Förresten så fyller min blogg 1 år idag! Grattis till ovitaskor, mitt lilla livsverk!
Anledningen till att jag skaffade en blogg var eftersom jag just kommit ur en svår period i mitt liv och valde att ventilera eventuella tankar om det här. Som en dagbok där andra kan läsa kommentera och bolla med åsikter.

Jag ville kunna skriva min ärliga mening utan att folk skulle viska, och än idag är bloggen halvanonym. Jag ventilerar öppet det djupaste i mitt hjärta som inte ens de i min omgivning fattar, eller vill höra om alltid. För jag tycker det är viktigt att prata om det som det verkligen handlar om, som en man i Spanien sa. Kanske kan jag hjälpa någon, som sitter i samma sits som jag satt i för ett år sen.

Vem var jag för ett år sen?
Jag var en sjukt trasig tjej egentligen som just flyttat hem till sina föräldrar eftersom hon varken hade jobb, lägenhet eller någon som tyckte om henne i Skellefteå längre. Jobbade på världens bästa jobb, där hon trivdes oerhört men var konstant extraarbetare med stadigt schema. Och när hon inte jobbade gjorde hon ingenting. En vardag fylld av tristress, ett liv på is som jag beskrev min blogg förr.

Vad hände sedan?
Ronja var dum och blåögd, och valde ett gammalt liv som hon visste att hon inte ville ha, eftersom hon trodde det skulle bli bättre. Hon sa upp sig från jobbet och flyttade tillbaka till Skellefteå. Där var allt som vanligt, alltså traktorspår av svek och hopp. Brände sig. Tills hon bestämde sig nä nu djävlar får det vara nog. Dumpade och började ett nytt liv.

Hon flyttade till systern och sov på madrass resten av säsongen. Men inom loppet av en månad träffade hon sin blivande kärlek och beställde en resa till framtiden. Bara synd att dessa ting hände samtidigt eftersom Ronja inte kan välja mellan en karriär utomlands, eller the love of her life. Dubbeltur, skulle jag ändå vilja kalla det.

Vem är hon idag?
Sjukt tacksam tjej som fortfarande står lite i valet och kvalet, och samtidigt fortfarande har liv på is. Men ett liv på is tillsammans med någon, och då kan man hålla ut. Hon har växt och kommit till insikt med så mycket i år, så ni anar inte. Närmaste prio är nytt boende och jobb inom orten. Utomlands kanske händer i framtiden, vem vet? Viktigast just nu är Johannes♥ Livet blir alltid bättre! Tänk vad du kan förändra tills nästa år.


Första publicerade bilderna på mig.