Välkommen samma.

Igår när jag gick hem med skorna i handen och sockarna kvar på fötterna insåg jag att jag blivit samma igen. På ett bra sätt. Samma person som innan. Samma person som innan, för längesedan, när jag var ensam och visste ingenting om saker och ting.

När jag kunde göra saker, för att jag ville och inte för att andra tyckte så. Jag stod upp på en stol och sjöng "Jag vill ha en egen måne" högst av alla och alla jublade och skrattade. Jag hade hål på mina jeans för att jag inte orkade köpa nya. Satt på en rostig balkong och sneglade på grannen rakt över som lagade mat iklädd kalsonger. Hade en väggspegel och bra musik och snygga höfter. Förut duschade jag på trall och hade alltid foppaskor när jag gick till min egen dusch. Och hade jag mycket att bära från ica fanns bara mig, och min lila cykel med raggar-lagning.

Jag promenderade mycket förr, och jag älskade regn. Och gjorde sådana där lite skumma saker, för att jag ville.
En mörk natt hittade jag en nattfjäril i trapphuset också. Men jag kommer inte ihåg om jag släppte ut den eller inte. Jag hoppas att jag gjorde det. 

 Jag var inte rädd för att bli blöt, eller smutsig, eller generad. Och igår när jag skulle ut och gå, och det regnade så mycket, hittade jag ett paraply på hatthyllan. Men jag valde att stänga dörren om det, och när skorna var för blöta gick jag med dem i handen och sockarna fortfarande på fötterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0