Goin veggo and meato.
Såg "Cowspiracy" förra veckan som är en dokumentär om boskapsindustrins påverkan på miljön. Låter tråkigt men den var jättebra. I den tog de upp att boskapsindustrin (både den i sig och odling av deras foder) står för över 50% av alla föroreningar. Då känns det som att det knappt spelar någon roll om man snabbduschar eller cyklar, om det som spelar störst roll är att alla äter så mycket kött.
Dokumentären tar upp tabuet om detta fakta, för ingen av de stora företagen vill prata om det eftersom de drivs av donationer och vill inte stöta sig med storföretag.
Dokumentären tar upp tabuet om detta fakta, för ingen av de stora företagen vill prata om det eftersom de drivs av donationer och vill inte stöta sig med storföretag.
Den var iallafall väldigt vettig och efter detta har jag och Johannes tagit ett beslut.
Vi ska sluta köpa och äta producerat kött. Vi är tursamma och har vårat eget viltkött som vi äter istället.
Vi har även försökt byta ut våra mejeri-produkter till vegetabiliska sådana.
Vi ska sluta köpa och äta producerat kött. Vi är tursamma och har vårat eget viltkött som vi äter istället.
Vi har även försökt byta ut våra mejeri-produkter till vegetabiliska sådana.
Så vi är vegan, vegetarian och köttätare. Vi kallar det för viltoterian.
Och det känns jättebra. En vecka in nu och det enda jag offrat är mjölk och skinka. Men vi har havremjölk och oftast äter jag inte skinka ändå. Bättre för mig, bättre för djuren, bättre för jorden och på så vis bättre för dig. Men har förståss redan också blivit dömd och dumförklarad. På en vecka. Vi kanske bara ska känna lite peace, love and understanding tycker jag?
Jag tvingar ingen annan att göra detsamma men jag rekomenderar dokumentären varmt. Bryt tabun iallafall. Var medveten och kanske vill du också förändra något.
Jag tvingar ingen annan att göra detsamma men jag rekomenderar dokumentären varmt. Bryt tabun iallafall. Var medveten och kanske vill du också förändra något.
Det här med klyschor
Det här med klyschor. Klyschor är egentligen det finaste som uppfunnits. Någon kom på en sådan beskrivande mening på ett känsla att alla andra insåg; "Aah, precis så känns det ju!" Jag tänker mig någon Shakespear-liknande filur men det vet man aldrig haha. Däremot så är våra mest klyshiga kärleksförklarningar säkert över 200 år gamla. Folk var förälskade även då.
Det är bara det att just alla kände exakt så, som det blev mainstream, för använt och tappade sin glans. Och nu anses det slemmigt. Men meningen bakom orden på vissa... det är precis så.
När jag ligger och tittar på Johannes och ska försöka sätta ord på det jag känner, så bygger jag fram meningarna ord för ord i mitt huvud. Men i slutändan så märker jag ändå att det är precis dom klyschorna som redan sagts i världen tusentals, miljontals gånger.
Do you get weak in your knees,
fall head over heels baby,
and every other cheesy cliché
yes I am swept of my feet,
oh, my heart skips a beat
Det luriga med klyschor antar jag är att folk har hört det så många gånger att vem som helst kan dra en "my heart skipped a beat" och man skulle tro dem. Men för någon som hjärtat verkligen har hoppat över ett slag på, vet att det är precis så det känns. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Så om någon ger dig en klyscha, se honom i ögonen. Det kan vara precis så han känner.
Alkohol
2 år sedan
Ikväll ska jag på samma fest som jag for på för två år sedan. Och samma som då så är Johannes neröver. Den festen för två år sedan drack jag för starkt vin.
Jag insåg för första gången någonsin att det inte alls alltid är kul att bli full. Jag kunde inte få karusellen att stanna, även fast jag knep ihop ögonen allt vad jag kunde. Jag kände en samhörighet mitt i allt men var rädd för jag kunde knappt lyfta huvudet från duschavloppet. Jag visste inte vad som var upp.
Jag kom knappt ihåg någonting efter att jag färgat asfalten smultronröd.
Tydligen fick jag skjuts hem av mitt ex och den natten hade jag min rekorddusch. 6 timmar.
Jag känner mig på insidan likadan som då lite, men jag ska försöka tänka på att det blir inte bättre ju mer man dricker. Men jag kommer vara snygg och ha det jävligt kul. Vi ses.
Fenomenet Ångest
En kväll med lapplandsångest
Har ganska mycket ångest idag men äntligen börjar den lättna. Jag har ångest för en hel del saker on my mind. Jag har så svårt att släppa saker så det sitter i huvudet i veckor innan de en efter en trillar bort.
Jag tycker ångest är ett sådant konstigt fenomen. Att man kan få det som en kemisk reaktion på alkohol, och att man kan få ångest av det simpla faktum att det är morgon.
Och att ångesten är större på måndagar.
Jag kommer ihåg när man var liten och väcktes klockan 6 för att skjutsas till dagis. Direkt man vaknade kände man klumpen i magen och i halsen och det blev inte bättre att man lämnades "ensam" på dagis. Jag hade nästan alltid separationsångest varje morgon när pappa vinkade hejdå, fast man kunde inte sätta ord på känslan just då. Dock grät eller skrek jag aldrig, utan det enda jag gjorde var att svälja det, för jag fösökte komma ihåg att pappa eller mamma kommer tillbaka i eftermiddag.
