Vi har levde i ett kaos i två dagar (eller typ hela våra liv) men nu är det slut med det. Installerad och klar och fungerar utmärkt, tjoho, best buy ever! Nu ska vi bara fixa hålet däremellan!

Nej vet ni vad.

Dagarna spenderar jag med en bunt söta barn (hur i h-vete gick det till att jag började tycka barn var söta??) och kvällarna försöker jag pyssla ihop röjning av lägenhet, träning, sambo och denna fröken som tar upp en hel del tid och precis just nu biter i mina fingrar. Inte helt fy skam med andra ord.

Igår pysslade vi med det här, för idag kommer den kattfröken som ska hålla styr på mig och Johannes.

Har jag förresten berättat att redan första dagen var det en liten tjej som frågade varför jag hade en sådan liten haka?

Jag vet inte om det säger så mycket då det här bara är min tredje dag på jobbet men det har känts som om det saknats något och jag insåg vad det var idag. Morgonångest.

 

Man har alltid morgonångest, speciellt i början av veckan. Även om man älskar jobbet så har jag alltid lite morgonångest. Något i magen som gör att man mår lite illa och helst vill springa tillbaka till sängen och glömma att man vaknade. Att man måste vara någonstans. 

Men med det här jobbet. Jag halvstudsar upp ur sängen klockan 6. Nej, jag känner ingenting.

Svar till dig som undrade om min utbildning så är svaret teckenspråk ett och två samt pedagogiskt ledarskap. Jag har ingen formell utbildning inom barnomsorg men dom behövde någon som kunde ställa upp med en varsel på 3 dagar så det fick bli jag.

 

Dagen idag har känts bra, mindre nervös än jag trott men samtidigt en massa att hålla reda på. Jag tycker att det känns så luddigt, om man jämför med när man ska jobba i affär så är det ju liksom burkarna som ska upp på hyllan och det kan inte misstolkas. Idag har det bara varit fritids så imorgon börjar själva skolan.

 

Jag är ansvarig för att teknologin ska fungera och det är väl inte en av mina starka sidor... Vi får helt enkelt ta dagen som den kommer =) Men på det hela, BRA första skoldag!

 

 

RWJ recenserade den här videon idag och jag säger bara, she's good! En dag kanske man själv är så bra på att teckna.

Mina damer och herrar, jag har något att berätta!

 

På måndag kommer jag att börja skolan! Och inte vilken skola som helst, utan förskolan!

....?

Jag fick jobbet som jag var på intervju för igår!

Det innebär att jag ska vara stödlärare i en förskoleklass där ett av barnen har cochlea-implantat (typ en hörapparat som man har opererat i hjärnan så man hör).

Jag ska inte vara hennes assistent utan hjälpa delar av klassen med uppgifter men ha lite mer fokus på henne. Hjälpa henne förstå när tekniken inte går att ha på, typ som på raster och gympan tillexempel.

Har verkligen sett arbetslös ut idag, för det är så det kommer bli följande veckor. Inget mer sommarjobb.

Men så ringde telefonen och om en timme ska jag vara på arbetsintervju, och inte på vilken arbetsintervju som helst utan en där min huvudsakliga uppgift är att använda teckenspråk!

 

Idag skriver jag.

Senast jag skrev så tappade jag mig ner i bokstäverna så nästa gång jag tittade på klockan hade jag skrivit i 3 timmar. I sträck. Det var en gång. Sagan tog slut. "Och ingen kommer vilja läsa den."

 

Men det är snarare för att jag vill ha en bok att slänga. Fånga orden, trycka ner dom på papper och stoppa undan det. För någon annan, en annan gång.

 

Det här med klyschor. Klyschor är egentligen det finaste som uppfunnits. Någon kom på en sådan beskrivande mening på ett känsla att alla andra insåg; "Aah, precis så känns det ju!" Jag tänker mig någon Shakespear-liknande filur men det vet man aldrig haha. Däremot så är våra mest klyshiga kärleksförklarningar säkert över 200 år gamla. Folk var förälskade även då.

 

Det är bara det att just alla kände exakt så, som det blev mainstream, för använt och tappade sin glans. Och nu anses det slemmigt. Men meningen bakom orden på vissa... det är precis så.

 

När jag ligger och tittar på Johannes och ska försöka sätta ord på det jag känner, så bygger jag fram meningarna ord för ord i mitt huvud. Men i slutändan så märker jag ändå att det är precis dom klyschorna som redan sagts i världen tusentals, miljontals gånger.

