Igår när jag jobbade så stod det en äldre dam och vinkade till mig att komma.

Jag gick dit och hon pekade på en päls och sa med den typiska döva rösten "tvätta". 

Jag blir så glad när jag träffar döva människor i vardagen (och det har aldrig hänt så ofta som det gjort det senaste året.) och de blir helt otroligt glada när jag svarar på teckenspråk.

 

Det är en sådan härlig känsla att kunna vara till hjälp på deras eget sätt när de oftast måste passa in sig i ramen för hörande.

Oftast dessutom har alla man träffar någon slags anknytning till mormor och morfar, eftersom dövsamhället är så relativt litet här i norrland. 

 

(Och ja mamma, hon frågade om jag var Saras dotter och sa att jag har blivit så stor)

 

Ska försöka göra en ny teckenvideo till er idag.