Att mata män på stan

Jag fick med mig mackor hem från jobbet, och lite fler än vad jag behövde. På vägen hem tänkte jag vad jag skulle göra med mackorna som blev över. Jag hatar tanken att slänga fullt perfekt mat och tänkte "tänk om jag skulle träffa på den skäggiga hemlöse mannen med rullstol som irrar runt på stan ibland, jag sparar dom tills jag kommer hem"

 

Och vem står inte i ett hörn mitt på gågatan om inte han. "Det måste vara ödet" tänker jag.

Efter 30 sekunders tvekan stegade jag fram och erbjöd honom en macka.

Han tackade nej och blev förnärmad och jag fick så himla dåligt samvete. Han kanske inte alls är hemlös och där stod jag med en kycklingmacka i en skrynklig påse. Jag skämdes så mycket och jag hoppas han inte blev arg. Jag försökte ju bara vara snäll.

Mem åhhh :( Det är tanken som räknas. Han lamske da nej av chock. Ingen hade kanske varit snäll mot honom. Eller av rädsla. Jag skulle nog tacka nej av rädsla. Typ " hon ser ju snäll ut men vad har hon pillat in i den mackan?" Var stolt över att du tordes. Fler människor skulle våga vara medmänsklig! Kram

Åh, din tanke var en av dem finaste tankarna som finns. Att dela med sig & vara omtänksam. Det är hans val att tacka nej, & låt det inte gå ut över dig! ♥

Åh... väldigt fint gjort av dig tycker jag.. : )