Grafiskt berättande.

På våran skrivkurs har vi två uppgifter tills IMORGON, insåg jag häromdan. Så jag stressade som vanligt ihop något som jag knappt är nöjd med. Den ena uppgiften var grafiskt berättade där vi skulle undersöka samspelet mellan bild och text. Om de kan stå själva eller om de behöver varandra. Som vanligt hade man en massa bra tankar direkt efter seminariet men man tänker "jag gör det sen" och så blir det något halvers som vanligt.. Har sagt att jag ska bättra mig varenda gång och nu är det bara två tillfällen kvar så vi får väl se...
 
Detta blev mitt bidrag iallafall. Den handlar om mig och min syster.
 

Att känna sig hemma någonannanstans.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Veckorna fullkomligt springer förbi när man jobbar inom skolan. Det är redan en vecka sedan det var påsk. Iår var första gången jag firade påsk med Johannes familj istället för min egen.
 
Så istället för att ta skotern på en långtur, fiska under isen och sola i en snödriva väntandes på att korven ska bli grillad, promenerade jag på kullersten genom varma städer utan jacka, såg körsbärsträd för första gången och ätit årets första mjukglass på en smockad strandpromenad.
 
Och för första gången när vi satt där, tre generationer Johannes, inräknat med mostrar, kusiner och respektivar, alla med olika rötter, från Bangladesh, Finland, Amerika, Italien och jag själv från de djupa skogarna med teckenspråk som ryggsäck, slog det mig att jag känner mig väldigt lycklig för att tillhöra en sådan stor familj.
 
En stor familj där skapandet ligger varmast om hjärtat på dem alla. Alltid varmt omhuldande med skratten i bakfickan. Även fast jag räknade efter att det bara var femte gången jag träffade dem, är det som en egen liten värld, där allting knyts ihop av kärlek, där även jag känner mig hemma.

Mina bästa alla hjärtans dagar

 
Idag är det alla ♥sdag och det är nog en av mina favoritdagar på året, och har alltid varit♥
 
Även om man har partner eller inte så får man rå om varandra och unna sig själv. Varför jag älskar alla hjärtans dag så mycket är nog min mammas förtjänst.
När jag var yngre och bodde kvar hemma så hade mamma alltid tänt ljus i den becksvarta vintermorgonen och dukat fram en liten bakelse eller chokladhjärta, fast hon hade farit till jobbet redan klockan 5 på morgonen. Alltid med någon söt lapp som förkunnade hur mycket hon älskade oss och önskade oss en superbra dag.
Det var bland det mysigaste morgonarna på året.♥

...medans min bror åker till västra sidan av världskartan.

 
 
Medans min syster är i Asien åker min storebror till Amerika. Mina föräldrar har bokstavligt talat sina barn utspridda på olika kontinenter, även om man räknar med mig själv som kvarstår i Europa.
 
Crille åker till Mammoth i USA för att ta igen snowboard säsongen som inte kom till Sverige i år.
Vad jag har sett av Mammoth (google) så verkar det hur vackert som helst.
I en lillasyster känns det halvbra att han åker eftersom vi nyligen också sett en dokumentär där en snowboardåkare ramlade och blev hjärnskadad. Man blir alltid lite extra orolig när det är mer än ett par timmar mellan syskonen.
Men mest är jag förstås stolt över båda mina syskon. Att de tar sig dit de vill och gör saker som de drömt om.
Jag älskar er och ni är dom bästa syskonen i världen, var ni än befinner er!
 
Var rädd om dig Crille, kom hem hel och glöm inte to have a blast!♥

Min syster åker till östra sidan av världskartan...

 Piri vill inte att Mimmie ska fara... Eller iallafall att hon får följa med.
Något som jag inte ens nämnt för er är att min syster flyttade in med oss i början av december.
Imorgon flyttar våran inneboende ut och reser istället på en tvåmånader lång resa till Asien. Även om det är lite oroligt förståss i en storasyster att ens lillasyster åker till andra sidan jorden så är det också en helt otrolig grej!
 
