Super.jag


ligger här, redo att jobba. Ätit, motorvärmare i bilen och i jobbkläder. men ändå var jag tvungen att ringa upp och säga; ..eh förlåt men jag kan inte komma till jobbet som hade panikringt och sagt "we need you Ronja!" Å ja tidigare sagt ba "Yes sir, Ill be coming så fort jag kan!". Super-Ronja. Duktig på allt.
Besviken var vad dom blev.
Men magontet från imorse kom så fort jag fick mer än en sak och tänka på. Det som förlamade mig imorse, och som gör att jag inte ens kan diska nu.

Jag är en otroligt o-stressad person. Blir inte stressad för någonting. He kan va bomber och granater och jag behåller lugnet. Och ändå, om jag för en gångs skull försovit mig, så lyckas jag göra mig klar på de där 15 minuterna som i vanliga fall tar 1,5 timme.
Vars är hon?

Hon som aldrig gråter, aldrig är stressad. Hon som kan vara vaken till iallafall midnatt och prestera bättre än de utan läshuvud. Hon går till skolan med dimman i ögonen nu. Tur var det att favvo-läraren, han som lärde oss teckenspråk för några veckor sedan var där, och färglägde livet. Han är kul han.

Nu ska jag nog se slutet på de 3 senaste filmerna som vi börjat på. Och försöka glömma att mina arbetskamrater jobbar skiten ur sig bara för att jag inte är som förr.

ALL CAPS RAGE

NU JÄVLAR ÄR DET ALL-CAPS-RAGE!!!! Min fitt-handläggare (ursäkta men jag tycker han är riktigt fittig av sig) sa till mig
"Du får välja om du vill hoppa av utbildningen själv, men då får du inte vara arbetslös sen"
Men det vet jag att jag kommer vara
"Om du känner dig stressad får du bestämma själv om du vill fortsätta utbildningen eller inte"
Ok.. Men om jag får studera hemifrån någon dag i veckan de veckor jag har mycket, så jag kan arbeta och gå utbildningen eftersom jag försöker vara så jävla överambitiös och få ett jobb, kan man göra så?
"Ja, vilken bra idé men det är ingenting jag beslutar utan det får du och utbildningsansvarig komma överens om helt själva."

Berättar för utbildningsansvarig och får henne är det okej, men hon måste ändå höra med min handläggare att det verkligen är okej, varpå han svarar till henne
"Absolut inte! Ronja ska vara på utbildningen alla dagar om hon ska gå den"
JAG BLIR SÅ JÄVLA ARG! NTE MINST VERKAR DET JU SOM ATT JAG ÄR EN SLACKER OCH BARA FÖRSÖKER KOMMA UNDAN SKOLAN UTAN OCKSÅ ATT JAG LJUGER, jag blir SÅ JÄVLA förbannad att kukförmedlingen aldrig kan säga samma sak två gånger!!!!!!
Så nu har jag 30 minuter på mig att göra mig klar och komma dit (vilket tar 20 minuter att gå) jamen tack ARBETSFÖRNEDRINGEN för att ni hjälper till så jävla mycket!

Mitt mest annorlunda nyår

Jag ska förklara för er hur olyckan gick till men idag skriver jag hellre om nyår, och året som gått.

outfit förra året

Ni som varit med ett tag vet att jag hatar nyår. Det går alltid åt helvete. Och detta nyår blir helt annorlunda från mina andra nyår. Det blir inget heartbroken i ett hörn som inte syns, inget askalas ligga på golvet på toaletten, inget skrika och flänga runt, ingen mamma åt de överfulla och inte ens ha fulla människor runt omkring.

Iår blir det bara jag och Johannes. Fin middag (Toast med advokadoröra och räkor, älgstek med rostade rotsaker och färsk champinjonsås, marängswiss med hemmagjorda maränger, chokladsås och banan) ost och kex, lite riktigt bubbel i äkta kristallglas, gå utomhus under tolvslaget och titta på andras fyrverkerier, och för mig känns det jävligt bra.
Jag är 21 år och behöver inte längre passa in i någon roll. Vare sig det är ung packad tonårsfjortis eller salongsberusad nykvinna. Jag tänker inte vakna med ångest imorgon, för att jag inte minns eller finns. 
 Allt jag behöver är Johannes läppar mot mina sekunden 2011 försvunnit. Det sista 2011 är och det första som 2012 innebär.


