Nu ska ni få höra vad jag spenderat hela min dag med. Det började med att jag och Mimmie skulle bygga granris/mossa hjärtat som mamma gör varje år, när vi var klar med det skulle vi spela boll med Nelson. När Nelson får springa lös så sätter vi en lång spårlina på honom som är typ 6 meter, för att vi lättare ska kunna hugga tag i honom utifall han bestämmer sig för att springa iväg.

Den här gången var precis en sådan gång som Nelson får för sig att kuta till skogs. Vilket han gjorde och på tre röda var han 500meter upp i skogen. Därefter har vi letat Nelson i flera timmar. Pappa kom hem från jobbet och gav sig ut han med.






Tillslut gav jag upp och skulle precis blogga när en sliten Nelson raglar in, gyttjig i sur myrvattne ända upp till magen. Det var en karl som var ute med sin egen hund som fick syn på honom och fick tag på han. Han kände igen Nelson från våran bakgård som löper precis vid ett populärt promenadsstråk.

Sikken lycka, men nu är han duschad och sliten och i husarrest de närmaste 10 åren.