Helgen i Haparanda var awesome.
På fredagen åt vi ute och jag åt världens godaste club sandwich och sedan socialiserade vi på det fristående elevhemmet.


På lördagen var vi över till Finland, handlade sprit till våran bar och åt på Hes (världens sämsta hamburgare men Johannes gillar det) sen på kvällen blev det pizza ute i solen och eurovisionövervakning. Stämningen var ganska hög iochmed att alla känner Loreens lillasyster, som också gick i Haparanda förra året. Sedan ut och dansa för att fira segern. Jag själv tycker låten är grym!

Söndagen åt vi frukost klockan 16, helt sjukt hahha. Men det är så otroligt otroligt ljust ute nattetid i Haparanda. Har aldrig varit med om sådan seriös midnattssol. Var precis lika ljust klockan 2,3,4 som vid 13-14 på dagen. Jag har bild på telefonen men ingen sladd till den så det blir nån annan gång.
Vad har ni gjort i helgen?

Svar till Mamma om siestafetvialen: Det är precis dit jag vill! Har t.o.m en tidningssida som jag slitit ut på kylskåpet Men det blir så stressigt och allt så det blir nog inte av, men för er som har awesome musiksmak, som jag, kolla in siestafestivalen.se. Kommer bla. Kapten röd, syster sol, lars winnerbäck, maskinen, familjen, den svenska björnstammen, timbuktu och damn.

Svar till Anonym om hur många läsare jag har: Inte särskilt många eftersom enda sättet att hitta till min blogg är via mina videos på youtube eller via kommentarer på andras bloggar.

Förövrigt har jag varit som en riktig människa idag, jobbat som alla andra. Känns så himla skönt i kroppen. Sedan kom jag hem och Johannes har både planterat om lite växter jag lämnat döendes på golvet eftersom jag tappat orken och satt upp en hylla i köket.
Han har jobbat över 14 dagar i sträck, 9-20.00 varje dag, och idag som var första gången han hade lite slappare schema, så vi kanske skulle hinna umgås men så blev det jag som fick jobba :P Vårt eviga gå-om-varandra.




Mitt kaos

Solen skiner och jag ska med lillasyster på solbacken strax för att inhandla lite saker till lägenheten. Senare ikväll blir det något påhitt med Johannes kusin Therese :) Verkar bli en bra dag!
Den här låten känns rätt idag! Kanske pepp till ikväll för er som ska ut?
 Sjuk text för de som vill se den på youtube (där finns en översättning på mer färståelig engelska) verkligen svårt att förstå jamaicansk dialekt. Skönt beat iallafall.

Kvällen igår var jättemysig, minus det faktum att Verandan sög vad det gällde service.

Vi hade förbeställt man men ändå fick vi vänta över en timme innan de ens frågade vilken typ av potatis vi ville ha till och totalt 1,5 timmar från det att vi satt oss, fick vi maten. Det stank bränd mat och fisk hela tiden. De supersegade när de skulle duka av; dukade av några tallrikar, lämnade allt, återkom 15 min senare, tog bort några fler, 10 min senare tog bort resten. Och när de skulle ta saker från bordet stödde de sig mot bordsskivan och sträckte sig över hela bordet istället för att gå runt.
Lite mer förväntar man sig av ett ställe som verandan. Maten var god, dock senig och de frågade aldrig hur välstekt man ville ha köttet.


Entrecôte med grillade grönsaker, färska pommes och kryddsmör.


Några beställde oxfilé på 450gradig sten, så man stekte köttet själv. Var väl kul men kändes mindre roligt att äta sen och passa sig för den fräsande stenen under hela middagen, samt att rester brände fast och osade.


En trio dessert. Hjortronglass-sådär. Mjölkchokladsnånting med hallon-för STARK! enligt mig. Creme brulée-MUMS! Aldrig ätit det förr. Älskar vaniljsmaken och den knäckiga effekten på det brända sockret, men smaken av täcket var ju inte särskilt gott, bränt-socker-smak, höhö.

När jag ätit buffé på verandan har det varit jättefint, och en gång är väl ingen gång men jag går nog inte tillbaka dit.

Vi pratade iallafall ända tills halv 10 och hade jättetrevligt och på vägen hem kikade jag in när Johannes jobbade. Han är sådan narkoman när det gäller hans jobb, men jag är så stolt över honom. Han är så jäkla begåvad på det han gör, har aldrig sett så bra shower som hans.♥

Meh? Två jag? Och båda i den nya gula tröjjan som fick följa med hem.
Och nää Mimmie, jag ska inte använda den med ett svart linne med GRÖNT tryck under... Jag tänkte vara naken.

