Jag kan inte sluta tänka på det. Det som inte ens finns. Eller alltså det som finns men som inte är mer.
 Koldioxid i ett sovrum som var mitt. Koldioxid med olika källor. Två stycken av allt. Lite för högt, lite för snabbt. Ungefär som dagen innan. En keps. "Du ålar dig för mycket!" Haha, jag vet redan att jag är för mycket, ni vet det. Har insett att jag alltid har varit det. Hela mitt liv, har jag varit det.
Om man gömmer blåa ögon bakom en keps, och ålar sig, och du ser suddigt? Och ni själva inte har någon tröjja på er? Är jag naken då?

Jag har bara saknat det. Krascha vars man vill. Fysiskt. Psykiskt kan jag flyga vars jag vill. Det är inget fel på mig. Smoergoesboard. Jag kan sitta. Eller asså stå i väntan, i sneddan om jag vill. I hörnet, där kan jag stå. Men ändå väldigt i centrum. För jag ålar mig, och har snott någons vita keps.♥

Det är fuktigt. Polyester. Genomskinligt. En försiktig hand, tryck på knappen. Låt mig bara höra dig. Inget sus, inget dunkadunka, haha förutom det som hörs på insidan. Käkar som biter ihop tillexempel. Eller, om du så vill. Dunkadunkadisco i en bröstkorg. Fast inte min. Bara en hand, mot mitt öra. aj, det gjorde nästan ont i mig nu. Att det är allt, så bra. Att allt är så gentle. Att sol, och vindpussar spelar sådan roll. Förut! Så gentle.. vindpussar. Simpelt. Men så stort. Vars är David? Usch. snacka om ångesten den sensommardagen i en bastu.

Till samma låt, som tårar vuxit, växer nu leenden. Keep it simple. Less is more. Det är inte jag. Men du är!
 Ååh.. haha. Har aldrig fattat hur folk kan va less men ändå more. Jag måste vara over the top, för att kunna se över andras åsikter. Nej asså inte så som du tänker. Shit..Allt svartvitt som ska fram, och längden kommer förstöra hela inlägget. Jag avundas er. Men jag har jävligt kul.

Åter till ett dansgolv. Utan riktiga människor. Det där med polyester och knappar. Fortfarande chockad över the simpleness. Vi kan bara vara, snudda i något, ÅH GUD nejnejnej, det handlar inte om det ni tror, den ni tror.
Allt det där att man bara kan få vara. Utan. Gosh..! Ni fattar inte lyckan som sitter fast i fingrarna nu!
Bumpar in i någon, man ber om ursäkt, faller på någons axel. Delar en öl. Glömmer allt ikring. Genomskinligt. No shirts. En keps, och sedan behöver du ingenting mer, jag lovar dig♥

GAAAAAH JAG BLIR GALEN VILL DANSA NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NU NUU!
Dricka kroppen krusig, benen till pinnar, armar till magneter och höfter som får se, det ingen annan tänker på, eller alla. Haha asså fan, nu börjar det bli för mycket skräp runt guldet. Men det är lite så det ska vara. Att man får tänka efter varför det inte är en punkt i den där meningen, och varför den där bokstaven är stor, Vad som menas. ;D

Jag kommer att ha peppat ihjäl mig själv innan fredag..!