Syra turns something into nothing


Just nu fräter jag sönder mig själv. Jag saknar kartonger och brytbladsknivar. Jag har inte gått mer än 100m idag. Jag gräver ett hål av ingenting som jag sedan kryper ihop i. Jag är den hemskaste personen i världen och har den vackraste människan i världen och jag är så otroligt jävla ledsen för allt jag gjort..! Förlåt.

Jag kan inte skriva om någonting eftersom det är ingenting, därför förvandlas jag även till ett inte på min egen begäran.

Sunday night


När ska jag slippa se det såhär?

Har tittat på videos från reseledar-utbildningen idag och insett att hela den här lita-på-grejjen, har påverkat mig ännu mer än vad jag trodde. För jag misstänkte varenda person, varenda ledare där. Något måste vara fel, alla runt om mi är skådespelare och skrattar åt mig så fort jag inte är där. Hjärntvättat. 
Jag tittar på videosarna och känner mig besviken på att jag satt inne på mitt hotellrum och överpluggade när alla andra var ute och lärde känna varandra.

Nu ska jag hämta upp Mimmie och sen ska vi till lill-kusinis.

Drömmarna är inte döda

Idag har jag åter igen funderat på att det där kunde vara min vardag.

Rejseledare i Tyrkia

Har nyss varit på lägenhetsvisning och lägenheten var verkligen amazing! Har ganska dålig plats men vi får se.
Annars så känns det just nu som att jag befinner mig på fel ställe i världen. Jobba någonstans i något annat land, men bäst passar jag nog in i Türkey.

Jag har aldrig förstått mig på människor som reser till samma resmål. Speciellt detta Turkiet då. varför far alla dit? Men framförallt, varför far alla dit IGEN när de redan varit där? Ska man ut och se världen ska man väl se olika platser?
Men så for även jag till Turkiet. Vi skulle till Grekland men valde tillslut Turkiet. Och jag blev typ kär. Jag vill bara dit om och om och om igen. Och man ser andras bilder och känner igen sig, för Alanya är fortfarande så litet och intimt.
 Typ bästa landet ever.


Just nu känner jag att jag vill stå i en blå uniform, ha en ful scarf, uppsatt hår, högklackat trots att jag inte kan gå i dem och en board. Precis som alla mina vänner på facebook som nu och då statusuppdaterar om vilken vinterdestination de ska ha, eller att de har nödtelefonen i veckan.
Det var så skumt ute på utbildningen. Alla kom varandra så nära under så kort tid att det verkade hjärntvättat.

Jag saknar nog ett liv ute i världen ändå..


Drömmar som får en att bli litt

Måste strax till jobbet men ville berätta att jag drömde att jag hade stickhår i munnen, en Johannes som for hela tiden, en syster som lekte akropbatik på en för svag balkong och att allt jag kunde förr kunde jag inte längre och personer som ajg tydligen bryr mig om deras åsikter såg inte saker för vad det är utan skrattade istället.

Men så vaknade jag och skulle helst vilja ligga på Johannes arm hela dagen men måste som sagt fara, hejs 

Gammal bild men hör ihop på en del många sätt.

Längtar så det gör ONT

Har ni någonsin känt känslan när man längtar efter någon så man, seriöst, inte vet vad man ska göra av sig själv. Vad gör man då?

När man känner att man skulle kunna springa ett maraton, i skidpjäxor, och brottas med krokodiler och sedan hoppa genom brinnande ringar bara för att få lägga en hand i din nacke. Bara känna din varma hud och fläta in fingrarna där ditt hår krullar sig likt en orrtuppsstjärt



Samtidigt så kan jag inte trycka bort allting, vill bara spy ut allt slem som hänger sig kvar och få andas in dig.

Längtan, som satan och lippande, som fan.

