Förra veckan hände något massivt. Jag slängde mina ovita skor. Och eftersom jag är snepe så kan jag få till något djupt och poetiskt, även om ett par vita smutsiga trasiga sneakers. Och skapa en hel blogg om det.

 

Jag har alltid haft vita skor, sen jag började 9an och köpte min brors 41or från circa. Såklart överdrivet mycket för stora men jag köpte dem, mest för att vara snäll och också för att jag alltid velat va lika häftig som min skatear-bror.

 

Jag har alltid förknippat det med mig själv och min början där. Samma tid jag bar de skorna, flyttade jag hemifrån och blev en egen människa. Den nya starten. Starten på när jag accepterade att jag var mig och slutade försöka passa in i fack. Jag slutade helt enkelt trycka ner mig själv i för små formar. Även om mina skor var alldeles för stora. Det var spår jag skulle växa i.

 

Vita skor, det är ju så opraktiskt. Men det var då jag också insåg att det är okej att inget är perfekt. Dom blev ovita, och jag lät dom vara så. Mina jeans gick sönder och jag överlevde med hål på knäna iallafall. Jag klippte mig och skitsamma om det vart fult, jag kan bli snygg sen, eller aldrig men skitsamma. Antingen kommer någon att älska mig, eller så inte, spela roll. Jag har alltid mig själv. Leva livet och skita i allt som inte betydde helt enkelt, eller omvärdera vad som var viktigt och vad som inte var.

 

Ovitaskor är den person som växte fram helt enkelt. Som tillslut blev jag.

 

Mina ovita circa blev ovita adidas som blev ovita racemarine. Sen dess har jag letat efter nya vita skor. Men hitta vita skor idag är för mig omöjligt. Därför har jag behållt mina slita racemarine (sjukt bra kvalla måste jag säga) men nu, som sagt, åkte de i containern. Dessa ovitaskor har varit med om allt. Från regn till sol till snö. Från ensam för alltid till vi två forever. Från liten tjej med stort hår, trasiga jeans, rostig balkong, till att bo i ett palats, vara verkligt älskad, ha ett jobb på riktigt och som vågar ha håret uppsatt.

Nu är det bara att vänta tills nästa par vita sneakers ska dyka upp. För att sedan bli ovita och det är okej så.

Helt okej.