Men poledancing, HOT.

Indian men poledancing, CRAAZY! 

Helt sjukt.

Även om jag saknar Ludde så är det ganska skönt att vara utan katt...

 

 

Som ni alla vet har jag beställt de omtalade Proactive-produkterna.

Hittills har jag tyckt ganska bra om dem men har inte använt det nog lång tid för att få en bra uppfattning.

 

Men jag tycker i princip att produkterna är som alla andra produkter förutom att jag måste använda ytterligare en sminkborttagare (förutom dom tre Proactiv-stegen) eftersom rengörningen innehåller scrub och det vill man inte gärna fösöka få bort mascaran med.

 

Dessutom missade jag att tvätta ansiktet EN gång en morgon och sedan dess har jag kämpat med inte en, inte två utan typ 6-7 gigantiska finnar. Great...

 

Det jag vill säga är iallafall att om du vill testa, så passa på NU! Det är även gratis frakt just nu, plus den vanliga 60 dagars garantin så du har verkligen INGET att förlora. Hemsidan har du här så gå in och kika om du vill testa.

 Jag nämnde i min text igår om att jag mötte ren i ett månljus en natt (och var skiträdd) Har skrivit om mötet förr, så här får ni lite söndagsläsning;

 

Vi gick längs en snötäckt väg, kantad med mörka granar och tomma torp med blekta gardiner. Månen färgade som sagt världen blå den här kvällen. Allt blir blått och det är mörkt men ändå samtidigt så ljust, lite som en sommarnatt i norrland. Mörkt men ändå inte. Vägen är rak och man kan se typ 2 km framåt. Vi går och tänker inte på klockorna som låter, efter ett tag blir de starkare och vi börjar tänka på det. Lät exakt som tomtens kälke, bjällror som klingade. Jag frågade pappa vad det var och han sa att han inte visste. Han fäste blicken framåt och log och sa att han nog kunde ana vad det var som lät. "Nu ska vi få se något häftigt...!"

Tittar framåt och längst bort på vägen, är vägen mörk. Något står på vägen och smälter in i granskogen. Efter ett tag, var eftersom vi går framåt, och skuggan mot oss, blir det större. Klingandet blir högre. Låter som en fantasi. Tillslut är det mörka molnet som förflyttar sig på samma väg som oss, så pass nära att man kan urskilja saker och ting. Det när inte en, det är tio, kanske tjugo. Tjugo renar med bjällror som klingar när de stöter emot deras kroppar när de går. Jag blev skiträdd. Du står mitt ute i ingenstans, i så mycket vinterkläder att du knappt kan andas, än mindre springa, totalt oskyddad och en renhjord möter dig. Vi stannade. Renarna fortsatte trava mot oss. Jag ville skrika, skrämma dem att gå åt andra hållet, men pappa ville se hur nära de gick innan de märkte oss.

När de stod mindre än 10 meter ifrån oss, stannade de plötsligt av, de kände förmodligen vittringen av oss. De stod och tittade på oss en lång stund. Klingandet slutade, fuktiga andedräktsmoln var det enda som var emellan oss. Blå ögon mötte bruna. Det känns att man är i norrland vid sådana tillfällen. Att detta är något otroligt, vackert och unikt som inte alla får uppleva ens under hela sin livstid. Sedan vi stått och tittat på varandra i kanske 3 minuter vek de av och började vandra längs skoterleden istället. Kvar stod vi, och tittade på avstånd hur de försvann medans bjällror klingade genom den bitande kalla kvällen.

Den månkvällen kommer jag aldrig att glömma.

Jag skrev en text en gång om hur jag känner Norrland, det kanske verkar som jag drar alla över en kant men jag talar för mig själv.

 

Jag är född och uppvuxen som norrlänning. Åt palt med familjen på söndagar, körde skoter på vintern och frös även på sommarn.

Har kommit i kontakt med ren på vägarna fler gånger än jag gått i högklackat [definitivt].

 

Levt i evigt mörker med metervis av snö i en vinter som varar längre än 4 månader.

Minus 20 svider lite i kinderna men påverkar en inte nämnbart.

Att backen eller skoteråkning är det uppenbara tidsfördrivet varje helg.

Känna hundra kilo vibrerande maskin under sig, och fem kilometer led bakom sig. Bensindunkar och motorolja, is och fukt i hjälmen och imma på skoterglasögonen.

