En gång när jag inte backade.

3. Ett minne av någon gång när du stod upp för dig själv

Jag minns en gång när jag stod upp för mig själv om ett skitsak, men backade ändå inte ur. Den gången kände jag mig ungefär som modigast i världen.

När jag var 10 och sa jag åt en kille som gick två klasser över mig att man inte fick klättra i brandstegen. Det var en vän till min storebror som ofta hälsade på hemma hos oss men ändå så hoppade han ner och tryckte upp mig mot den gula skolbyggnaden. Han knöt näven och höll den framför mitt ansikte och väste "Ska jag slå ihjäl dig eller?" och jag kände helt plötsligt, vad fan spelar det för roll så jag svarade "Ja, gör det då." Jag tänkte att det värsta som kunde hända var att han slog mig i ansiktet och det skulle göra ont. Pojken ifråga blev så paff av mitt svar att han tvekade med den knutna handen i luften i flera sekunder, nog så många som 20. Så tjöt rastklockan och han knyckte på nacken och sa; "Där hade du tur". Men vi båda vet vem det var som vann.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0