RödGulGrön i slitna ändar

Påtal om rasta-färgerna och mitt armband. Den här texten skrev jag i mars 2010.

Det käraste jag har, stjärnor på rad.

Blod för dom stunder man inte tänker på sig själv när man borde. Mjuka händer, hårda hjärtan. Hetsiga händer, svidande hjärtan. Röster som inte hörs. Ljusstrimmor i ett mörkt rum.
Blod för nätter, dagar, nätter, dagar i massor. Alla dessa timmar som man försökt spara men hållit för hårt i. Det gör ondast.
Blod för bröstkorgar som andas själv. Händer som håller i andra. Som sen glider iväg.
Blod för ögon i berusad dimma. Kyliga sensommarnätter, vandra hem i det dunkla, med skorna i handen. Kyld asfalt. Kalla fötter. Vått gräs. Ljusa skuggor som skakar för att sedan falla ner. Väggar blir till tak, tak till vägar. Orken tar slut och man ser asfalten komma närmare. Fan..Det här kommer göra ont.


Du öppnar ögonen och bländas av sol. Solstrimmor för att sätta dig upp och förvånas. Skicka iväg ett litet skratt åt hela situationen. Bussar som rusar längs med en älv, en skog, några skyltar. Jord. En mp3, en silverskugga mot de ljusa skuggorna, ett bubbel som startar i lungorna, spricker ut i ett leende som man inte kan hålla tillbaka, t.o.m ett skratt så folk tittar snett.
Sol bakom röda gardiner och kardborreband. Meningar om livet, ett beat i ryggraden. Kroppen måste följa.

Sol i en spegel, ett par skor. Nya skor, en cider och stjärnor på rad. Mmm, stjärnor där alla är nötta i ena udden. Se det från en balkong. Vatten, trasiga jeans, självförtroende och dessa meningar om livet. "om jag var tjej för en dag..." och vatten. Ser livet ropa på dig därnere. Spring då.

Gräs under dina fötter, knotiga rötter och ved. Som ängar av allt det där du saknat.
Vidsträckta.
Vidsträckta åt alla håll, kom och gå. Bär skorna i din hand. Gå, spring, flyg. Dude where u wanna go. Allting blev fel men skitsamma. Bättre åstadkomma nånting än förstöra annat.
Vidsträckt. Det är vad du är. Och det käraste jag har är stjärnor på rad. Prata med människor. Skratta för mycket. Drick. Dansa för mycket. Året har börjat om.

Det käraste jag har, stjärnor på rad. Och varje stjärna är nötta i den 5te udden.

RödGulGrön, jag kan inte jämföra mig med er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0