Du kommer ha världen runt om dig till skillnad från, som i vardagen, när man har världen på håll och glömt bort att man egentligen är en del av den. Var rädd om dig och varandra och önskar er lycka till med att ha the time of your lives! ♥
Vill du följa Mimmie och hennes vänner på deras resa så är deras reseblogg: http://fyrayrahons.blogg.se/
 
 

Min farfar Rolf

 
När jag var liten så kom jag på dagis och var väldigt ledsen hela dagen. Jag minns det mycket väl och vet den exakta orsaken, vilket jag sa. Min farfar var död.
När min mamma kom för att hämta mig så beklagade personalen sorgen.
- Jag hörde att Ronjas farfar gått bort, jag beklagar.
- Ronjas farfar? Men han gick ju bort -86.
Jag är född 90.
 
Jag vet att det är ologiskt men idag är det en sådan dag, igen. Jag är 23 år men ledsen över att jag aldrig fått träffa min farfar. Vilket är ganska ... . Jag kan inte ens själv förklara varför jag är så ledsen, just inatt.
 
Ologisk är sorgen då det är en person jag inte ens träffat, någonsin men ändå en sådan självklar känsla då han har uppfostrat min pappa till den han är, och min pappa har uppfostrat mig till den jag är. En person jag aldrig fått lära känna som är hälften av min pappa. En fjärdedel av mig.
 
En person som jag hade kunnat ge lika mycket kärlek som jag känner för min mormor, min morfar och min farmor, utan att mitt hjärta skulle sprängas. En kärlek som bara finns där från det att man växer upp.
En person som hade berättat fler historier om svunna tider än min pappa gör. En person jag bara sett på en enda bild, då han annars alltid var fotografen och eller då han på vimmelbilderna "vardag på 70,80-talet" är antingen suddig eller döljd av träd eller skuggor.
På den bilden, portättet av honom, så ler han och ser ut som min pappa, men med ett rundare ansikte.
Jag antar att det är hans stora näsa jag har, tillsammans med min farmors lilla haka, min morfars mandelögon och min mormors höga kindben.
 
Min farfar dog mycket hastigt när min pappa var 21 år och det jag vet om honom, den person jag känner, är den gestalt han fått i min fantasi genom pappas berättelser. Främst friluftslivshistorier som jaktäventyr eller fjällvandringar. Jag antar att man lite klyshigt kan säga att han lever vidare på det sättet.
 
 Jag är ledsen att han aldrig fick veta att pappa två år senare skulle få en son. Eller att han 27 år senare skulle ha ett barnbarn som gråter en hel lördagkväll, 23 år gammal, för att hon aldrig fått träffa honom.
Aldrig lärt känna honom. Därför är jag ledsen.
Farfar, första gången jag sköt med ett gevär sköt jag en fem-etta. Det gjorde ont. ♥

Att fylla år och vara äldre?

På Kreta, å vi alla är.. Eh.. fina?
Idag är det den 17 juli och det innebär att jag föddes en dag som denna. Jag tycker det blir svårare och svårare att fylla år. Inte för dens skull att jag blir äldre, utan snarare för att själva firandet blir mer och mer.. tja. Awkward.
 
När man var liten låg man vaken tills familjen kom in och sjöng. Sen blev det paket och tårta och hela faderullan men nu, när man är äldre. Hur gör man? Firar man på morgonen innan jobbet, ska man sjunga fast det bara är två i rummet? Ska man baka tårta? Eller bara äta gott? Eller ska man vänta till helgen så man hinner bjuda in några vänner?
Det kanske har med familj att göra egentligen. Hur firar man sin födelsedag utan sin familj?
Men nu ska jag på jobbet.:)
Jag älskar er!♥

Johannes

 
Alltså. Johannes måste vara den bästa mannen i världen. Helt enkelt.♥

Femtio år!

Idag fyller den bästaste mamman i världen 50 år! 

Vår söta tant och Nelson

För övrigt så har vi en riktigt söt tant som bor under oss. Hon är förälskad i Johannes och var upp igår för att se om han bodde kvar. "Det var ju så länge sedan jag såg honom.."
 
