in the membrane

Jag vågar inte publicera det. Även fast tredje stycket får mig att gråta varenda gång.

"Äckel. Som bränder i vågor, som rör orörda oskyldiga."

"...och det fanns ingenstans att vara och tillgången till mig själv, hade alla andra, och andra hade rätt och jag hade fel om mig själv.
Hur fan kan man ha fel om sig själv?"

"Sånt som bara är text för er. Skrek för mig. Som när jag skrek. Körde röd bil ut bara för att skrika(...)"

Har du känt smärta någon gång? Som kommer från någons mun men träffar som (...) och det brinner. lungor.luft. ihop.

Där. Nu får ni inget mer. För man får inte säga sanningen. Man får inte prata om sånt, för allt ska vara glömt. Nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0