Jag har så mycket att skriva men samtidigt ingenting alls.
Jag har iallafall ätit idag. Och duschat. Och klätt på mig.

Tappat hjärnceller och skrattat. Insett och hört nya genrer som jag inte brukar lyssna på. Hittat småsaker och varit varm.Sett film och käkat chips. Blivit besviken och väntat. Gått med vantar och blivit hålld emot. Varit nykter och haft ont om tid. Kokat kraschade ägg och klätt på mig. Varit tillfreds och omättligt hungrig. Andats och slutat andats. Ätit chokladpudding och rakat hår. Inte brytt mig om klockan eller kroppen. Sopat nya vägar och gått på gamla. Sett serier mot huden och ogrejdat. Ja, i helgen har jag främst ogrejdat och kanske oandats.


Vi ses imorn, godnatt =)

Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag somnade. Nu mår jag illa. Inte ett dugg pepp på att se Movits! som spelar ikväll, även fast dom är bra. Vill inte dricka. Vill inte äta. Vill bara gå.

Gå genom stan mitt i natten med min nya stora halsduk. När kylan slickar ens lår ni vet. Genom jeans och på nyrakade ben. Ögonen tåras av att det finns så mycket kallt och kyligt och syre. Spelar ingen roll om man sitter på betong eller trä, platsen blir aldrig varm ändå. Mina händer blir kalla genom vantar om inget håller emot.

Kan gå ända till Sunnanå påvägen dit, och det är inte kallt, det är uppfriskande. men vägen hem blir dubbelt så lång.
När man ser dimma framför sig och den känns så tjock så man inte skulle kunna kasta en sten genom det, men ändå hinner man aldrig upp den. Trafikljus blinkar inte alltid gult så sent heller. "kör när du kan".
Är det bara jag som sett att på natten är det istappar i tunneln som går under järnvägen?

Men det är fortfarande ljust ute. Och jag måste dricka ikväll. Och äta innan dess. Och köpa biljetter till Movits! också..

Vill inte ens lyssna på musik. Reagge passar inte in, jag är less på bland/depp musik, hiphop känns fel och techno ger mig magsår.

Vad gör man om man inte vill stanna hemma och inte vill gå ut?


man sminkar sig och lyssnar på peppmusik.
jag föredrar nog ändå Melissa Horn just nu märkte jag, även fast jag kan alla låtarna ut och in och baklänges, på flera språk, både tyst och med strupe.kanske just därför.jag är inte så depp som det verkar!

"En miljon nollor
Tillsammans kan dom aldrig bli en
Hur man än lägger ihop det får man bara en miljon idioter
En miljon nollor kommer aldrig leva som en"


Det är ganska logiskt, att nollor aldrig kan bli mer än noll.
Men jag håller inte med. För du plus jag är minst två. Sjukt..

Helt otroligt bra! Det tar 20 sekunder för dig att lyssna. Och bli kär.

Jag mår bättre än jag gjort på flera flera månader. Bättre än när jag var tillsammans med M första gången. Bättre än när jag var singel däremellan. Bättre än när jag och M var tillsammans andra gången.

För jag är done, och jag vet det med säkerhet. Ingen mer undran, inget mer "Det kunde ha...".
 Jag är fri, och mår bättre.
Jag har ett litet monster, som jag ska döpa till Lipp, som jag måste dras med nu, men han sitter som sagt bara i bakgrunden. Diskuterar och sätter griller i skallen på mig. Tankar som "Lita inte på pojkar" t.e.x.
Lita på det jag säger, inte som det verkar, god dammit. Varför ska jag lita på andra när andra inte litar på mig? Lita på mig som person när jag säger det;
Jag mår bättre än jag gjort på flera flera månader.


Place that always make me feel better.

Har nyss ätit pizza från Picasso. Det var gott men en aning besviken, var typ ingen fyllning på pizzan :P
Så nu ska jag diska och sedan se film med gängen, typ 2 veckor sen jag var med dom ju :O

Och jag blir mer och mer störd och tankarna går mer och mer runt. Jag hatar att vara bränd. Att inte kunna lita på människor eller sig själv. Oerhört störande när jag tycker att man kan styra över sådant där själv. Men har ju märkt att jag inte kan det.

Det kan kännas bra, när man är onykert påverkad, av personen i fråga. men sen kommer ett litet monster, som sätter sig på min axel och viskar nära mitt öra att man inte ska lita på människor, och att allt du gör är fel. Sedan ger han mig ett knytnävsslag i magen, och det hålet, hålet efter den lilla monsterhanden håller i sig i ungefär en timme eller två.

"Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns."

Fuck it

Hade typ glömt bort dig, men så kom jag fram till några bilder och det jag undrade var;

Varför gör dessa bilder inte ont


Sommaren 2008


Balen 2009

men den här gör det? Varför är det så?

Födelsedagsfest 2010

Håller på att tvätta och har spenderat en timme i telefon med M. Lite oväntat men medveten om riskerna så skrev jag ju om Patrik, och Mhar läst min blogg och var arg eftersom han tror att jag bara vill få alla till att ogilla honom.

