Nu går jag åter till korset, tänkte jag. Och det gjorde jag till viss del. Så vaknade jag med en gåta som lades i min hand, som lekte runt mina fingrar och plötsligt så slog mitt hjärta inte alls. Hoppade över ett slag och kom in igen samma sekund som mörkaste safir.

Var det här samma kors, eller var det inget monument alls, sa jag. Och du sa hej.

Sedan öppnades en damm av du och jag, som egentligen inte var någon. Vi blev två och ett plus ett kan aldrig bli mindre än ett likgiltigt tal. Jag hade tappat mig själv och tänkte att precis här vill jag förlora, för precis här skulle vara en väldigt fin plats att leta på.