När det är dags

När jag åkte buss för nån helg sen.
 
Hej. Long time no seen, jag vet. Och det gör lite småont i mig för står det inget här så är det småont i mig. Men det känns lite bättre nu. Har som sagt börjat prata med nån. 
 
Idag var sista gången jag var där. Hela "upplevelsen" har varit blandad. Vi har kommit fram till att jag är on the verge till utmattning. Vi gjorde en screening där risken för utbrändhet låg på 18 poäng och jag hade ungefär det dubbla.
Och enda sättet är att stressa ner, vilket man inte bara gör på en dag, vilket jag inte har tid (läs tålamod/ro) med. Men jag har insett att mitt tålamod är i botten, får nippran när det går det minsta sakta (läs normaltakt) Så jag försöker men det är så resultatsvagt. Men det går bättre. Bit för bit. 
 
Det är tänkt att jag ska meditera mera och för mig är det väldigt flummigt och onödigt samtidigt som det är själva grejen. Att ta det lugnt och bara inte göra någonting. Work in progress. Så vi hörs.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0