Och varje gång vi har med oss en påse ut i bilen så frågar hon om vi är påväg att flytta. I början tror jag hon frågade det 8 gånger på 2 månader. Så även när mamma och pappa var här för att hälsa på. Mamma stod ute med Nelson och mötte våran granne.
Det första hon frågade var om mamma skulle flytta in och sedan frågade hon om Nelson brukar bitas och om han var farlig, hahah.
Han må va stor men han är ganska så schnäll. (förutom när han äter sockar eller krafsar sönder dörrar och tapeter eller när han äter upp katten) Har faktiskt saknat den där yrbollen.♥

Mina jag och kusin

Syns det att vi är systrar eller vad?? Vad lillkusinen gör dock är det ingen som vet.
Imorgon ska jag börja på mitt nya jobb. Helt ofattbart att man kan gå arbetslös i två år och slita som en hund och så en dag bara faller man i rätt händer. 
Imorgon kommer mamma, papppa, Nelson hit. Ska bli familjehelg med kusinen och bio. Mysigt värre!

När pappa ska säga att man ska sluta spela.

Har fixat hem ett gammalt spel som vi brukade spela hela tiden när vi var i yngre tonåren. Sjukt bra och roligt spel och om min pappa var här skulle han va precis som pappan här ovan.
 

På tal om dopp i grytan

Min kameraskygga mellankusin
Som min kusin Nickolina sa när hon var liten och skulle äta dopp i grytan för första gången. Vi förklarade vad det var och hur man gjorde men hon såg fortfarande mycket skeptisk ut, tillslut sa hon;
"Jag tror inte jag gillar kokta mackor..."
 
Hon sa många kul saker när hon var liten, som när vi skulle se bio och det var första gången för henne och direkt hon kom in så tittade hon storögt på bio-skärmen och utbrast sedan; "...WAOW! Vilken BAOTA TV!"
 
Samma första gången hon var på badhus; "WAOW! Vilken BAOTA bassäng!"
 

När är man född i norra Sverige?

Vi har många roliga historier från när vi var små i min familj och en av dom står min storebror för.
 
När jag föddes var Crille ofta och kikade i min mun. Min mamma frågade alltid vad han gjorde och han brukade bara säga "inte än.
Tills den dagen när han pillade i min mun som vanligt och hittade min första tand. Då utbrast han stolt;
"NU Jonja äta palt"
Är man norrlänning från födseln, så är man.
Saknar hemma♥
Bästa julen för två år sedan; morbror, mormor, jag och Crille.

My man is an african bird

Jobb idag och bjuder på en bild jag var tvungen att pina en nyvaken Johannes för att få genom att agera som en paparazzi.
Tyvärr blev detta bästa bilden men jag tyckte det var så självklart.
Puss på dig älskling, ha det så bra på turneén! ;) ♥

Min pappa Greger


 
Igår var det farsdag och jag tänkte skrive ett litet inlägg om min egen pappa.
 
Min pappa är en cykelpappa brukar jag säga. Det är svårt att beskriva men man bara är på ett speciellt sätt. Man finns där och gör vadsomhelst. Uttrycket grundar sig i när jag och mina syskon var liten så fick vi gå upp innan klockan sex för att pappa skulle hinna cykla oss till dagis innan han börjar jobbet klockan 7. Ibland cyklade pappa hela vägen uppför den stora branta backen med oss i vagnen. Då tänkte jag att han måste ha superkrafter som är så himla stark. 
 
Min pappa är också en berättarpappa, en vildmarkspappa. Jag har lärt mig så mycket av honom och älskar att fara iväg i skogen med honom. Då berättar han alla små spår och märken och alla historier från när han var liten. Att en gång körde min farfar över en ripa som låg under snön och sedan blev de så förvånade när ripan plötsligt tittade ut från under skotern. Att precis där sköt han sin första älg eller att precis här fick han se ett tjäderspel.
 
Utan min pappa hade jag aldrig älskat norrland så som jag gör. Aldrig känt behovet av snö, skog och skoter däremellan. 
 
Utan min pappa hade jag inte haft någon att diskutera discovery-dokumentärer med. Pappa och jag har intellekt och diskuterar händelser och ting som är så himla intressant men som ingen någonsin hört talas om. Inte för att de andra i min familj inte är smarta men... ;)
 
Utan min pappa så hade jag aldrig fått uppleva hur det är att bo i en trygg och hel familj. Jag är så glad att jag fått växa upp med en mamma och en pappa som fortfarande älskar varandra, och älskar oss tre barn.
 
