"Jag svälter" slog det mig när jag stod framför spegeln. "Jag svälter mig själv på ord".

Jag behöver oftare sätta mig framför ett vitt digitalt ark med blinkande markör. Men jag blir rädd av utkastet med liknande titel varje gång jag loggar in här. Den heter också "Svält mig" och den är så black-cake så jag vet inte.

 

Jag har känslan av lugnet före stormen, att något stort ska hända snart, men inte nödvändigtvis något dåligt. Utan det känns mer som något jävligt stort och bra kommer komma. Något drömmigt. Som att vi hittar hus eller som att en bok ska ramla ur min pannlob. Få ett erbjudande eller gå på fika.

Så jag ska tillåta mig själv att svämma över mer, och lyssna mer på svensk musik, så som jag tyckte om att göra förut. Oskar Linnros och Little Jinder tillexempel.

Det börjar med det här.

 

Nu ska jag sminka mig hårt och vara hård mot creeps på jobbet!