Jag använder inte ordet ångest lättvindigt men jag får ofta ångest, men som tur är får jag inte så grav förlamande eller panikartad ångest särskilt ofta, utan mer; en basketboll i magen och en handboll i halsen. Man får helt enkelt härda ut för man vet att så fort man kommit på jobbet, eller klockan blivit lunch så går det över. För att komma tillbaka nästa morgon i en mindre upplaga.
Mainstream
När jag var 16 år och flyttade ensam till Skellefteå, då handlade allt om att sticka ut istället för att passa in, som hela högstadiet hade handlat om.
Plötsligt skulle man klä sig annorlunda, lyssna på konstig musik, inte tycka som alla andra. Jag minns speciellt en nyår när vi sovde över hos en kille och han satte på någon skum musik och sa
-"Vet du vad det här är? näe just det, du är sån sån där mainstream person och vet inte hur isländsk pop låter."
WTF? För det första vet du ingenting om mig, överhuvudtaget. Fördom kallas det. För det andra så är saker mainstream just för att många tycker om det. Det betyder inte att det är dåligt utan snarare tvärtom, att det är så bra att många faller för det.
När "de i andra bordet" (ja i min gymnasieklass var vi uppdelade i två gäng kan man säga) tyckte att alla i vårat bord var mainstream, "utom du Ronja, för du lyssnar på reagge och klär dig i jeans". Jaha? Så tajtheten på min beklädnad avgör om jag är speciell, eller min musiksmak.
Som bilden säger, vad spelar det för någon roll att dubstep heter dubstep nu? Varför måste alla spela så svåra och tro sig vara hipsters? Nejmen ingen har någonsin varit med om det jag varit med om. Jag är unik.
Nej det är du inte. Jag tycker inte om att man särbehandlar sig själv. Du känner bara så för du har aldrig varit i någon annans känslor. Det finns tusen personer som är som dig. Har samma sår och problem som dig, samma drömmar och intressen som dig. Gått igenom samma saker som dig, tänkt i samma banor som dig. Det finns tusen människor som känner precis så som du kännt. Och vad är det för dåligt med det? Det betyder att du inte är ensam, att det finns inga ensamma hipsters och det finns inget som kallas mainstream.
Var bara dig själv, oavsett om det anses vanligt eller inte.
Jag har slutat vara någon som alla andra trodde, för många år sedan.
Sluta ursäkta ditt liv
Jag är så less på människor som säger "nee jag kan inte". Speciellt tjocka människor. Du blev inte tjock, du själv gjorde dig det (förutom då det kanske handlar om en gradivitet då) och det är bara du själv som kan fixa det. Visst det är svårare för vissa pga gener men då få du ge dig fan på det.
Jag har i många år tänkt nej jag orkar inte, jag kan inte, men du kommer aldrig komma någonstans om inte du själv gör det. Det finns ingen annan metod än att du själv gör arbetet. DU måste bestämma dig, hur vill jag se ut? Hur vill jag må? Det är ingen annans ansvar för något i ditt liv.
Jag brukade tänka "jag väntar tills jag är typ fet DÅ får det vara nog", men om jag inte ens kan träna bort dom 5 kilo extra jag har nu, hur ska jag då lyckas när jag väger 20 kilo extra.
Det handlar om att bestämma sig. Äta mindre eller träna mer. Det handlar inte om att du ska behöva svälta dig för tränar du så ska du äta mer. Du tränar för att må bra och det är inte omöjligt! Det behövs inte gymas varje dag i ett halvår. Jag har ju själv märkt hur min bakdel blivit fastare på bara några månader på gymet. Jag har kommit på en massa småtrix i vardagen som gör träningen lättare och överätandet mindre och jag tänkte dela med mig av dom vid ett senare tillfälle, nu ska jag jobba och sen ska jag ge järnet på gymet!
Det måste va på liv och död, det måste kännas i ditt hjärta på riktigt. För om jag tar i för löst, har jag förlorat allt imorgonbitti.
Idag är en sådan dag som jag skulle vilja kunna telepati, för jag har så mycket i hjärnan som jag varken kan sätta i ord eller bokstäver. Men jag tänkte dela med mig av något inatt.
Varför är det så fel att säga sanningen? Varför är det tabu att prata om vad som händer egentligen?
Varför anses det svagt att berätta jag har en alkoholiserad mamma, jag har blivit utnyttjad, jag har svårt för att bli gravid, jag har blivit bränd, jag mår dåligt. Jag förstår inte hur det kan vara så. Man borde ha rätt att berätta vad som helst om sig själv utan att bli dömd. Kanske får folk mer förståelse för en.
Jag antar att det är en genetisk grej. Att inte visa sig svag. Då blir man utstött. Utan partner och utan liv. Ingen fortplantning, lika med ingen "mening" i livet.
Jag ger en stor eloge till folk som vågar säga saker rakt ut, såsom en flicka som är stark som skriver rakt fram om hur det är att vara psykiskt sjuk, sån e jag som rakt ut säger att fyfan vad jävligt det är att vara mamma eller niotillfem som också, trots att hon har en sån stor blogg berättade om sina känslor och tankar när hennes love of her life helt plötsligt lämnade.
Vi måste berätta sånna här saker för varandra, dela med oss av erfarenheter och lärdomar.
