I cried one tear last night, but only one, from my right eye.

Det finns två känslor jag hatar mest av allt. Den ena är när man sitter ett gäng och man öpnnar munnen och säger något som hör till ämnet eller frågar en fråga, speciellt om det är en fråga, och alla tittar på en, i ungefär 2 sekunder, bara tittar och sedan vänder sig mot varandra igen och fortsätter som om jag inte sagt något eller ens fanns där.

Det andra är när man öppnar sitt hjärta, lägger alla korten på bordet, säger rakt ut hur man känner, och personen i rummet låtsas som att det inte ligger där. Kanske hänger ihop lite grann med den första punkten jag hatar.

Hellre att någon spottade på det jag lagt fram, den lilla högen med brokiga bitar av vita, mjuka fjädrar och kol. Att någon spottade, sa att det var fult eller kramade sönder det med en knyten näve. Hellre det än att någon bara tittar på det, tittar upp på mig, kanske ler lite och vänder sig bort eller återgår till något annat.

En klump växer i min strupe medans jag skrapar ner min lilla hög från bordet ner i min hand och håller det mot mitt bröst. Det blev svarta streck på bordet efter kolen, och fjädrarna blir rufsiga och svarta där dom ligger tillsammans med kolen i min famn Vill trösta högen som raserar i mina händer men skulle nog själv behöva tröstas av personen som sitter på andra sidan bordet. Sånt hatar jag. Hade jag varit kille hade jag inte brytt mig och därför itne blivit ledsen av diverse saker. Förut grät jag aldrig, jag grät aldrig, inte på flera år. Tills för 2 år sen. Jag gråter inte ännu till filmer, men jag gråter oftare, och jag hatar det.

Jag fattar inte att jag sätetr mig själv i situationer, där jag vet att jag kommer må dåligt i slutändan. Jag är alldeles för blåögd, alldeles för naiv.

Nu ska jag gå ut i den nyfallna snön (välkommen till norrland), gå till viktoriabron, med en hög som jag lagt i en burk och släppa det. Låta det blåsa i vinden och landa i älven. Tillsammans med snön.

jag hatar det också, man känner sig så... liten efter de där situationerna. och kom ihåg att du inte är ensam.

Svar: ohoo tack! :D jag gillar också dom du nämnde, speciellt första och femte. men jag tog över 30 så det finns fler att visa ;)

men neju, jag var bara glad för din skull! men det gäller att svara tillbaks för annars försvinner dom, haha

Älskade vän <3

Vad fint skrivet fast sorgligt. Känner igen känslan av att inte bli "sedd". Det gör ALLTID ont men känslan går över fortare nu. Egentligen ska man tänka att de är mer synd om dom som inte bryr sig för de är dom som blir förlorare i slutändan. Sen är de FAKTISKT SKÖNT ibland att känna sig förbisedd och oälskad av allt och alla och vältra sig i självömkan. Men du är ÄLSKAD och SEDD av dom människor som FAKTISKT ÄLSKAR DEJ.

JAG ÄLSKAR DEJ OCH GUD NÅDE DEN SOM GÖR DEJ ILLA!!!

Tack mamma men håller inte riktigt emd om det där att dom är förlorare i slutet och att det kan vara bra^^