Håller på att tvätta och har spenderat en timme i telefon med M. Lite oväntat men medveten om riskerna så skrev jag ju om Patrik, och Mhar läst min blogg och var arg eftersom han tror att jag bara vill få alla till att ogilla honom.

M ville veta vad jag sagt och när jag berättade tyckte han att, Det där jag sa till Patrik, att allt det var snedvridet. Att allt jag känt och varit med om, aldrig har hänt, att det inte alls var så, och det är sådana här gånger jag undrar om jag seriöst är störd.
Kan inte skilja på om det han säger är sant eller om det jag upplevt varit sant.

Minns i somras en gång, när jag hade samma känsla och min sista livlina som jag trodde trodde på det jag sa istället för så som det såg ut, plötsligt antydde att det jag upplevt måste ha varit falskt. Att allt som jag säger inte är sant för att utifrån så verkar det som att du är såhär. Utifrån sett så är du bara svartsjuk. Utifrån sett vill du bara förstöra.
Vafan, om jag säger att jag inte är ute efter att förstöra så är det så! Jag sa bara min ärliga mening om hur jag har upplevt det? Vad vinner jag på att förstöra? Ingenting jue.
Ni förstår inte.

Ingen aning, den kändes rätt. 2007

Droppen var iallafall när M antydde att jag bara ville ha honom, jag säger det rakt ut [varning för sanning], bara för att ha sex. Att jag bara blev tillsammans med honom igen av den orsaken.
Minns ni det här inlägget om kärlek?Pratar iofs om en massa annat också, men det där i början; Det hittade jag på. Jag var aldrig kär, jag ville bara knulla.
Jag tyckte bara om att hålla mina händer om ditt huvud, känna dina kindben mot mina handflator, skydda dig från allt elakt i världen, för att jag visste att det skulle vara mellan mina lår sen.
Jag bar bara ditt snidade teakory hjärta om min hals för att kunna ha strypsex med det.
Okej, jag gick över gränsen nu, men vem fan ska annars göra det?

Jag blir så förnärmad, ja jag har varit kämpat mig igenom det värsta svek som hänt i mitt liv, bara för att få lite penis i min framstjärt.

Ja, jag var kär. Och jag är glad att jag blev det tillslut, så jag märkte att det går, inte i kärleken utan personen i fråga.
Men ärligt (det här är en typisk grej som jag säger å alla ba "mm sure..") jag är över vårat.
 Jag har insett vad jag vill ha, och det är inte det som vi hade, det som var. Jag kanske har restkänslor, aa, för riktig kärlek försvinner inte på 3 veckor, men som tur är hann jag inte vara kär så länge. Det hann inte sätta sig i ryggmärgen. It will soon be gone. Det är ingenting jag märker av i dagsläget.
Är det ens någon som läst ända hit? Jag känner att jag avslöjar för mycket nu igen men jag bryr mig inte, inte just nu. Min blogg, mina tankar, naket, ocensurerat, ärligt.

Vi sa förståss en massa vettigt också men ville skriva av min förnedran över detta påstående, som han säkert tog tillbaka, jag minns inte. Men ibland spelar det ingen roll, sagt är sagt.

*har varit nere och tvättat och efter att ha läst om det här och insett allt som rörde sig i mitt huvud och så lite som hamnade på text, inser jag att ni inte har en aning. Jag har ingen ledtråd. Jag publicerar, ni fantiserar*