Att stå bakom en portal
Det morrar lågt men dödsallvarligt i kroppen när jag iaktar dig. Inte som en hund, som visar all sin ilska utåt, utan mer som en katt, som önskar livet ur dig med blicken. Så morrar mitt djupaste när jag ser på dig. "Håll dig borta, om du så ens kröker ett hår på hans hjässa..."
Jag dränker katten i en borg av droppar, som vaktar och tittar ner på mig från sina turkosa sidor. Du vet om det ondaste som hänt dig. Detta är du.
Vi sitter i en fälla, där den andre släpper taget faller ni båda. Håller den ena kvar imploderar ni. Och alla måste släppa blod till de vita knogarna samtidigt. Att kasta sig ut i mörkret, släppa allt av jord, sten eller mark. Bara hålla fast i dig. I din hand. På ditt bröst. Där inte tid finns. Naivitet eller ärlighet. Eller både och.
Jag dränker katten i en borg av droppar, som vaktar och tittar ner på mig från sina turkosa sidor. Du vet om det ondaste som hänt dig. Detta är du.
Vi sitter i en fälla, där den andre släpper taget faller ni båda. Håller den ena kvar imploderar ni. Och alla måste släppa blod till de vita knogarna samtidigt. Att kasta sig ut i mörkret, släppa allt av jord, sten eller mark. Bara hålla fast i dig. I din hand. På ditt bröst. Där inte tid finns. Naivitet eller ärlighet. Eller både och.
Kommentarer
Trackback
