Det här med klyschor. Klyschor är egentligen det finaste som uppfunnits. Någon kom på en sådan beskrivande mening på ett känsla att alla andra insåg; "Aah, precis så känns det ju!" Jag tänker mig någon Shakespear-liknande filur men det vet man aldrig haha. Däremot så är våra mest klyshiga kärleksförklarningar säkert över 200 år gamla. Folk var förälskade även då.

 

Det är bara det att just alla kände exakt så, som det blev mainstream, för använt och tappade sin glans. Och nu anses det slemmigt. Men meningen bakom orden på vissa... det är precis så.

 

När jag ligger och tittar på Johannes och ska försöka sätta ord på det jag känner, så bygger jag fram meningarna ord för ord i mitt huvud. Men i slutändan så märker jag ändå att det är precis dom klyschorna som redan sagts i världen tusentals, miljontals gånger.

 

Det luriga med klyschor antar jag är att folk har hört det så många gånger att vem som helst kan dra en "my heart skipped a beat" och man skulle tro dem. Men för någon som hjärtat verkligen har hoppat över ett slag på, vet att det är precis så det känns. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Så om någon ger dig en klyscha, se honom i ögonen. Det kan vara precis så han känner.