Gå på en promenad över diamanter, se älg på en frusen lägda, stöta på renar i månljuset (och vara skiträdd).

Göra ett hål i en is, sätta björkhakar och dra upp fisk. Snickra grillpinnar och äta ljummen korv.

 

Vår, som uppenbarar höstlekar som blivit abrupt avbrytna av det första snöfallet.

Gulnat gräs och hundbajs.

Vatten som porlar exakt överallt. Grus som nu ligger stilla på fast mark.

 

Sommar, som endast varar i ungefär 2 månader. Aldrig blir varm och alltid är ljus.

Man kan festa hela natten och kan aldrig gömma sig i skuggor.

Träffa människor från andra ställen som har svårt att hänga med när man säger att man har "hett" ölen i frysen eller frågar "vad jere?".

Gå hem klockan 4 på morgonen men skorna i handen, lika ljust som klockan 3 på dagen och förfrysa fötterna mot asfalten.

 

Gå i skogen med vad som känns som 15 kilo packning över frostkylda myrar i jakt på ett pass att vila sig på.

Sova en stund medans brasan sprakar och pappa sitter avslappnat men alert mot en tall med bössan brevid sig. Smälta choklad på en sten och äta revbensspjäll direkt från benet.

Känna lukten av hår och en mjuk, men kall mule under sina fingrar.

Hålla en gråvit hund i koppel som drar axlarna av en för att få komma en decimeter närmare ett saltat skinn på marken.

Bli träffad av löv i huvet och hoppas på att snön och det eviga mörkret ska komma snart.

Sådana saker, är norrland för mig.

 

Efter jobbet ska jag, Johannes, min syster Mimmie och hennes Erik åka iväg till Ingenstans. Ingenstans är där min farmor bor.

Eftersom allting där kretsar kring jakt, skog eller bär, och det är mitten av jaktsäsongen så innebär det att jag och Johannes ska upp klockan 4 för att spåra efter en testosteronstinn jämthund och kanske klappa kall älgmule där vid 12. Känns förjävla jobbigt att vi ska upp i kylan men samtidigt är det så himla fint.

Ska försöka ha med mig kameran. Och ni kan förbereda er för en helg med norrlands-berättande.

 

Har ni ätit på 6e våningen Skelleftebor?

Hotell victorias egna restaurang med panorama-vy över hela Skellefteå, (man går in där på sidan där man går in till La vouge, frisörsalongen)

Det var hur fint som helst där, och maten var så himla god! Åt marinerade räkor på salladsbädd och svensk oxfile med madeira-sås. Sen glass med hjortronsylt till efterrätt men som alla höll med så drog efterrätten ner lite på betyget, oavsett vilken efterrätt de åt. Men allt annat var superbt, köttet smälte verkligen i munnen.

Lite dyrare priser, men lugnt bättre än när jag åt på verandan. Tummen UPP!

 

Ska äta med tredje jobbet idag, blir så himla rörd när man blir bjuden på saker fast man knappt varit där.

Har iallafall typ glömt bort att jag kan vara snygg. Men oroa er inte, mitt vanliga jag skiner igenom..

Nu har jag klippt och klippt och klippt, men här kommer äntligen ett nytt videoinlägg!

 

Pratar om sexuella anspelningar, Regular Ordinary Swedish Mealtime och hur man gör det bakifrån.

Enjoy!

 

Jag har insett hur fint det är att ha en bok att läsa. Närsomhelst, varsomhelst.

Jag har inte läst en bok på säkert 5 år, men började igen i mars när jag kom över min favoritbok och sedan dess har jag läst 5 böcker och den sjätte läste jag ut igår.

Har du något boktips?

 Det är otroligt många som snackar om den här videon (och dansen) nuförtiden.

Gangnam är en stadsdel i Seoul där alla de rika lever, brats med andra ord. Den här videon är en skämt video (och nej den är inte tecknad). Har typ börjat gilla K-pop lite grann haha. Här har ni en annan video jag fastnade för tidigare i vår.

Haha jag älskar iallafall dansen och speciellt vindscenen i början där han går med två tjejjer. Ha koll på tjejerna, haha!

