Om jag var 16 hade jag nog gått sönder.

 
Har inlett sida 17 på det textdokument som jag kallar självbiografi men är märkt med titeln mer syftande på en historia.
Här följer ett stycke ur ett kapitel.

[...]

Om jag varit 16 år hade jag nog gått sönder i detta ögonblick. Att bli officiellt förudmjukad på en plats bland en massa okända människor. Men jag var 17 och hade överlevt ett helt år själv. Ett helt år hade jag bott i en egen lägenhet och insett vem jag var och vem jag ville vara. Jag hade slutat vara någon som kröp på knäna på sin egen skugga för att alla andra skulle tycka om en. Jag var Någon som inte brydde sig om vad andra tycker. Som kan gå genom allt, för den enda jag behöver är mig själv och det enda jag bryr mig om är min egen uppfattning om mig själv.

Jag minns faktiskt inte vad som hände runt om, men jag tror inte att någon skrattade, förutom han själv då. Mina kompisar viskade vilken idiot han var. Men ska jag vara ärlig så brydde jag mig inte. [...]

Senare på kvällen kom han fram till mig och undrade ifall jag ville ha en öl. ”Jag ska dricka upp alla dina öl bara för att jävlas, din skitstövel” tänkte jag, så jag svarade;

-Okej.

*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0