I love the smell of napalm in the morning, drop it.

Eftersom min blogg är Ronja exclusive, och jag egentligen inte ska sprida runt det här (eftersom det inte är klart), så skriver jag det iaf, eftersom det är en stor del.
Och ni får ursäkta att det inte blir några mellanslag där jag gör dom, så allt ser så grötigt ut. Jag får det inte till att funka.:P

Igår ungefär klockan 0.44 bestämde jag och M att ta en paus.
Jag har inget emot L, och tycker att de ska fixa det, men dom ska träffas och då finns det "en risk" att M blir kär. Han älskar mig, men det finns en risk.
Och jag sa att OM det finns "en risk", så är nog inte alla känslor riktade på mig från första början, han nekade inte till påstående och tyckte att vi skulle ta en paus och det blev det.
Jag var inte ledsen. Bara över det faktum att jag aldrig kommer kunna mäta mig med henne, aldrig få samma gensvar som hon fick. Vilket jag förstår. Och känslor kan man inte styra över. Han är min, men hon var hans.
Jag var mest arg. Satt i soffan och skickade jag-har-just-tagit-en-paus-med-the-love-of-my-life-hittills-men-jag-är-mycket-okej-sms till J.
Satt vid datorn till klockan 2. Gick och la mig, stod inte ut, tog en filt och sov på golvet i badrummet. Det var där jag ville vara helt enkelt. Golvet i duschen är sacred.
Katten kom och tittade underligt på mig, och sov sedan i min famn hela natten. Ibland vaknade jag av att hon satt och tittade på mig med den där underliga blicken.
Vaknade klockan 5, och tänkte på skumma saker. Somnade om och låg där tills M kom och petade på mig när han skulle till jobbet.
Ja jag har tappat verklighetsuppfattningen lite. Vet inte riktigt vad som är för mycket att berätta.
Jag brukar inte ha problem med att berätta saker, därför folk brukar säga "Men ååh, fyy, så kan du inte säga, det där är privat"
Oj var det? Om jag vill berätta hur jag känner, så är det väl jag som avgör det. Eller funkar det inte så?
M och L får fixa det nu, för jag orkar inte vara med. Jag är så himla kär, för en gångs skull och det gör det svårt. Annars så känns det "bra" att jag varit med om det här förut och det känns bra att veta att jag ens KAN bli kär. Men det gjorde så gudförbannat ont rent fysiskt förra gången..
Och om vi ska gå samma väg igen, så bävar jag för hur ont det kommer göra på insidan den här gången.
Nu har jag sagt för mycket igen.
Men som sagt, det är bara paus.. Men man måste stålsätta sig. Jag funderar scenarion. Förbereda sig på det värsta, fundera på vad man vill ha ut av livet. Och jag vill lapa sol.

Kommentarer
Postat av: Mimmie

nej det är inte för mycket att berätta, det är ju din blogg och dina åsikter/tankar.



problemet med mellanslag är google chromes fel, insåg jag igår. prova mozilla så funkar det.

2011-02-03 @ 14:19:08
URL: http://mimmielundinnorbergs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0