Hur ska vi annars inte få en chock eller veta hur vi ska överleva när man står där med en unge som skriker, för det var det ingen som sa något om. Eller när man bara ser mörker eller hjärtat går i tusen bitar.
Jag tänker alltid fortsätta säga sanningen, speciellt här på bloggen.
Det jag skriver, är jag inte ensam om. Om bara en själ känner igen sig i hur jävla ont det gör att bli bränd, förlora hoppet om sig själv och alla andra eller vad som helst, då är jag glad. För då kan även denna person se att man överlever. Man går vidare. Och det är inget fel att skriva någon gång, då och då om hur smärtsamt det var, även om jag inte är i situationen längre, för det kan hjälpa någon annan som tror att dom också är ensammast i världen.
Att vara 14 och hata livet
Godmorgon. Grannarna mitt över håller på att flytta och jag har kollat in en del videos på tuben. En video som tydligen var väldigt stor för ett tag sedan, som jag totalt missat är en video från en kille som heter Jonah.
Det handlar om hur mobbning och att dom inte tänker ge upp. Jag blev väldigt berörd av den här videon, och även alla svar till den. Speciellt en med två killar, som ser ut som typiska bullies och jag trodde att deras video skulle vara en "Go hang yourself faggot" men det var det inte, tvärtom!
Däremot skrev någon en kommentar om att "bli mobbad är en del av uppväxten, get over it".. Och ja, de flesta har nog känt sig utanför någon gång men det är ingenting man ska ta och acceptera. Världen behöver inte alls vara så, och det är lite det videorna handlar om. Det är vi som gör världen.
Det viktigaste budskapet, och faktiskt det viktigaste jag lärt mig personligen i livet, är att det alltid blir bättre.
När man är 14år känns livet som ett ändlöst mörker, men vad du än varit med om, så kommer det ordna upp sig. Du kommer titta tillbaka på den perioden om några år och inse precis samma sak. Att det blev bättre. Alla mådde så när dom var i den åldern. Det handlar bara om att hålla ut och inte göra något dumt tills du hittat dig själv.
Du vill, du kan, du gör!
Fastnade på en dokumentär imorse, om en wildlife park. Se den första minuten.
Minns ni när man var liten och tänkte, det där vill jag jobba med, när man var på circus eller såg nått häftigt på tv.
Ville bli djurskötare, astronaut eller varför inte rockstjärna.
Själv ville jag blir delfintränare. Leva i ett varmt, soligt land och bada med delfiner hela dagarna.
Sedan kommer nästa tanke; nääe, det är omöjligt...
Jag gick igenom mina anteckningar igår från när jag gick reseledarutbildningen i spanien för snart ett år sedan. Och det är inte omöjligt. Det är inte alls svårt! Vill du jobba utomlands? Far. Vill du jobba i rymden? Googla och sök utbildningar. Vill du bli rockstjärna? Träna då och ge fan på att lyckas.
Alla dina barndrömmar är inte omöjliga! Hur tror du de här människorna fick jobba med det dom ville? Dom är inte tursamma, eller bätttre än någon annan. De har försökt.
Jag känner så många nu som verkligen gör det dom vill.
Bor i Turkiet, Thailand, Gran canaria, Cypern, Grekland, Spanien, Egypten och en tjej t.o.m i Sydafrika. Att följa hennes dagar via facebook, där hon berättar att idag har de sett elefanter, eller varit i en masajby är amazing.
[x] Gått på glas, maj 2011.
Vi fick lära oss något på utbildningen. Du har en trygghetszon och utanför denna känns det lite läskigt. Men om du tar dig utanför trygghetszonen, om så bara en gång, utvidgas den gröna zonen och du får mer ut av livet.
Vill du, så kan du, så gör du! Våga.
Minns ni när man var liten och tänkte, det där vill jag jobba med, när man var på circus eller såg nått häftigt på tv.
Ville bli djurskötare, astronaut eller varför inte rockstjärna.
Själv ville jag blir delfintränare. Leva i ett varmt, soligt land och bada med delfiner hela dagarna.
Sedan kommer nästa tanke; nääe, det är omöjligt...
Jag gick igenom mina anteckningar igår från när jag gick reseledarutbildningen i spanien för snart ett år sedan. Och det är inte omöjligt. Det är inte alls svårt! Vill du jobba utomlands? Far. Vill du jobba i rymden? Googla och sök utbildningar. Vill du bli rockstjärna? Träna då och ge fan på att lyckas.
Alla dina barndrömmar är inte omöjliga! Hur tror du de här människorna fick jobba med det dom ville? Dom är inte tursamma, eller bätttre än någon annan. De har försökt.
Jag känner så många nu som verkligen gör det dom vill.
Bor i Turkiet, Thailand, Gran canaria, Cypern, Grekland, Spanien, Egypten och en tjej t.o.m i Sydafrika. Att följa hennes dagar via facebook, där hon berättar att idag har de sett elefanter, eller varit i en masajby är amazing.
[x] Gått på glas, maj 2011.
Vi fick lära oss något på utbildningen. Du har en trygghetszon och utanför denna känns det lite läskigt. Men om du tar dig utanför trygghetszonen, om så bara en gång, utvidgas den gröna zonen och du får mer ut av livet.
Vill du, så kan du, så gör du! Våga.
Master-inrednings-shopping och nära och krocka IGEN!!
