Ett stycke sydamerika
Håller sakta men säkert på att förvandla lägenheten till ett antikvarie med gamla skolplanscher, dammiga växter och kartor.
Den här kartan fick vi av Crille som hade fått den från en simhall som skulle slänga den.
Den var ganska illatilltygad men det var bara fint tyckte vi. Vi skar bort det värsta och nu täcker den en av fyra väggar i vardagsrummet.
The never ending purjo
Läste ett tips på nätet angående sallad i kruka och purjolökar. Där stod att om man bara tjoppade ner stumpen i lite vatten (salladen antar jag måste ner i jorden) så skulle det växa upp en ny. Den här purjon är det två veckor sedan jag tjoppade ner och som ni ser har den växt rejält. (nedersta kanten var där jag skar av den). Ett bra sparatips
Mer grönt åt folket och rädda jorden!
Världspoesidagen
Idag är det världspoesidagen och den firar vi med en dikt som skrevs för nästan 200 år sedan av Erik Johan Stagnelius. Han var engligt sägnen så ohyggligt ful att den enda kärlek han fick var från hororna han köpte och han dog i unga år. En dikt vi analyserade på gymnasiet och som jag fastnade för helt enkelt.
Och vilken dag är inte rätt dag om inte idag att erkänna att jag ska söka några skrivar-kurser till höst!
Erik Johan Stagnelius år 1818
Till förruttnelsen
Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.
Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.
Dhaka, Bangladesh
Det är så otroligt mycket bilder och saker som är så annorlunda när man jämför ett land som Sverige och ett land som Bangladesh.
Det värsta är att gränsen mellan rik och fattig är så tydlig där. I Sverige är de flesta medel och några under, några över. I Bangladesh finns rika som kör vrålåk och bor i fina kvarter med stängsel och bara två meter från deras grind finns ett helt annat kvarter med misär som nämnare.
Men det har också varit en resa med starka färger och möten. Mycket rikshaw och människor som stirrat ohämmat bara för att man är vit. Helt sjuk trafik! Vackra tyger, smycken, människor, god mat. Ett oförglömligt bröllop och oförglömliga fester. En världsfin svär- och en värdfamilj.
Jag hoppas bara att vi kommer åka många många fler gånger till Dhaka.♥