Jag är fucked up, version 2



Har skrivit ett inlägg på två timmar. Publicerade det, la mig, steg upp och raderade det. Det enda jag har att säga är förlåt! och tack!
 Och att du har ett sådant sjukt stort tålamod...
 Och att jag är glad att jag har dig.

Klor har bränt genom allt plus FRÅGESTUND

en doft av klor. Kan ha förstört allt. Har offrat allt, för ingenting. Varför? Ingen aning. Klor och kyla framför värme och något jag aldrig varit med om.

 Så dagen har bestått av total tystnad och imorgon åker vi till stugan där täckningen är noll. Dock det vackraste stället i världen, så jag hoppas bara att den vackra personen också följer med. 

Inget bloggande sen tills måndag, så vi passar på!

FRÅGESTUND!
Alla frågor ni har! Om reseledarutbildningen, om spanien, om något kryptiskt inlägg, om mig, om Mr J, om min familj, mina framtidsplaner, annat om allt eller inget, ställ den! Finns inget dumt, skriv anonymt, kom ihåg att inget är censurerat! Så ses vi på måndag. ;D
För jag ska till det bästa stället på hela jorden! Och det är i sverige!♥


saknade dock hela gänget med service och co'are imorse :P

Skum Kändis i Hemlig upplevelse

Haha, tack mormor för ALLA fina kommentar ;D

Kändisen har just landat och Anette sprang iväg för att träffa honom i baren. Jag orkar inte för vi kommer lix träffa han imorn och jag är naken. Dessutom ska vi upp tidigt imorn för att göra ännu en hemlig upplevelse på hög höjd, spännande spännande! Hoppas bara mitt knä hänger med..

Annars så känns det oerhört skumt att läsa andra personers tankar och inse att de har plockat upp ens eget skräp. Sitt eget skräp. Skräp som du inte hade behövt plocka upp, bara för att det känns oavklarat eller dåligt samvete. För mig som är utifrån ses det glasklart. Du skulle inte börjat, du kommer (och gör) gräva er dig själv i ett traktorspår och gå runtruntruntruntrunt, som jag gjort, under så lång tid. Jag varnade dig och det enda jag kan säga är Lycka till.

Hur ska man lyckas om man inte vill just nu?

Jag är egentligen för trött för att skriva. Men jag har så mycket som rör sig i mitt huvud. Eller nej förresten, stryk det där.
Jag har så mycket som rör sig i mitt huvud. Jag har så mycket som sitter totalstill i mitt huvud. Nej, mycket är också fel ord.
Jag har så mycket en sak som sitter total-still i mitt huvud. Och det är du.

Ligger här i en utomlandssäng som inte är min, eller någon annans för den delen. Har bad-för-alla-tröjan som mamma parfymerat. Det hjälper, på ett sätt, inte alls. Gör allt värre men på ett bra sätt.
Jag blir rädd och kan inte fokusera. Jag måste göra det här. Jag vill, vet att jag vill, vet att jag kommer ångra sig, men det är som när man far på fest och är totalt otaggad. Hur svårt det är att få i sig den första rusiga. Otaggad. Nu måste jag prestera. Jag som inte ens kan ta mig för att diska på en hel dag. Nu måste jag bli godkänd och vara glad och positiv och framåt och social.

Och inte hjälper det att jag lyssnar igenom Veronica Maggios nya skiva (satan i gatan) och fastnat på låten snälla bli min som har ett sentimentalt tempo som inte har med mig att göra men som gör mig emo åt motsatt håll. Nej förresten, stryk hela inlägget!

Nu ska jag sova, god natt. Jag saknar dig otroligt.. Tyst utropstecken.
Det var allt jag ville komma fram till.
Skrääp. Förresten så pluggar jag ju hela dagarna så ingen idé att kolla bloggen på dagen, men vi ses imorn kväll om jag kan hålla mig ;)


sway

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Tydligen är något pågång som jag har missat. , på ett helt totalt annat sätt än vad jag pratat om förut. Inte de sakerna jag pratat om förut. Nu ska jag gå upp, kolla läget. Godmorgon.


L,i,p,p

Så himla less på att han blockerar alla mina tankar. Jag lovade mig själv, detta kommer aldrig märkas. Och hela min filosofi att man bestämmer över sitt eget öde, ödelades.