M ville veta vad jag sagt och när jag berättade tyckte han att, Det där jag sa till Patrik, att allt det var snedvridet. Att allt jag känt och varit med om, aldrig har hänt, att det inte alls var så, och det är sådana här gånger jag undrar om jag seriöst är störd.
Kan inte skilja på om det han säger är sant eller om det jag upplevt varit sant.

Minns i somras en gång, när jag hade samma känsla och min sista livlina som jag trodde trodde på det jag sa istället för så som det såg ut, plötsligt antydde att det jag upplevt måste ha varit falskt. Att allt som jag säger inte är sant för att utifrån så verkar det som att du är såhär. Utifrån sett så är du bara svartsjuk. Utifrån sett vill du bara förstöra.
Vafan, om jag säger att jag inte är ute efter att förstöra så är det så! Jag sa bara min ärliga mening om hur jag har upplevt det? Vad vinner jag på att förstöra? Ingenting jue.
Ni förstår inte.

Ingen aning, den kändes rätt. 2007

Droppen var iallafall när M antydde att jag bara ville ha honom, jag säger det rakt ut [varning för sanning], bara för att ha sex. Att jag bara blev tillsammans med honom igen av den orsaken.
Minns ni det här inlägget om kärlek?Pratar iofs om en massa annat också, men det där i början; Det hittade jag på. Jag var aldrig kär, jag ville bara knulla.
Jag tyckte bara om att hålla mina händer om ditt huvud, känna dina kindben mot mina handflator, skydda dig från allt elakt i världen, för att jag visste att det skulle vara mellan mina lår sen.
Jag bar bara ditt snidade teakory hjärta om min hals för att kunna ha strypsex med det.
Okej, jag gick över gränsen nu, men vem fan ska annars göra det?

Jag blir så förnärmad, ja jag har varit kämpat mig igenom det värsta svek som hänt i mitt liv, bara för att få lite penis i min framstjärt.

Ja, jag var kär. Och jag är glad att jag blev det tillslut, så jag märkte att det går, inte i kärleken utan personen i fråga.
Men ärligt (det här är en typisk grej som jag säger å alla ba "mm sure..") jag är över vårat.
 Jag har insett vad jag vill ha, och det är inte det som vi hade, det som var. Jag kanske har restkänslor, aa, för riktig kärlek försvinner inte på 3 veckor, men som tur är hann jag inte vara kär så länge. Det hann inte sätta sig i ryggmärgen. It will soon be gone. Det är ingenting jag märker av i dagsläget.
Är det ens någon som läst ända hit? Jag känner att jag avslöjar för mycket nu igen men jag bryr mig inte, inte just nu. Min blogg, mina tankar, naket, ocensurerat, ärligt.

Vi sa förståss en massa vettigt också men ville skriva av min förnedran över detta påstående, som han säkert tog tillbaka, jag minns inte. Men ibland spelar det ingen roll, sagt är sagt.

*har varit nere och tvättat och efter att ha läst om det här och insett allt som rörde sig i mitt huvud och så lite som hamnade på text, inser jag att ni inte har en aning. Jag har ingen ledtråd. Jag publicerar, ni fantiserar*

Har fortfarande lite sådär ont i magen, det kommer och går. :(

Har just..någonting. Jag vet inte vad jag ska kalla det. Blivit..Eller kommit på.

Nej idag är ingen rolig dag.
Vaknade kring 7 för att följa med M och hans familj att lasta och bärga ved från skogen med skotern, riktigt kul tror jag, skulle få köra min pärla och göra något nyttigt, tjäna en slant på samma gång. Men så vaknade jag, klädde på mig, åt frukost och insåg att jag inte kommer kunna springa runt i skogen med hans familj och låtsas som att allt är bra.

Det blir värre, det började igår, men slutar idag.
Jag har bara förlorat, och förlorat något viktigt. Men jag visste att "det här" skulle hända eventually.
V är bara inte meant to be, kommer aldrig funka. Alla har vetat det, men jag har vägrat inse (vägrar på sätt och vis fortfarande) Det är bara så förbannat idiotiskt att jag skulle gå och bli kär, riktigt kär, den här gången. Av de 3 år jag känt Marcus, så var jag tvungen att falla nu, ungefär någon månad sen.

Jag trodde på det. Den här gången. Att allt skulle bli som på tv och i böcker. Så som vi sa, så som du säger.
Naiv. Idiotiskt hoppfull. Blåögd. Dum.

Det är bara "så svårt" även om jag inte skulle kalla det svårt, utan blåögt, dumt, naivt att man håller kvar. Jag visste att det inte skulle funka. Not meant to be. Har aldrig varit. Måste byta ögonfärg.
Fan jag som skulle kunna skriva så mycket vacker nu, men tyvärr så får ni bara babbel, inget värd sådant heller, utan bara sådant som får mig att ha ont i magen över att jag publicerar. Guess what? Youre gay.

"Ronja, den här låten är som du och Marcus"


One step forward and two steps back.

Stay tuned for more exciting cutting-material haha

Gangster-ont. Mage hjärta hals.

3 februari

Åh shit...!

Känslan jag känner nu, är obeskrivlig.

Lät du henne komma närmre? Var hon vackrare än mig?