"Kanske borde köpa lite mjölk om vi ska äta pannkakor till middag" tänker jag när jag cyklar förbi coop, men är för lat för att stanna av så jag hellre handlar ikväll när jag måste fara enkomt. Logiskt. Det är 1a maj och sol men ändå blåser det lite kallt. Maskrosorna växer i dikena och rullgrus har nått sin slutgiltiga destination längs med cykelbanan.
Jag har inga vantar och sjalen längst ner i påsen. Solglasögonen fastnitade bakom öronen med hjälp av mina stora vita hörlurar. Maggio bor just nu i dom. För varje väg som svänger åt vänster mår jag illa. Försöker hålla mig på östra sidan om e4an tills jag är över bron. Om jag någon gång måste cykla förbi min föredetta egna lägenhet så håller jag andan. Precis som jag gör när jag cyklar förbi pedofilens hus i min hemstad. Jag vill inte dela en molekyl med han som bor där nu, som jag bodde med då. Är fortfarande obekväm varje gång jag är på stan utifall jag skulle råka träffa på honom, eller henne. Förväntar mig det av varje bakhuvud jag möter.

Cyklar över stora bron och förblindas av min egen reflektion i räcket. "Jasså, är det en plastskiva där?" hinner jag tänka medans jag studerar de två svarta hjulen som snurrar runt innan jag inser att jag håller på köra in i kanten. Vinglar till och rätar upp mig. Men kan inte hålla mig från att småsnegla ner i det mörka virvlande vattnet hela vägen tills jag är över på fast mark. Det är snart rusningstid och en hel del bilar i kö vid trafikljusen. Sirener hörs och en liten assitance-car kommer från andra hållet. Han kör fort, har blåljusen på och alla banar väg för den. Har alltid undrat vad de där bilarna är till för. Det är inte polis, inte ambulans och ingen brandbil. Snart kommer två bilar till, två stora brandbilar med samma text. Assistance. Så det var en brandbil av något slag. Undrar vars det brinner. Om det kommer att gå att läsa om i tidningen imorgon. Om någons liv blev förstört.

Jag sneddar över gatan och cyklar centrumgatan hem. Jag möter äldre par som går med en och en halv meter emellan varandra. Unga tjejjer som går i par på tre. En tjej klär sig som en kille. De andra som tjejjer. Håkan Hellström flyttar in i vita lurarna.
Möter en kille med tajta jeans och lockig snelugg, han ser lidande ut. Han tänker på varför han inte tog henne i famnen igår, när de möttes vid majbrasan vid kyrkan. Varför gjorde han inte det istället för att blivit nervös och låtsats som att hon inte var där. Han sneddar obetänksamt över gatan så vi nästan krockar. Jag blir småarg, men jag har ätit vita piller i två dar och inser att jag kanske är lättretlig. Jag varvar en tant med rullator, som har en ica-kasse i korgen. Bruna låga skinnskor. Kjol men jävlar vilken parkas. Man ser hennes nylonben. En gammal man kommer ut från Dallas med en calzone. Han ser glad ut och har stora äldersfläckar på hjässan. Tycker äldre människor om pizza? De gillar väl bara potatismos och kalops? Jag möter en mörkhyad kille med en snygg tjej som går en halvmeter bakom honom och sneglar upp mot hans nacke. Jag undrar om de går i sällskap eller om de ens känner varandra.
En ung tjej som pratar i telefon kommer ut från affären bredvid. Hon pratar med sin bästa vän om hur killen hon inte kunde hejda sig från att kyssa i förra veckan, nu igonerar henne. Hon är totalt ovetandes om att de kommer mötas på Ica torget vid mjölken om 15 minuter. Och att han kommer bli så paff att han reagerar på samma sätt som igår.

Jag cyklar förbi min egna gamla skola och behöver inte snegla för att veta att solen lyser in genom glastrappen och förvandlar hantverkskorridorerna till basturum. Vi brukade köpa delicatobollar, sitta i den gassande solen och dingla med benen just där, och tävla om vem som vågade luta sig längst ut utanför gallerna. Vi satt alltid där, 5 minuters rast, vi var där. Man frös konstant, vi bar för lite kläder och vi åt för lite i kombination med att skolan faktiskt sänkte temperaturerna. 16 grader mätte vi en gång. En kvinna på cykel svischar förbi. Hon bryter nostalgin på ett kick, men jag hann notera att hon hade en påse från affären jag jobbar på. Jag undrar vad hon köpt. Handduk, matta eller gardin. En bil väjjar för mig även fast den hade kunnat köra.

När jag närmar mig hemåt kommer det två småpojkar vinglandes på varsin cykel. En orange och en lila.
Den äldsta svänger in på en gård där han omfamnas av en stolt mamma. Jag cyklar på och möter en mamma med barnvagn. Hon ser så jävla glad ut och det är ante mig att det ska vara ungar jävlart överallt. Men så inser jag att det inte är ödets dåliga humor utan därför att jag är utanför dagiset. Logiskt med många barn på dagis.
Min nacke värker och jag är glad att jag snart är hemma. Tar upp nycklarna och tappar en hårsnodd på marken utan att märka det. Sätter nyckeln i låset, kliver över reklamen. Jag ska ta upp den sen. Av med jackan, lurarna, solglasögonen, de för stora jeansen, drar jobbartröjjan över huvudet och känner lukten av frityrolja. Jag borde duscha. Slänger mig i sängen och startar datorn som ligger på golvet. Tänker för mig själv medans datorn brummar på "Jag har ingen aning om dessa människor. Och de har ingen aning om mig..Jag ska nog skriva en stund"