Vaknade 4.45 imorse för att hinna med bussen. Ångesten var inte allt för illa. Men tänk jag måste hålla på såhär i 2 månader till. Typ helgpendla, bara det att jag bara är ledig en helg i månaden. :(

Ser verkligen inte framemot att att fara på Arbetsförnedringen, för de har verkligen ingen koll på någonting och jag klarar mig bättre utan att vara där och springa stup i ett. Men annars får man inga pengar.
Ska söka jobb järnet innan nyår så något kanske är fixat redan innan jag far till ske.

Sovde konstant på bussen, och bussen var knäpptyst och jag snarkade säkert mer än en och annan farmor. Haha.
Sen mötte mamma mig, så jag fick skjuts hem, sköönt.

Vilket tråkinlägg, men då vet ni att jag lever iaf. Känner mig fortfarande halvbakis/full fortfarande.