 

Jag ville vara först med allt, precis som alla andra. Förutom att vara först med att ta mig ut ur Lappland. "När jag blir stor ska jag dra från den här hålan" det var vad alla sa när de sparkade sten med händerna i fickorna på väg hem.

 

Ändå var det mitt namn som stod i tidningen en dag. Inte i den vanliga lokala tidningen VF, utan i Norran.

Mitt namn bland 15 andra som skulle börja på samma linje som jag. Dom flesta åtföljt av en annan stad, eller ett annat samhälle än just Skellefteå. Som var först ut, precis som jag.

 

Jag hade alltid varit självständig. Allt gick så fort och helt plötsligt sov jag själv en söndagskväll i en tvåa som var möblerad med gåvor från släkt och grannar. Min egna lägenhet. Min egna stad. Nu skulle jag bara gå ett första steg utanför dörren och starta mitt egna liv. Som aldrig mer skulle kretsa kring att vara populärast, eller att vara först.

 

Ångesten som slog mig på tisdagsmorgonen var bedövande. Jag satt i duschen med kläderna på och höll på att kvävas av ångesten. Ringde min mamma eftersom jag inte fick i mig någon frukost.

Det fanns ingen mall. Ingen trygghet. Inget försöka vara. Bara jag.

 

När någon sa Hej vad heter du så slängde jag ur mig hela mitt liv. Ingen kände mig så de visste ju inte vem jag varit. Och jag ville fort få fram vem jag var och inte den jag maskerat mig till.

 

När vi satt i matsalen, alla vid samma bord eftersom ingen kände någon annan så började vi prata om att vara först. Jag berättade att jag testat röka.

"Men du är ju bara 16? Jag tänker då inte testa fören jag är 18"

Sen var det inte viktigt längre att vara först. Det var ingen merit, inget bevis på att man var mer än någon annan. Utan vi alla levde i våran egen takt.

Och in kom en trevlig tjej och ut och iväg for Ludde, som nu troligtvis ska heta Winston. Det kommer passa honom bra.

Snipp snapp snut så var vi bara två igen. Känns relativt bra även om det är sorgligt.

Idag är det tionde september. Det är femton månader sen jag och Johannes blev ihop och det innebär att imorgon har vi varit tillsammans längre än jag någonsin varit med någon annan. Det känns vackert att fortfarande få vakna upp på en fräknig axel varje morgon.

Äntligen, ÄNTLIGEN! Efter flera års sökande, ivrigt letande bland hylldjunglarna, vadandes genom olika butiker, slagits med pensionärstanter och annat otyg, så har jag äntligen funnit, det jag alltid har letat efter!

 

En margarinlåda! Aldrig mer kladdiga smörpaket, aldrig mer torkat yttre lager på margarinet, inget mer kladdfixande med markeringarna på pappret för att få 50gr smör. Hallelujah!

(Och ja, jag är seriös, det är typ världens smartaste pryl)

Sen köpte vi en corn-flakes-låda också. Miraklerna (vad fan heter mirakel i plural??) på ÖB.

Tänkte bara avslöja vad mitt paket innehöll!

Har bara använt produkterna i två dagar men än så länge känns det bra, ingen synlig förbättring direkt men jag får väl hålla mig till tåls.

Vill du veta mer om prudukterna eller köpa själv finns hemsidan här.

 

Jag har börjat få riktigt dålig hy på sistonde och har tagit till "drastiska åtgärder" som kom idag i ett litet vitt fint paket. Mer om det när jag hunnit testa produkterna, kanske vet ni vilka jag talar om? ;)

 

Däremot har jag varit ganska intresserade av dom här reklam-bannerna som går på facebook om porestrips. Vi har alla testat dom och jag tänkte, det måste finnas ett ställe där dom finns riktigt billigt, men jag hittade något bättre;

SUPER EASY!

Har nu testat det! På videon häller hon i lite mindre än en hel sked gelatin och lite mer än en hel sked mjölk, medans hon säger en av varje.

GÖR SOM HON GÖR!

Jag var rädd att det skulle vara för lite gelatin så hade i en hel sked.. Vi kan säga såhär, med min blandning skulle man ha kunnat helkroppsvaxa en medelålders mexikanare med. Halva mina ögonbryn hängde med...

Men jag tror på att det funkar, nästa gång ska jag bara inte använda lika mycket gelatin.