Min käkoperation: Mitt utseende.
Hej! I nuläget går jag igenom två utredningar och den ena är en "bett-utredning". Jag har försökt googla mig fram till folk som gjort samma utredning som mig men hittar inget så därför tänkte jag "Varför inte dokumentera min resa så någon annan kan bli lite klokare?"
Beslutet kom för drygt en månad sen. Jag ska nämligen göra en käkoperation pga min underutvecklade underkäke/överbett. Vilket för det första var en stor chock för mig. Har jag underutvecklad underkäke? Jag har väl bara en liten haka? Har ju inget fel med bettet?
Jag ska berätta hela "historien" . Så kapitel ett, det estetiska.
Mina tänder: Har aldrig upplevt att jag har haft problem med själva bettet. Jag fick gomplatta i mellanstadiet pga jag hade ett litet överbett vad jag förstod. Denna använde jag i princip aldrig tills jag inte behövde ha den mer.
Mitt utseende The younger years: Jag har alltid beskrivits som "har goa kinder", vilket barn har. Men under mellanstadiet/högstadiet blev jag mer och mer medveten om att jag var "tjock", iallafall i ansiktet. Tanken är inte att jag ska lipa över hur synd det var om mig men for the record ändå att det inte bara var i mitt huvud så fick jag kommentarer då och då tex.
"man ser inte när du blåser upp kinderna, för dom är så stora ändå.".
Likt många så försökte jag svälta mig stundvis men hur smal jag än blev så var jag alltid "tjock" i ansiktet. Hade alltid dubbelhaka och runda kinder. Hela jag var som en boll tyckte jag själv. Hade inga ben i hela ansiktet. Jag var ju inte ful, men jag hade bara lite svårare att se snygg ut.
En dag när jag gick i 9an och skulle klippa mig så diskuterade jag och min frisör frisyrer och jag berättade att jag tyckte om höga frisyrer. Bara i förbiseende så sa hon då: "Precis! Det är snyggt att ha höjd uppepå huvudet när hakan är liten för att balansera upp det".
Man skulle kunna tro att man blir nere då, men så tog jag det inte alls, jag blev så GLAD! Blev som epiphany! Jag har ju bara en liten haka! Jag är inte tjock och hur jag än gör så kan jag inte förändra min benstruktur! Jag har verkligen inget ben i hakan, det är faktiskt ganska kul!
I samma veva började jag gymnasiet och flyttade hemifrån.
Mitt utseende The middle days: Rent allmänt mådde jag bra den här perioden men jag var också väldigt medveten om min haka. Precis som jag aldrig gjort, så undvek jag att sätta upp håret helt så "hela min asiktsform" skulle komma fram och jag var väldigt medveten att om det kom fram en kamera, att snabbt göra en min eller på något vis dölja hakan, lite casual. Under den här perioden blev jag också utskrattad på en fest där jag inte kände någon pga min profil. Eller snarare av värden som högt deklarerade vad ful jag var och att alla skulle stämma in. Sen dejtade jag honom i nästan tre år. Dont ask...
Mitt utseende The later days: Jag funderade några år på att lägga in ett implantat men tillslut kom jag fram till att om inte det gör någon skillnad för mig, utan bara hur jag känner mig när folk ser mig så varför ska jag göra det? En annan tanke som gjorde att det kändes rätt att förbli mitt "gamla, fula jag" var att jag ser dragen genom min släkt; Tänk om mitt barn får samma haka och så ska jag övertyga dom om att de duger men mamma dög inte i sina egna ögon.
Och så accepterade jag mig själv. Hela mig. Gick upp 10 kilo och har magtröjor som aldrig förr. Jag har det jag gillar och skiter i resten. Ja, jag har lite hår här och valkar där och en och annan finne håller mig ständigt sällskap men ja, tänker livet är lite för kort för att bry mig. Och jag började för tre år sedan sätta upp håret för vem fan orkar ha håret nere hela jävla tiden. Jag jobbade med barn och de frågade varför jag har så liten haka redan första dagen (hur kunde de pinpointa det när jag själv inte såg det på 15 år??) men förklarade bara att alla ser olika ut och min farmor har en liten haka. Jag kände att jag inte behövde sminka mig varje dag heller, just för att barnen skulle se att ibland ser man ut såhär och ibland såhär och både är bra. And it was relieving!
Kommentarer
Trackback
