Förra året har just slutat och detta år just börjat, ändå har jag redan vårkänslor. När jag går upp klockan 6 för att skjutsa Johannes, åka hem, göra mig klar och iväg på mitt eget jobb så har man sådan där ångest som äter upp en, men vet ni? Jag tror det är en biologisk reaktion på att gå upp tidigt.

Jag har haft ångest när man går upp tidigt sen jag var liten. Det är mörkt, kallt och stressigt att man åste vara någonstans. Men så kommer man hem, vid 10, är pigg och gör sig frasiga våfflor att äta i solen som pockar på att vi faktiskt går mot ljusare tider. Då känns inte livet så farligt. Allt som krävs för oss i norr är lite solsken.