Utan pappa så vet jag inte vad jag hade gjort eller vem jag hade varit. På riktigt.
Men kanske hade jag använt klänning oftare haha.
 
Min pappa cyklar fortfarande till jobbet, sommar som vinter, Och när han tar på sig sin keps med öronlappar och sina vinterskor som också passar till de där gamla längdskidorna, då finns det ett uttryck jag brukar använda. Det är som är svårt att beskriva, men jag kallar det cykelpappa.♥
Jag älskar dig!♥
 

Crilles SÄSOG 2006

Just nu är både min bror och min syster hemma hos min mamma och min pappa i Lappland. Hela familjen samlad utom mig. Längtar så mycket till jul, snö och skoter. Den här videon på min bror från hans snowboard säsong 2006 är rolig.
 

Uppsättningen AnnaBerta.

I lördags var jag och såg premiären av "AnnaBerta". Det är en teater som går med västerbottensteatern (och kommer även turnéra runt om i landet).
 
Den handlar om konstärinnorna Anna Nordlander och Berta Hansson, båda med anknytning till västerbotten som "revolutionerade" konstvärlden på som det så fint hette då, fruntimmersavdelningen. De levde egentligen inte under samma tid men i den här historien är de målarsystrar.
 
Jag hade inte så höga förväntningar för jag tyckte inte historien lät så intressant men oj oj OJ så bra den var!
Framförallt så är det Johannes första föreställning där han är ansvarig för ljussättningen (vilket var awesome för övrigt, som alltid).
Man tror inte ljus spelar så himla stor roll, men efter att ha sett Johannes verk, alltså det finns inga ord. Nu kan man ju inte spejsa till det så mycket i pjäser men helt opartiskt måste jag säga att Johannes lyfter showen till en mycket högre höjd.
 
Det jag gillar med att gå på teater är man känner sig så himla kulturell och "värd/mer till nytta" (svår känsla att förklara) när man går på teater, det är annat än att slöa framför datorn med en nedladdad film.
 
INFORMATION, STÄDER TEATERN KOMMER TILL OCH BILJETTER FINNS HÄR.

Min bror brädexperten!

Som ni vet har jag en lillasyster, men jag har ju också en storebror. Han figurerar inte lika ofta här i bloggen då han bor i Umeå och vi ses allt för sällan. Ändå är han en av dom viktigaste personerna i mitt liv.
 
Min bror är såld på brädor. Skejt-brädor, snö-brädor och vatten-brädor. Och han är jävligt duktigt på det!
Crille är en typisk sådan person som är bra på vad han än åtar sig. Brottning, innebandy, simning, vunnet och klart. Men bräda är det som har fastnat, som han fortsätter med även fast han vunnit en massa tävlingar. Han har bott i Norge och i Ramundberget och gjort skitjobb bara för att kunna åka. Och jag är väldigt stolt över honom.♥
 
Här är en liten video med råmaterial på hans åkande. Filmerna är otaliga men den här är nyast.
 

Syskon<3

Jag, min syster och vår kusin.
Jag är så lyckligt lottad som har syskon, och dessutom att jag får ha min syster här, i samma stad som mig.
 
Det gör så mycket att ha någon som man kan bjuda över på middag, gå på stan med eller åka hem till Lappland med.
Någon som man kan flytta in hos när det krisar, någon som diskar den där jävligt jobbiga plåten både jag och Johannes inte orkat ta tag i (hahah) och någon man alltid kan prata med.
 
När jag var liten och folk brukade säga att vi var lika varandra brukade jag svara att "det var nära att vi skulle bli tvillingar". Jag vet inte hur jag tänkte.. Typ att det var tänkt att vi skulle komma ut samtidigt men att jag armbågade mig ut ur mamma 3 år före Mimmie...?
 
Ett syskon är en person som varit med en hela sin uppväxt och är ett vittne på allt man upplevt. En vän man alltid kan lita på och som alltid finns där, som alltid funnits där. På bilresorna, i sommarstugan och vardagsmorgonarna. Tänk vad livet vore tråkigt utan syskon♥
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0