Jag vill så gärna skriva, men sådant som sitter under huden på mig ikväll är sådant som förhoppningsvis spränger sig ut imorgon när mörkret fallit. Vi får väl se om det betecknas vackert.

Jag har som så mycket skriv uppdämt att det myllrar. Och det förlös av musik men på ett explosivt sätt. Ett ut och springa, skrika, träna sätt och det är inte riktigt kompatibelt med sitta och skriva svårt. Men jag är inte heller svår. Men det enda som håller ihop mig är min kropp. Annars skulle jag vara en härlig sörja av solsken och regn som rann ner på mattan. Så jag försöker portionera. Motionera. Mitt myller. Mitt bra men svårhanterliga myller. Jag är inte van att ha mess of goodness to deal with antar jag. Så.. Ja. Känns bra.