Förlåt att det inte blev ett videoinlägg som lovat men jag har knappt tid att ens berätta något bland det viktigaste som hänt mig i mitt liv. Igår jobbade jag på extrajobb nummer två, det var oerhört hektiskt och nacken blev bara värre och värre. Jag körde bil dit. Det var en vanlig biltur men jag skakade som ett asplöv när jag kom in bara av adrenalinet.
Efter jobbet for vi till MIO och bestämde och beställde den där baota [väldigt stor] soffan. Pungade ut en klumpsumma på 11 000 kändes bra för själen som vill få ett riktigt liv men ont i den arbetslöses plånbok.
Idag skulle jag också jobba, men nacken krånglade och efter att nog ha överdoserat min medicin var jag verkligen inte i bruk till att jobba. Senare på dagen blev det lite bättre och bestämde oss för att få något gjort när jag lix var "hemma". Blev tv-shopping (alltså shopping av TV) Så nu äger Johannes en 55" TV, jeesuz.
Jag har varit orolig hela dagen när vi kört runt. Varje bil som varit påväg in på våran väg har varit en fara i mina ögon och hjärtsnörp har uppstått. Sedan tidigare idag var vi åter igen, cirka 30 cm, jag skojjar inte(!) från att bli rammade i bakändan när vi backade ut, å han körde inte lite fort. Var såklart vårat fel, vi backade men ändå. Allt hände i slowmotion och jag hann tänka "det är fan inte sant, inte igen!" och jag skrek stopp ungefär 14 000 ggr i sekunden kändes det som.
Livet är så bräckligt. Ni kommer aldrig förstå.
Nej, som jag sa idag. Jag ska börja med häst och vagn.
Kultivera ditt liv
För er som vill göra något nytt av vardagen och inte drukna i traktorspår så har jag två tips.
*Ät någonannanstans än vid köksbordet! Gör en picnic eller ät kladdkakan ute på gräsmattan. Varför inte äta spaghettin på golvet i vardagsrummet eller på toaletten? Faktiskt inget jag hittat på utan t.o.m niotillfem gjorde en lek där de gjorde allting som en tärning sa, vilket slutade med att alla satt och åt köttbullar i badkaret.
*Se mer bio, eller ännu bättre upp, teater! Man känner sig så oerhört kulturell när man ser levande pjäs istället för nedladdad nerlånad film.
Små ändringar som gör stor skillnad. Pjäsen vi såg ikväll var jättebra och man känner sig så himla duktig och kulturell så jag ska nog fortsätta mitt oerhörda kulturella liv med en kopp thé. Dessutom var jag snygg idag.
*Ät någonannanstans än vid köksbordet! Gör en picnic eller ät kladdkakan ute på gräsmattan. Varför inte äta spaghettin på golvet i vardagsrummet eller på toaletten? Faktiskt inget jag hittat på utan t.o.m niotillfem gjorde en lek där de gjorde allting som en tärning sa, vilket slutade med att alla satt och åt köttbullar i badkaret.
*Se mer bio, eller ännu bättre upp, teater! Man känner sig så oerhört kulturell när man ser levande pjäs istället för nedladdad nerlånad film.
Små ändringar som gör stor skillnad. Pjäsen vi såg ikväll var jättebra och man känner sig så himla duktig och kulturell så jag ska nog fortsätta mitt oerhörda kulturella liv med en kopp thé. Dessutom var jag snygg idag.
Im your father, choose your destiny
Hade tänkt förstöra den här dagen också och inte göra någonting, tills jag läste igenom min egen blogg. Läste igenom hela februari, som måste vara den mest händelserika månaden i mitt liv!
Jag gjorde slut med killen jag hållit på med i 3 år. Jag flyttade ihop med min lillasyster i en etta. Jag festade hårt, och så hårt och ofta som jag aldrig gjort förr. Jag levde livet och var glad på ett ögonblick. Jag beställde en utomlandsstudie. Och utan att jag visste det, så träffade my new love. Inom loppet på en månad!
Och nu lyckas jag inte ens diska och handla på en dag?
Jag kan inte fatta att jag varit depp, när jag var så glad då! Jag läste igenom alla mina argument och insåg vilket liv jag har. Vilket bra liv jag har, och vilka möjligheter jag har. Hur stor är chansen att jag skulle träffa den underbaraste människan jag någonsin mött? Hur stor är chansen att han får jobb i min stad? Allting bara klaffar. Det är bara jag som inte ser det.
Just nu ska jag hinna ner på ica innan jag måste laga fredagsmiddag åt min karl.
You choose your destiny, Im back on!
Dessutom har Johannes en superbra cam som man blir snygg i..
Jag behöver bara en bra patriotlåt i bakgrunden så skulle ni alla gjort något av erat liv.
Jag gjorde slut med killen jag hållit på med i 3 år. Jag flyttade ihop med min lillasyster i en etta. Jag festade hårt, och så hårt och ofta som jag aldrig gjort förr. Jag levde livet och var glad på ett ögonblick. Jag beställde en utomlandsstudie. Och utan att jag visste det, så träffade my new love. Inom loppet på en månad!
Och nu lyckas jag inte ens diska och handla på en dag?
Jag kan inte fatta att jag varit depp, när jag var så glad då! Jag läste igenom alla mina argument och insåg vilket liv jag har. Vilket bra liv jag har, och vilka möjligheter jag har. Hur stor är chansen att jag skulle träffa den underbaraste människan jag någonsin mött? Hur stor är chansen att han får jobb i min stad? Allting bara klaffar. Det är bara jag som inte ser det.