Imorse har han varit ett pain in the ass. Jag är så himla glad att du inte blundar. ♥
["- Men för hur länge??Vavavava?"]

Tältnatt och räddRÄDDrädd

Har snart ätit en hel ost själv på kex. Ska avsluta min kopp thé sen är det slut.

Har som sovit i ett tält inatt. Man vaknade klockan 6 av att man var kall. Hade lämnat spjället öppet så vi skulle få lite luft. Men det var tydligen bara vår ute, inte sommar. Kurade ihop sig men var som ändå kall på ett dåligt sätt. Inte blank, utan vit. eller blek. eller något.
 Jag har skrivit ord, spridit mening. Och kniper med ögonen, för nu vill de titta. Inte på ett dåligt sätt, "jag blundar för det här". Men på ett dåligt sätt, "jag vet att det kommer en backe snart".
 Det är nu jag blir rädd. räddrädd. fast ändå inte räddRÄDDrädd. Förstår du hur jag menar? eheh


Tre känslor i en männisch

Jag har en skum känsla i kroppen. En helt störd känsla. Jag vill skrika, hoppa och springa ner till stan utan jacka och kyssa alla jag möter, plocka blommor och ge till de som går förbi. Starta ett vattenkrig och tjoa och skratta och springa mig torr på närmsta gräsyta. samtidigt som jag vill skrika, kuta för allt vad jag har, störtgråta så man får svårt att andas och slå huvudet i stentrappen med sådan kraft upprepade gånger att skallbenet knakar sönder.
Och ändå vill en liten del av mig, bara sitta i duschen, klockan 11 på kvällen och titta på vattendroppar som inte fastnar. Vara småneutral med glad och titta på små strilande älvar som ringlar åt konstiga vinklar. Ta det lugnt och humma till musiken från Spotify.
 Aldrig varit med om något liknande.

Jag tror bästa medicinen på känslorna som trängs och blandas är att gå ut och springa. Men jag ska nog gå och diska och borsta tänderna istället. ^^

Småneutral i februari.

sånt som man får kalla vackert

Inatt har jag sovit med en hand flätad i min. Det var vackert.

En bild säger mer än 1000 ord

Jag har fått några bilder från Jenny sen i somras och även några bilder från nyår som var nyss (2010/2011)

Och jag fastnade för några bilder. Bilder som visade exakt vad som hände. Men som tydligen inte märktes ändå?
Sen hittade jag den här bilden från nyår. Ungefär exakt som den, för de andra behöver ni inte se.

Jag minns exakt vad jag tänkte. Jag tycker bilden talar enormt  mycket för sig själv..
Meeen så är också min blogg till för att jag ska skirva av mig så jag berättar vad som försigår.

Det gjorde ont, som helvete. Mest för att Patrik hade tappat ner mig i asfalten med höften först. Syns t.o.m på jackan.
Har aldrig haft så ont på säkert 3 år, jag skojjar inte. Smärtan var obeskrivlig
(fast ändå inte för jag beskrev den som krossande dagen efter, som att hela muskeln slitits ut, snurrats runt, blivit manglad och sedan insatt på sneddan igen)


Iallafall. Nyårs suger alltid. Sämsta kvällarna på året. Hade nyss missat min nyårskyss, igen. Som alla andra år.
Jag satt där, lite avsides och tittade på mina vänner som kysste varandra och skrattade åt Patrik som kutade runt som ett troll.
Tittade på alla andra männsikor som stod där i tunna strumpbyxor och kavajer och rökte cigarrer mellan fyrverkerierna, skålade, höll om varandra och skrattade. Och jag visste. Trodde men visste som ändå. hoppades kanske.
Jag kommer inte vara kvar på samma ställe, i samma situation, samma tid, nästa år.
Kämpade mot smärtan och tårarna men ska jag vara helt ärlig, så lyckades jag inte helt om jag inte minns fel. Och jag tror jag kommer ha rätt, hittills har jag ju haft det iallafall.
Ska man dra den klassiska "nästa år, då kommer nyår vara awesome"? eller ska man bara skita i hela idén och festa dagen innan istället?
Jag är glad iallafall.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0