Johannes tycker inte 7.45 är wakey-time en lördag morgon. Men jag älskar att vara morgonpigg (då får jag alla gårdagens chips och den avslagna colan för mig själv, HAHA)

Jag hade sådan ångest igår och idag angående festen vi hade för ett par veckor sedan som abrupt avbröts innan klockan 11.
Vi har bott här i 3 månader och vad vi kommit fram till är att av oss 4 som bor i trapphuset är vi jag och Johannes, två singelkillar i 30årsåldern och ett äldre par. Därför blev jag extra paff när det var en 30årig tjej som knackade på, som jag aldrig sett förr.
Och visst ifall jag missat en flickvän men igår (45 minuter efter 22 "då det ska vara tyst!") började en bebis att skrika.
Vadfan?! Om någon har en bebis borde vi ha märkt det tidigare genom ljud eller barnvagn i trapphuset eller någonting. Det var den enda anledning till att jag skulle förstå att någon tyckte att vi skulle vara tysta, men jag hade redan uteslutit att det fanns små-människor här, och tyckte bara de var fest-bajsare som inte höll ut ens till 23 en lördag.
Så då fick jag med ens jätteångest [på riktigt] över att vi levt om (så mycket som en pensionärfest lever om, där alla somnat i soffan framför aktuellt med lite dreggel droppandes ur mungipan).
 Dom har säkert inte sovit ätit eller haft umgänge med varandra de senaste månaderna, så kommer jag och förvärrar deras babykräks lördag med musik och skratt. Nu kommer jag inte göra ett ljud efter 21. Dom borde ha pratat med oss grannar innan dom skaffade bebis, då skulle jag ha sagt "nej jag känner inte att det är rätt tid för oss nu, vi är fortfarande unga och vill ha kul, vi är inte redo än. Kanske i framtiden"
De kanske inte ens bor någon bebis här, de kanske bara är på besök. Måste nog göra svarsformulär till grannarna där dom kan fylla i hur dom lever..

JAG ska iallafall jobba idag, sedan blir det gymet och sedan ska vi nog vara med gänget, dessutom har jag en surprise till er som jag var så jävla glad över igår *mwii* ni ska få se snart.