 

Det luriga med klyschor antar jag är att folk har hört det så många gånger att vem som helst kan dra en "my heart skipped a beat" och man skulle tro dem. Men för någon som hjärtat verkligen har hoppat över ett slag på, vet att det är precis så det känns. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Så om någon ger dig en klyscha, se honom i ögonen. Det kan vara precis så han känner.

 

Jag vet att det är ologiskt men idag är det en sådan dag, igen. Jag är 23 år men ledsen över att jag aldrig fått träffa min farfar. Vilket är ganska ... . Jag kan inte ens själv förklara varför jag är så ledsen, just inatt.

 

Ologisk är sorgen då det är en person jag inte ens träffat, någonsin men ändå en sådan självklar känsla då han har uppfostrat min pappa till den han är, och min pappa har uppfostrat mig till den jag är. En person jag aldrig fått lära känna som är hälften av min pappa. En fjärdedel av mig.

En person som jag hade kunnat ge lika mycket kärlek som jag känner för min mormor, min morfar och min farmor, utan att mitt hjärta skulle sprängas. En kärlek som bara finns där från det att man växer upp.

En person som hade berättat fler historier om svunna tider än min pappa gör. En person jag bara sett på en enda bild, då han annars alltid var fotografen och eller då han på vimmelbilderna "vardag på 70,80-talet" är antingen suddig eller döljd av träd eller skuggor.

På den bilden, portättet av honom, så ler han och ser ut som min pappa, men med ett rundare ansikte.

 

Min farfar dog mycket hastigt när min pappa var 21 år och det jag vet om honom, den person jag känner, är den gestalt han fått i min fantasi genom pappas berättelser. Främst friluftslivshistorier som jaktäventyr eller fjällvandringar. Jag antar att man lite klyshigt kan säga att han lever vidare på det sättet.

 

 Jag är ledsen att han aldrig fick veta att pappa två år senare skulle få en son. Eller att han 27 år senare skulle ha ett barnbarn som gråter en hel lördagkväll, 23 år gammal, för att hon aldrig fått träffa honom.

Aldrig lärt känna honom. Därför är jag ledsen.

Fredag idag så tänkte komma med ett fredagstips! Nu är det försent men om du ska festa för nästa helg så har jag ett recept på "fulla nallar" som blev väldigt lyckat på förra festen!

 

Ta så många gummibjörnar du vill ha och fyll på med sprit (smaksatt går också bra) tills de är ungefär 2 cm under ytan. Sätt lock på och ställ in i kylskåpet och rör om 1-2 gånger om dagen. 

 

Ju fler dagar nallarna får supa, ju större blir de. Men minst 5 dagar, vilket jag gjorde och då blev de inte abnormalt stora.

 

När det är dags att äta dem får de dock inte vara i rumstemperatur för länge, ta ut några i omgångar. Sprit, gelebjörnar och värme är ingen bra kombination då björnarna smälter.

 

Jag åt bara björnar och drack två öl på en hel kväll, så lite rajtantajtan är det i dom.

Good luck!

Det känns som jag tagit tag i mitt liv mer och jag pendlar mellan att "fan vad livet leker, jag vill inte förändra något på hundra år" medans ibland så får jag mer ett infall av "GAAH! Vad gör jag med mitt liv? Is this it??!"

 

Vägarna jag har att gå är

Stanna i skellefteå och eventuellt få ett vikariat eller vara arbetslös tills jag dör. Vilket skulle inträffa på circa en månad.

 

Stanna i Skellefteå men söka tolkutbildning på distans. Då kan jag INTE ta det här vikariatet som jag KANSKE får och nästa år måste jag flytta till Härnösand. Men jag vet inte ens om jag vill bli tolk men att bara sitta här kills me. Kan ju alltid hoppa av efter ett år.

 

Söka skola i Umeå (tolkutbildning) eller skrivarkurs på distans (men det är en djungel i att hitta skrivarkurser)

 

Flytta till Bahamas och glömma bort att jag skulle haft 8 månader mörker och kyla framför mig och endast livnära mig på drinkar och solenergi...

 

 

 

Alltså, kärleken i den här videon!

 

Här finns en uppföljare till den förra cat-friend and dog-friend! Haha, vilken vän hade man velat ha mest? Jag skulle nog hellre ha en hundvän även om jag är kattmänniska.