Det är något man aldrig riktigt lyckas med tycker jag. Att ta vara på det man har och att fånga dagen. En kille (bekant) dog igår. Frontalkrock. Det var någons son, någons vän. Det hade lika gärna kunna ha varit någon du känner väl. Det går så fort, man har inte en aning, en dag så är dagen bara inne för någon. RIP Johan.
Det är ungefär som dagen jag tog körkort. Samma dag som jag tog körkort, fick en annan en bebis och en tredje dog, i min närhet. Det känns sjukt. Tänk så mycket som händer samtidigt, och påverkar människor.