Just nu ska jag hinna ner på ica innan jag måste laga fredagsmiddag åt min karl.
You choose your destiny, Im back on!
Dessutom har Johannes en superbra cam som man blir snygg i..
Jag behöver bara en bra patriotlåt i bakgrunden så skulle ni alla gjort något av erat liv.
The breakfast club/välkommen till tonåren
Igår så såg jag och Johannes The breakfast club som är en gammal kultfilm. Handlar om 5 ungdomar som får kvarsittning tillsammans, alla med olika stämplar. En primadonna, en sportfåne, en nörd, en wannabe-gangster och ett freak.
Jag tycker mycket om den här filmen, senast jag såg den, och den är fortfarande riktigt bra. Men hierarki i highschool känns så långt borta nuförtiden. Hela högstadiet handlar om att passa in, eller sticka ut och alla mår dåligt. ALLA. Oavsett om de är mobbade eller mobbare, så mår alla dåligt och alla försöker bara bli omtyckta. Det är vad hela tonåren går ut på, och det är så enkelt nu, att se tillbaka och se hur meningslöst det var.
Om jag hade kunnat gå tillbaka, och klappa mig själv på axeln när jag var 13-14, tänk vad livet hade varit lättare. Man gör allting så svart i tonåren, och allting handlar om vem som är högst, vem som är esset i klassen. Den som sminkar sig mest, den som dricker mest på helgen och den som röker mest bakom tegelbyggnaden. Vem som hade hånglat med flest eller hade de nyaste kläderna. Vem som var snyggast och vem som skrattade högst. Vem som åt minst på lunchen och vem som fyllde ut en a-kupa bäst.
Ganska kul dock hur tiderna förändras. 90 talet var verkligen längesedan. När jag var liten fanns det inte bredband, inte cd-skivor och man hade magtröjja och lyssnade på spice-girls via en gul freestyle. Drömmen om att bli artist satte sig i allas hjärnor när 12-åriga Nick carter lyckades göra en hit om godis. Haha, jaa, sanneligen, vi börjar bli riktigt gamla..
För alla er tolvåringar, ni vet ingenting om livet. Läs Linda Skugges bok Lilla Ångestboken (mycket bra läsning för er som vill inse ett och annat också) och glid genom högstadiet. Jag kan inte fatta att jag ens brydde mig om andra. Vad har dom, som var populärast, idag? Dom har inte samma vänner och hierarki i skolan är inget som hjälper dig på jobbet.
Dom mådde lika dåligt som medelmåttorna, och lika dåligt som nollorna. Det mesta jag lärt av livet är enkelt. Allting ordnar sig. Och det är sant. Oavsett, allting kommer bli bra, håll bara ut. Snart är du en liten vuxen istället.
Åter till filmen. Det är en mycket meningsfull film, men känns som sagt lite orelevant. Men helt klart sevärd och en klassiker som man måste ha avverkat! Dessutom tyckte jag huvudpersonen (värstingen, Judd Nelson) var skitsnygg förr, men vet inte riktigt om jag håller med längre. Hade väl inte upptäckt Johnny depp i sina unga år, grrrr...;)
8/10 amerikanska papperspåsar får filmen iallafall :D
Judd Nelson, i The breakfast club.
Johnny Depp, i Cry baby.
Vad vill du lyckas med?
Hejhejhallå!
Finns ju ett liv utanför bloggen och valde att leva det i helgen. Har haft en sån superdupersuper helg! Sol, sällskap, familjen, god mat och framförallt wakeboard!
Jag älskar vattensporter men det är sällan jag utövar dem. Var två år senast jag stod på vattnet. Det är så totalt jävla otroligt roligt men jag är så jävla lämmen (har något otroligt med träningsvärk) så jag knappt kunde röra mig igår. Det är en sådan otrolig känsla att lyckas med någonting! Lyckas komma upp. Lyckas åka utanför vallen. Lyckas starta från vattnet!
Jag har nog insett en liten grej, hela det här utomlands. Jag vill leva livet. Det är därför jag vill utomlands. Men leva livet kan man göra mitt ute i skogen, ståendes på ett par vattenskidor på en sjö, i Sverige. Det hela handlar bara om att jag ska unna mig mer. Göra det jag vill. Och om man jobbar i Sverige, då får man pengar, och för pengar, kan man fara ut och resa. Istället för att jobba, resa och uppleva platser. Unna sig att kasta bort 10 000 på en resa till okända platser. Hur ska man annars kunna se okända saker och lära sig okända grejjer.
Jobba utomlands är ju fortfarande en liten dröm, men det hela handlar mer om att leva, se världen och ha roligt på vägen.
har dock lite ångest över att ge upp hela utomlandsideén. Men än så länge, känns det bra. Vi ser väl.
Finns ju ett liv utanför bloggen och valde att leva det i helgen. Har haft en sån superdupersuper helg! Sol, sällskap, familjen, god mat och framförallt wakeboard!
Jag älskar vattensporter men det är sällan jag utövar dem. Var två år senast jag stod på vattnet. Det är så totalt jävla otroligt roligt men jag är så jävla lämmen (har något otroligt med träningsvärk) så jag knappt kunde röra mig igår. Det är en sådan otrolig känsla att lyckas med någonting! Lyckas komma upp. Lyckas åka utanför vallen. Lyckas starta från vattnet!
