Det känns som att allt jag känner för, allt jag tycker är viktigt eller noga med, blir så nedtrampat. Att något händer som jag inte tycker är rätt men "säg inte vad du tycker, så glömmer vi bort det istället." För att det är jobbigt. Lättast att inte prata om det som är viktigt. Bara blunda. Till nästa gång det sker, då samma konveration utspelas på repeat och man ska svälja igen. Och även om meningen kommer fram så brys den inte om. "Det spelar ingen roll, vi glömmer det bara".

 

Det känns som jag är evigt fast i att kämpa med att få upp en traktor ur ett hjulspår medans alla andra står på kanten och ojjar sig över hur jag kämpar, ojojoj, ser så jobbigt ut. Men när det nötta gummit får smaka några mjuka grästrån igen så är det ändå rena stövlar där och sparkar ner traktorn igen. 

"Låt det vara, det går bra att vi går runt i cirklar. Det viktigaste är att traktorn går." 
En traktor som går, men runt i cirklar, skulle jag inte definera som framåt. Därför stannar jag kvar i det leriga nedvanda mönstret, för att försöka få upp traktorn. Även fast ingen annan bryr sig, för jag tycker att det är viktigt. Att traktorn inte går runt runt på någon åker någonstans när det kan plöjja mark till nya ting.

Så jag fortsätter. Försöka. Men det är ett sådant evigt slit och oroliga nätter att alltid fortsätta med något som ingen annan bryr sig om, men ändå förstör.

 

Jag har gett upp förr men alltid kommit tillbaka till att det inte är rätt att ge upp. Det är viktigt, då ger man inte upp. Jag önskar att jag var lika obrydd som ni. Då hade jag kunnat gå under med den här jorden som ni. Som kycklingar i en massfabrik som bara pickar i sig fröna som man blir serverad och går frivilligt till slaktmaskinen när skylten lyser. Oförmögen att kämpa, obrydd och ovetandes.

 

Såhär ser min bakgrundsbild ut.

Den är tagen för några år sedan i Ingenstans. April mitt ute i skogen på en gård i Lapplands inland. Vi solar på den plätt som var bar och min kusin sköt råttor med gevär.

Jag älskar den här bilden för den är så annorlunda, lugn men ändå skruvad på samma gång. Fult gulnat gräs men fin gemenskap. Som vacker, solig söndag och redneck i ett.