Jag är egentligen för trött för att skriva. Men jag har så mycket som rör sig i mitt huvud. Eller nej förresten, stryk det där.
Jag har så mycket som rör sig i mitt huvud. Jag har så mycket som sitter totalstill i mitt huvud. Nej, mycket är också fel ord.
Jag har så mycket en sak som sitter total-still i mitt huvud. Och det är du.

Ligger här i en utomlandssäng som inte är min, eller någon annans för den delen. Har bad-för-alla-tröjan som mamma parfymerat. Det hjälper, på ett sätt, inte alls. Gör allt värre men på ett bra sätt.
Jag blir rädd och kan inte fokusera. Jag måste göra det här. Jag vill, vet att jag vill, vet att jag kommer ångra sig, men det är som när man far på fest och är totalt otaggad. Hur svårt det är att få i sig den första rusiga. Otaggad. Nu måste jag prestera. Jag som inte ens kan ta mig för att diska på en hel dag. Nu måste jag bli godkänd och vara glad och positiv och framåt och social.

Och inte hjälper det att jag lyssnar igenom Veronica Maggios nya skiva (satan i gatan) och fastnat på låten snälla bli min som har ett sentimentalt tempo som inte har med mig att göra men som gör mig emo åt motsatt håll. Nej förresten, stryk hela inlägget!

Nu ska jag sova, god natt. Jag saknar dig otroligt.. Tyst utropstecken.
Det var allt jag ville komma fram till.
Skrääp. Förresten så pluggar jag ju hela dagarna så ingen idé att kolla bloggen på dagen, men vi ses imorn kväll om jag kan hålla mig ;)