Jag har nog insett en liten grej, hela det här utomlands. Jag vill leva livet. Det är därför jag vill utomlands. Men leva livet kan man göra mitt ute i skogen, ståendes på ett par vattenskidor på en sjö, i Sverige. Det hela handlar bara om att jag ska unna mig mer. Göra det jag vill. Och om man jobbar i Sverige, då får man pengar, och för pengar, kan man fara ut och resa. Istället för att jobba, resa och uppleva platser. Unna sig att kasta bort 10 000 på en resa till okända platser. Hur ska man annars kunna se okända saker och lära sig okända grejjer.
Jobba utomlands är ju fortfarande en liten dröm, men det hela handlar mer om att leva, se världen och ha roligt på vägen.
har dock lite ångest över att ge upp hela utomlandsideén. Men än så länge, känns det bra. Vi ser väl.
Om att köra livsbil
Som ni vet har det varit lite skumt senaste dagarna. Hade ett långt snack med mamma och hon hjälpte mig inse hur jag brukar se på saker och ting.
Det är som en föreläsare sa på reseledarutbildning;
"Livet är som att köra en bil. Tittar du för mycket i backspegeln kommer du köra av vägen"
och jag har världens finaste brevid mig, och jag tänker fan inte köra av nu!
Tack mamma♥
Påtal om att köra bil har bästaste lillasyster lyckats med körkortet idag! :D
Vilket innebär att jag nu måste dela Ärtan med henne, vilket jag gladeligen gör. När man har en bil så man kan fara på lite mer äventyr än med cykel eller ben =)
behov av en vaxning som pappa iofs småbörjat med ^^
Så känns hjärt-smärta
Inget har med känslor att göra. Jag känner ingenting om förr, förutom den förut ohyggliga smärtan, som nu är ärrvävnad, som gör dett svårt att riktigt va där.
Sånt som är text för er, gjorde fysiskt ont för mig. Och jag trodde jag hade kännt smärta förr..
Det är en obeskrivlig känsla, samtidigt som det är glasklart. Luften går ur en.
Verkligen som när man faller från ett fyra våningshus och landar platt på ryggen, lungorna trycks ihop och vakuumet blir till en ohygglig smärta som växer och fyller i bröstet, samtidigt som allting bara sugs inåt så hela kroppen blir till fosterställning innan du hinner med.
Som att hela bröstet imploderar och brinner och det tar någon sekund innan det är fullbordat.
Längesedan jag kände den smärtan nu, därför jag blev så överraskad i förra veckan. Jo fan. det gör lika ont. Faktiskt lite ondare. Men jag tänkte inte vara med. Påverkas.
Sanningen kom, vilket jag visste innerst inne, och som jag alltid trott, men väggen jag trodde var ganska helstabil splittrades som en halvkilos sten mot en glasvägg monterad i luften.
Vrede, ren sorg och neutralitet, kan alla de rymmas på samma gång?
Det är nog därför det blir som ett vakuum. I bröstet. Som om någon omvandlat ditt hjärta till en dammsugare, som sväljer allt innanför revbenen.
Så. jävla. ont. men någonstans (förlåt att jag säger det) så var det skönt... Jag verkar ha rätt iallafall.
Sånt som är text för er, gjorde fysiskt ont för mig. Och jag trodde jag hade kännt smärta förr..
Det är en obeskrivlig känsla, samtidigt som det är glasklart. Luften går ur en.
Verkligen som när man faller från ett fyra våningshus och landar platt på ryggen, lungorna trycks ihop och vakuumet blir till en ohygglig smärta som växer och fyller i bröstet, samtidigt som allting bara sugs inåt så hela kroppen blir till fosterställning innan du hinner med.
Som att hela bröstet imploderar och brinner och det tar någon sekund innan det är fullbordat.
Längesedan jag kände den smärtan nu, därför jag blev så överraskad i förra veckan. Jo fan. det gör lika ont. Faktiskt lite ondare. Men jag tänkte inte vara med. Påverkas.
Sanningen kom, vilket jag visste innerst inne, och som jag alltid trott, men väggen jag trodde var ganska helstabil splittrades som en halvkilos sten mot en glasvägg monterad i luften.
Vrede, ren sorg och neutralitet, kan alla de rymmas på samma gång?
Det är nog därför det blir som ett vakuum. I bröstet. Som om någon omvandlat ditt hjärta till en dammsugare, som sväljer allt innanför revbenen.
Så. jävla. ont. men någonstans (förlåt att jag säger det) så var det skönt... Jag verkar ha rätt iallafall.
Jag har just insett något MAJOR partII
Ett litet kompliment till inlägget nedanför..
Det jag också halvsneddade in på var att man inte behöver göra något drastiskt för att leva livet. Tänk om här. Den staden/byn/skogsdungen du lever i.
Tänk om just här och det du gör just nu, är det största äventyret. Att mitt största äventyr är just här, just nu, just ,,.
Hur amazing vore inte det?
Festen du ska till i helgen är livsavgörande. Att du flyttar till dalarna, bryter alla band, börjar på noll. kommer inte spela någon som helst roll i ditt liv. Så mycket, och så lite kan hända på en millisekund. Både på gott och ont.
