Ett språk som går in fast man inte kan det.

Jag vet att det är sjukt dött här. Jag skriver på min biografi, filmar nya videos och kokar sushiris om dagarna (inte alla, men just idag).
 
Jag tänkte dela med mig av den här videon som en vän visade för mig i helgen. Jag är ju lite jättetöntig sådär och naturig av mig. Och jag känner att joik är som en djup del som tar en direkt till ett köldkysst Ingenstans där man kan stå mitt ute på en frusen sjö, under en molngrå himmel utan sky, vinden luggandes i kläderna och med tusen mil av snöklädda tallar åt alla håll men ändå känna sig hemma.
 

Den här killen är adopterad från Columbia av en samefamilj. Den här joiken har han kommit på själv, som kom till honom när han satt och grät utanför sin bästa väns stuga, när denne just hade gått bort.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0