När jag var kalviga sexton och ett halvt, och inte kunde kontrollera många saker och ting.

Som min blick, mitt intresse eller mitt obscena utkastande av min livshistoria inför var och varannan iochmed att det inte spelade någon roll eftersom jag ändå inte kände någon.

När jag promenerade mycket i kvällningen och spelade in ljudfiler på min vikupptelefon. Där jag diskuterade med mig själv om för och emot. Om mitt liv, om min framtid.

När jag försökte lära mig breakdance men istället såg en pojke spräcka jeansen från knä till skrev.

Och jag fick höra att jag var snygg i svart kajal. Jag var snygg, tänka sig, jag också! Och jag var klumpig och blåögd, precis som jag fortfarande var förr.

Jag åkte så mycket buss, och hade så mycket ångest. Samtidigt var jag så oerhört stolt, för jag kunde sortera tvätten själv. Och tvätta den, och vika och mangla kingsize-lakan, med mitt vingspann på 170cm. Ja, jag var överambitiös om att dåmera vara en liten vuxen.

Och jag blev klippt för första gången. Jag kysste någon med lipgloss och hamnade på akuten.

Fick min mamma att gråta och lyssnade från kirurgen på radion där de sjöng "Det är så logiskt alla fattar utom du, du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu"

Drack sex stycken ölburkar för att jag för första gången uppskattade smaken. Kände känseln domna bort i läpparna och ja, tillslut även i fötterna.

Det var samma kväll som min vän hånglade med en annan pojke i en soffa i ett rum, som vi blev tvugna att nervöst hälsa på, varje gång ni möttes i skolkorridorerna, resten av gymnasietiden.

Åkte bil och dunkade med en massiv bas till "Han är en våldtäcktsman", under den korta tid som folk faktiskt gillade den, innan den klassades som fjortismusik. Men vem vet. Jag kanske var en fjortis.

17åriga jag kanske fick sitt första jack, men tiden läker alla sår, så jag har bara ärr.

Men utan det, hade jag aldrig insett att man inte ska lita på pojkar.

Och hade jag inte blivit jackad två gånger, hade jag aldrig insett att vem som helst kan vara en pojke.

Och om Johannes inte hade tagit min hand, och öppnat såväl sig själv som mig, hade jag varit kvar i det jackade ingenmanslandet. Än idag.♥

Tack och godnatt.