Igår var det farsdag och jag tänkte skrive ett litet inlägg om min egen pappa.

 

Min pappa är en cykelpappa brukar jag säga. Det är svårt att beskriva men man bara är på ett speciellt sätt. Man finns där och gör vadsomhelst. Uttrycket grundar sig i när jag och mina syskon var liten så fick vi gå upp innan klockan sex för att pappa skulle hinna cykla oss till dagis innan han börjar jobbet klockan 7. Ibland cyklade pappa hela vägen uppför den stora branta backen med oss i vagnen. Då tänkte jag att han måste ha superkrafter som är så himla stark. 

 

Min pappa är också en berättarpappa, en vildmarkspappa. Jag har lärt mig så mycket av honom och älskar att fara iväg i skogen med honom. Då berättar han alla små spår och märken och alla historier från när han var liten. Att en gång körde min farfar över en ripa som låg under snön och sedan blev de så förvånade när ripan plötsligt tittade ut från under skotern. Att precis där sköt han sin första älg eller att precis här fick han se ett tjäderspel.

 

Utan min pappa hade jag aldrig älskat norrland så som jag gör. Aldrig känt behovet av snö, skog och skoter däremellan. 

 

Utan min pappa hade jag inte haft någon att diskutera discovery-dokumentärer med. Pappa och jag har intellekt och diskuterar händelser och ting som är så himla intressant men som ingen någonsin hört talas om. Inte för att de andra i min familj inte är smarta men... ;)

 

Utan min pappa så hade jag aldrig fått uppleva hur det är att bo i en trygg och hel familj. Jag är så glad att jag fått växa upp med en mamma och en pappa som fortfarande älskar varandra, och älskar oss tre barn.

 

Men kanske hade jag använt klänning oftare haha.

 

Min pappa cyklar fortfarande till jobbet, sommar som vinter, Och när han tar på sig sin keps med öronlappar och sina vinterskor som också passar till de där gamla längdskidorna, då finns det ett uttryck jag brukar använda. Det är som är svårt att beskriva, men jag kallar det cykelpappa.♥

Jag älskar dig!♥