När jag var 16, 17, trodde jag det aldrig skulle hända, det där med kärlek och pojkar som tungas med en på en gräsmatta utanför ett festivaltält. Och även fast man var på helspänn, så beredd utifall, så gick luften ur en för att man blev så chockad för att det gick så fort. Att hitta kärlek. Eller någon som skulle betyda så mycket för ditt liv.
Och nu är man äldre, mer säker på det osäkra i mitt fall, men ändå så stor.
Och just nu skiter jag i framtiden, och allt som jag behöver göra för att leva livet, för jag ska leva nu. Jag ska leva i väntnaden.
Jag ska leva. Jag var uppe till tre inatt, sov en timme och åkte sedan buss för att få ut så mycket som möjligt.
Är det inte lite det livet handlar om?
Så jag ska leva i stunden, med dina blåa ögon nyöppnade, och din hand om min midja...
För det jag försöker komma fram till.. är att väntan kanske inte är en väntan. Utan just vad det handlar om.
RJ i april
R som 16åring och trodde hon kunde allt.
Det jag också halvsneddade in på var att man inte behöver göra något drastiskt för att leva livet. Tänk om här. Den staden/byn/skogsdungen du lever i.
Tänk om just här och det du gör just nu, är det största äventyret. Att mitt största äventyr är just här, just nu, just ,,.
Hur amazing vore inte det?
Festen du ska till i helgen är livsavgörande. Att du flyttar till dalarna, bryter alla band, börjar på noll. kommer inte spela någon som helst roll i ditt liv. Så mycket, och så lite kan hända på en millisekund. Både på gott och ont.
När jag var 16, 17, trodde jag det aldrig skulle hända, det där med kärlek och pojkar som tungas med en på en gräsmatta utanför ett festivaltält. Och även fast man var på helspänn, så beredd utifall, så gick luften ur en för att man blev så chockad för att det gick så fort. Att hitta kärlek. Eller någon som skulle betyda så mycket för ditt liv.
Och nu är man äldre, mer säker på det osäkra i mitt fall, men ändå så stor.
Och just nu skiter jag i framtiden, och allt som jag behöver göra för att leva livet, för jag ska leva nu. Jag ska leva i väntnaden.
Jag ska leva. Jag var uppe till tre inatt, sov en timme och åkte sedan buss för att få ut så mycket som möjligt.
Är det inte lite det livet handlar om?
Så jag ska leva i stunden, med dina blåa ögon nyöppnade, och din hand om min midja...
För det jag försöker komma fram till.. är att väntan kanske inte är en väntan. Utan just vad det handlar om.
RJ i april
R som 16åring och trodde hon kunde allt.
Jag har insett something HUGE
att hela mitt liv jämt handlar om väntan. Jag velar och väntar och får se hur det blir. Det som blir, är att jag slösar något oerhört med mitt liv på mittemellan. Jag har insett det idag. Jag kom till lägenheten och halva badrumsskåpet var tomt. Halva garderoben. Mimmie har flyttat ut för i sommar och kommer tillbaka till hösten.
"Hon kommer tillbaka å då kanske jag borde ha ett eget place. Men tänk om jag inte har fortsatt jobb? Tänk om jag vill fara utomlands? Nja, jag avvaktar nog..."
Men det är slut. Jag är done med att vänta. Har väntat sen jag tog studenten. Vad ska jag göra med mitt liv?
Ja jag väntar väl tills jag kommer på någonting, halvjobbar lite där, sover i brist på annat. Jag har levt på is alldeles för länge, och ni som följt min blogg från början kanske kommer ihåg att det var undertexten förr. Att jag hade en massa liv på is. Det är slut med det.
Jag vill leva mitt liv, och det trodde jag bara man kunde göra utomlands. Man kan inte göra något av sitt liv i Sverige, samma omgivningar, samma vintrar. Men jag har bestämt att jag har fel.
Jag ska satsa, å satsa järnet! Jag ska inte vela mellan att skaffa lägenhet eller inte tills jag vet om jag ska utomlands. Jag ska ha en lägenhet NU! Jag ska ha mitt riktiga liv! NU. Vad som än händer så är det bättre jag har kul medans jag väntar. Alla framtidsvisioner som jag tror att jag kommer få, de kommer komma även fast jag inte sitter still och väntar på dem.
Ska skaffa mig ett riktigt ställe. Köpa en riktig soffa. Köpa riktiga gardiner. Köpa mat som man lyxar med. Olika ostar och soltorkade tomater ska jag köpa! Jag ska leva mitt liv, och jag tänker inte vänta längre. Jag ska kasta mig in i allt, och faller jag så har jag fan gjort något iallafall. Jag ska köpa kläder jag ser bra ut i, även fast de är 50 kronor dyrare. Jag ska träna, springa av mig 5 kilo eller någonting sånt. Jag ska älska och äta glass och vara ute så fort jag kan. Hålla din hand så fort jag får, sjunga högt när jag vill. Skratta och skrika i falsett. Vad som helst, men inte detta apati som regerat i 6 månader och mer.
Jag ska sitta på uteserveringar och dricka cider fast det är dyrare än hemma. Fara neröver även bara för en helg. Jag ska dricka thé och se film och festa med mina vänner även fast jag jobbat hela dagen.
Jag vill vara med dig, och jag vill vara här. Nu. Jag ska vara snygg och glad, och smitta alla jag träffar på. Det är bara att bestämma. Hur vill du vara?
