?
Men den här gången så kände jag verkligen när jag satt där i de hårda träbänkarna att jag verkligen växt ifrån religion. Det kändes falskt och som en sekt allting prästen pratade om. "Att vi ska vända oss till Jesus, guds son och han ska förbarma sig över oss. Och om hur genitalt det var att Gud sände sin ende son till oss människor på jorden som ett simpelt barn, som behöver omvårdnad. Varför sände han inte Jesus som något mer kraftfullt, som en man? För en kvinna kunde han ju iaf inta skickat." (!)
Fan vad arg jag blev. Jag hatar sådant där, och det kändes så hjärntvättat allt han sa.
Jag tror inte på någonting, till största del. Det vore fel att säga att jag är troende. Jag skulle vilja tro men inte på samma sätt som vissa. Men tex om vad som händer efter man dör. Jag har alltid velat tro att man återföds, kommet till ett annat land eller någonting men det känns som att man innerst inne vet, att när man dör, då kommer man bara försvinna och så är det med det.
Jag och Mimmie pratade en del om det där igår, att det är synd att efter döden kommer man få veta men inte kunna berätta det för någon. Vad tror du händer efter döden?
Julen kommer inte fören det rockar i radion
Har nu pyntat granen med syskonen, Crille agerade gran-pimp och bestämde att det skulle vara varannan blå, varannan silver kula. Tillslut sa han, "men här kan vi gå lite crazy och sätta en blå också"
Han fällde även den här kommentaren när han gick förbi julpyntslådan;
"AAH, oj, höhö, fan vad rädd jag blev, jag trodde det låg en människa i lådan"
Min brorsa är väldigt lättskrämd och det är bland det roligaste mamma vet, som när hon riggade en sop med en mask på så när han öppnade toadörren flög den ut. Han gick på det gång på gång.. ^^
Sen så har jag och Mimmie slagit in paket åt mamma. Vi var för lata för att hämta juletiketter i Crilles rum så vi gjorde egna som blev jätte fina =)
Det jag gillar med min familj, något som känns som det är så himla kul med jag och Jenny är att tex våran VS hennes gran.
Nu har hon inte bara röda kulor men det känns som att deras gran är stor tät, plain med röda bollar. Någon smörsångare eller barnkör sjunger någon stämmningsfull julsång i skalor från stereon lite sådär i bakgrunden.
Medans våran är fylld med 20 olika färger och småpryttlar och olika färger på girlangerna och allt är kors och tvärs men ändå sådär himla personligt och mysigt. Stereon står på högsta volym med Tomterock och jag får verkligen inte julstämmning fören jag hört den skivan. Var tvungen att köpa mig ett eget exemplar när jag bodde i lägenhet förra året. ♥
I år försökte vi hålla granen lite mer "samlad" och skippade de röda, lila, rosa och alla andra världens färger vi har och körde på bara silver och blått. Men småpryttlarna, de hängde med iaf ^^
GOD JUL!! :D
Han fällde även den här kommentaren när han gick förbi julpyntslådan;
"AAH, oj, höhö, fan vad rädd jag blev, jag trodde det låg en människa i lådan"
Min brorsa är väldigt lättskrämd och det är bland det roligaste mamma vet, som när hon riggade en sop med en mask på så när han öppnade toadörren flög den ut. Han gick på det gång på gång.. ^^
Sen så har jag och Mimmie slagit in paket åt mamma. Vi var för lata för att hämta juletiketter i Crilles rum så vi gjorde egna som blev jätte fina =)
Det jag gillar med min familj, något som känns som det är så himla kul med jag och Jenny är att tex våran VS hennes gran.
Nu har hon inte bara röda kulor men det känns som att deras gran är stor tät, plain med röda bollar. Någon smörsångare eller barnkör sjunger någon stämmningsfull julsång i skalor från stereon lite sådär i bakgrunden.
Medans våran är fylld med 20 olika färger och småpryttlar och olika färger på girlangerna och allt är kors och tvärs men ändå sådär himla personligt och mysigt. Stereon står på högsta volym med Tomterock och jag får verkligen inte julstämmning fören jag hört den skivan. Var tvungen att köpa mig ett eget exemplar när jag bodde i lägenhet förra året. ♥
I år försökte vi hålla granen lite mer "samlad" och skippade de röda, lila, rosa och alla andra världens färger vi har och körde på bara silver och blått. Men småpryttlarna, de hängde med iaf ^^
GOD JUL!! :D
