Har varit bakis mest hela dagen och gång på gång insett varför och hur mycket jag älskar min karl!

Vi körde tillbaka från piteå vid 12 och medans vi körde, spårigt och slaskigt och var en hårsmån från att mitt sista inlägg kunde ha varit igår. En lastbil bytte fil och flera gånger innan, såg vi hur lastbilen ofta krängde hit och dit pågrund av väglaget. Så skulle han byta fil, det var smockat med bilar just då, vi var andra bilen efter lastbilen, så krängde den så jävulskt mycket att det såg ut som att den stod på två jul (eller hur många dom nu har) och hade han tippat så hade det blivit en seriekrock utan dess like. Det var verkligen sjukt att se, man han tänka "Shit, nu tippar han och då dör vi alla"

Saknar pärlan men hon hade definitivt inte överleft en krock. Inte ens ett möte med en lyktstolpe.

Men det gick bra alltså, och vi lever än idag. Men jag funderar ofta över hur fort livet kan förändras. T.e.x. den dagen jag tog körkort, fick en granne sitt första barn och en annan bekant dog. Livet förändras så fort.
" Dont dream about the life you want.
Live the dream."