När jag blir stor ska jag ha en riktig soffa och riktiga gardiner.
Köpa färskt bröd och använda rosmarin.
Laga nyttig mat och skiva zucchini, auberginer och andra grönsaker som jag inte kan namnet på.
Ha söta krukor med fina blommor i. Rosavita. Och färska kryddor.

Ha förvaring undangömt och inge mera hänga sockar på gardinstången när tvättiden är slut.
Vakna på morgonen brevid, gå till jobbet och komma hem och fara ut och jogga på kvällen.
Dricka thé i min riktiga soffa med en filt och tända ljus som brinner.
Blunda och känna efter och inte leva på is, utan där jag är.. Där jag är ska vara där jag vill vara.
När jag blir stor ska jag ha ett riktigt hem. Inget på låtsas. Utan en lägenhet i nuet. Inget tillsvidare. Nu.
Jag och två fötter.




Min första lägenhet som till stor grad var tillfällig fast jag bodde där i 2 år. Stökigt, som det oftast var, men mitt eget. Ihopsamlade ting som ingen av dom passade ihop. Möbler, handdukar, redkskap. Speciellt gardinerna. Harreligen..
Såklart tacksam ändå, för alla som hjälpte mig.
Men det finaste som fanns, på den tiden, var att sitta på balkongen, i höstkylan och lapa nattljus med en flaska vatten, stuprörs-rock i mp3n och tre tröjjor.



På den tiden var jag för liten, för oförberedd, på allt.
Skulle kunna skriva en bok om allt när jag först flyttade hemifrån. till en ny stad. själv. världsomvälvande. sexton år, och som en liten vuxen istället för ett vuxet barn. Jag hade alltid för stora skor på den tiden..

Nutiden dock; så består mina dagar lite grann av att vänta tills tisdagar när det kommer upp nya lägenheter.
samtidigt som jag inte glömmer utomlandslivet, som jag kan sträcka ut handen och ta när jag vill. Om jag vill.
Jag vill bara ha allt. nu.