en torsdagkväll om ögonsyn

Hej, jag är den dummaste människan du någonsin stött på. Inte bara för att jag slfrig lär mig utav mina misstag, utan också för att jag alltid hoppas. Dum egenskap om jag får säga det själv. Dumdumdumdumdumdumdum och det tar aldrig slut.

Den här texten skrev jag någon gång vår/sommarn 2010, som handlar om samma saker, samma nit som jag gått på om och om och om igen, men ändå också om allt det där som jag trodde skulle finnas,
ville inte klippa bort det eftersom det är i princip hela texten. 

Alltså en text med 50 procent nutid och 50 procent vad man tror ska finnas kvar när man gör slut. (
vi har fortfarande bara paus)

Jag känner mig så dum. 
[...]
 Allt jag velat, jag känner mig så dum som gett dig saker.
 Jag skulle aldrig har hållt din hand när jag egentligen inte ville.
Jag skulle aldrig ha varit svag. Jag känner mig så dum.
 Att jag trodde vi skulle vara så tajta som vi sa.
Jag tittade in i dina bruna och trodde mina blå.



Alltid dessa blå som jag förlitar mig på alltså :P

Kommentarer
Postat av: Mamma

Sörj, var förbannad,bli ledsen. Släpp och gå vidare. Livet är för kort för att grubbla över :) Kram Ps: Jättefin dikt <3

2011-02-04 @ 09:17:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0