Jag ska träna, leva, älska, skriva och göra något av mitt liv. Just nu. Man behöver inte raka av sig allt hår, eller flytta till en ny stad. Jag ska börja om. Här. Med dig, men framförallt;
nu..
bilder från Spain, pratar med Anette.
Jag ska vara så som jag varit, när jag var 10, så som jag är gjord att vara. Mig själv, på en stol. Sådan ska jag vara ♥
Förstår ni lyckan bakom orden? Jag hoppas det, FÅNGA DAGEN :D
"Hon kommer tillbaka å då kanske jag borde ha ett eget place. Men tänk om jag inte har fortsatt jobb? Tänk om jag vill fara utomlands? Nja, jag avvaktar nog..."
Men det är slut. Jag är done med att vänta. Har väntat sen jag tog studenten. Vad ska jag göra med mitt liv?
Ja jag väntar väl tills jag kommer på någonting, halvjobbar lite där, sover i brist på annat. Jag har levt på is alldeles för länge, och ni som följt min blogg från början kanske kommer ihåg att det var undertexten förr. Att jag hade en massa liv på is. Det är slut med det.
Jag vill leva mitt liv, och det trodde jag bara man kunde göra utomlands. Man kan inte göra något av sitt liv i Sverige, samma omgivningar, samma vintrar. Men jag har bestämt att jag har fel.
Jag ska satsa, å satsa järnet! Jag ska inte vela mellan att skaffa lägenhet eller inte tills jag vet om jag ska utomlands. Jag ska ha en lägenhet NU! Jag ska ha mitt riktiga liv! NU. Vad som än händer så är det bättre jag har kul medans jag väntar. Alla framtidsvisioner som jag tror att jag kommer få, de kommer komma även fast jag inte sitter still och väntar på dem.
Ska skaffa mig ett riktigt ställe. Köpa en riktig soffa. Köpa riktiga gardiner. Köpa mat som man lyxar med. Olika ostar och soltorkade tomater ska jag köpa! Jag ska leva mitt liv, och jag tänker inte vänta längre. Jag ska kasta mig in i allt, och faller jag så har jag fan gjort något iallafall. Jag ska köpa kläder jag ser bra ut i, även fast de är 50 kronor dyrare. Jag ska träna, springa av mig 5 kilo eller någonting sånt. Jag ska älska och äta glass och vara ute så fort jag kan. Hålla din hand så fort jag får, sjunga högt när jag vill. Skratta och skrika i falsett. Vad som helst, men inte detta apati som regerat i 6 månader och mer.
Jag ska sitta på uteserveringar och dricka cider fast det är dyrare än hemma. Fara neröver även bara för en helg. Jag ska dricka thé och se film och festa med mina vänner även fast jag jobbat hela dagen.
Jag vill vara med dig, och jag vill vara här. Nu. Jag ska vara snygg och glad, och smitta alla jag träffar på. Det är bara att bestämma. Hur vill du vara?
Jag ska träna, leva, älska, skriva och göra något av mitt liv. Just nu. Man behöver inte raka av sig allt hår, eller flytta till en ny stad. Jag ska börja om. Här. Med dig, men framförallt;
nu..
bilder från Spain, pratar med Anette.
Jag ska vara så som jag varit, när jag var 10, så som jag är gjord att vara. Mig själv, på en stol. Sådan ska jag vara ♥
Förstår ni lyckan bakom orden? Jag hoppas det, FÅNGA DAGEN :D
Tröst för heartbroken people
Jag vet att det låter bitchigt men jag tänkte på det för någon dag sen, när jag var ute och gick. Även fast jag fattat det förut, och insett. Så insåg jag nu ännu starkare.
Det finns så mycket som jag aldrig mer kommer få göra med dig.
Och jag är så glad för det..!
Livstips: Tänk att det finns någon därute som passar dig!
Den tanken var/är min största tröst;
Att det finns människor därute, som passar mig bättre och kommer älska mig mer.
Var inte i ett förhållande, som du inte mår bra av, även om du är kär.
Jag har lärt mig (redan förra gången jag och M var tillsammans) att kärlek inte övervinner allt.
Ibland funkar man bara inte tillsammans, så är det. Försök, men slösa inte med tiden. Du har all tid i världen, men den är inte värd att sätta på en person som inte får dig att må bra. Plenty of fish in the sea, och det är sant..!♥
varning om man är lika känslig som min mamma
Livstips: Om du ever ska ta en piercing, gör det med kanyl och inte pistol.
Gör man det med pistol skjuter pistolen av vävnader iställer för att bara åka förbi/genom. Av alla vänner jag har så har alla behövt ta om det när de tagit med pistol, och en kompis tog tom 3 gånger innan hon insåg.
Jag säger inte att jag är proffs på sånt här, men mitt navelhål är taget med kanyl.
Velade i hundra år om jag skulle ta hål eller inte men när jag gick i 9an så blev det av tillslut.
Visserligen en sjuksköterska som gjorde det med trädgårdsverktyg och hon var mer nervös än jag, men det sitter kvar. Och nu har jag fåt mig den uppfattningen att även om jag skulle ta ut det, så har jag snyggare mage med ett tomt hål, än om det inte hade varit något där alls.
[Jag har förståss snygga bilder på hålet, men det kändes lite "porrigt"(?) att lägga upp en bild på sin mage.]
Handlar ju mycket om hur man sköter det också, men min uppfattning är att det lätt emigrerar (smycket stöts ut) om man tar med pistol.
