Beviset på att man är gammal

 
Man är gammal när barnen börjar ha tröjjor med "gamla årtal" som 1990.

Ett axplock av sådant som finns redan.

 
Hur ser jag ut? Jag vet precis hur det va.
Rent allmänt
Jag gav dig mitt hjärta, ba rakt ut, det är min dåliga vana.
 
Ja se på fan, nu är dom under samma täcke. Andas i takt med varann och det är så långt ifrån äckligt. 
 
Inte ens Amistads kedjor kan hålla oss.

Kyss mig så att nånting händer. Slå mig så nånting blöder.
Elda upp mitt hus, gör det ikväll. Så det finns nåt som glöder.

Fettfläckar dyker upp på tapeten där njutning ägt rum förr.

För varje ord jag skriver gräver jag min egen grav, jag vet. Men jag gräver den så stor för att du ska få en plats bredvid.

Och vid hörnet av kyrkan, där järnvägen går, har dom spärrat av. Någon ligger i gräset med frostiga kläder.

I ditt öga dansar stormar små, men det är du som för. I döda vinkeln ser jag allt du gör.

 


En utskällning jag minns

 Kring 2009
9. En utskällning som du fått och minns.

Kanske mest den gången jag blev inkallad på kontoret första gången när jag jobbade på en känd butikskedja. En plats där alla anställda kedjerökte i fönstret med sina tunna koftor uppdragna till hakan och med höjda ögonbryn. Frågandes "om jag visste hur många kalorier det var i en sån där stor portion pasta".
 
Första dagen jag arbetade där hälsade jag på alla anställda jag mötte som arbetade bland hyllorna innan butiken hade öppnat. De tittade upp, tittade snett och fortsatte. Ingen sa hej tillbaka. Inte en enda.
Andra dagen utspelade sig samma scenario.
Tredje dagen nöjde jag mig med att nicka mot dem som jag fick ögonkontakt med. En timme senare blev jag inkallad på kontoret av min chef (bitter anorektisk tant med gamnacke). "Ronja, kan du komma till kontoret, nu...!"
Väl inne berättade chefen att jag hade attitydsproblem. Att jag aldrig hälsade på kunderna eller de andra anställda.
Jag blev jätteskärrad såklart, ny på ett jobb och få anklagelser som "attitydsproblem". Det var ju bara bullshit såklart.
 
Jag blev inkallad många gånger till kontoret på det jobbet och varje gång på orimliga grunder. Som den gången då jag skulle börja 10 och stämplade in 9.50. Istället för att kedjeröka och dricka kopiösa mängder kaffe innan jobbet som de andra gjorde så började jag jobba. Men blev inkallad till kontoret. För jag var sen. "När jag säger att du ska börja 10, så menar jag ju såklart att du ska ha förmiddagspasset som börjar 9.45" Det är lite otydligt när man jobbat någonstans en vecka.
 
 
Eller den gången hon skällde ut mig så saliven stänkte trots att jag arbetade på min rast, eftersom ingen bytte av mig i tid. Inför en kund började hon spotta ord om hur oduglig jag var som inte hunnit med alla de andra sakerna jag skulle hunnit med och jag svarade, lugnt och sansat, att jag kunde komma in på kontoret när jag hjälpt kunden, som nu stod framför oss och gapade. Då fullkomligt rök det ur öronen på chefen. Hon insåg nog senare att det var oproffisionellt, eftersom "det inte var något" när jag kom till kontoret. Men ingen ursäkt. Som tur var slutade den chefen. Men jag slutade kort därefter iallafall. Thank my lordie.

4 snabba

Arkiv

5. Tre av dina mest framträdande karaktärsdrag

Alltid, alltid, alltid ärlig. Bestämd/envis men också väldigt humoristisk.

6. När skäms du?

Jag skäms aldrig.

7. När är du stolt?

När barnen på skolan är snälla med varandra. Stolt över mig själv är väl om jag lyckats behålla tempot under ett träningspass.

8. Vad ältar du?

Mitt liv. Att jag gjort mycket dåligt men också att jag gjort bra men alldeles för sent.


En gång när jag inte backade.

3. Ett minne av någon gång när du stod upp för dig själv

Jag minns en gång när jag stod upp för mig själv om ett skitsak, men backade ändå inte ur. Den gången kände jag mig ungefär som modigast i världen.

När jag var 10 och sa jag åt en kille som gick två klasser över mig att man inte fick klättra i brandstegen. Det var en vän till min storebror som ofta hälsade på hemma hos oss men ändå så hoppade han ner och tryckte upp mig mot den gula skolbyggnaden. Han knöt näven och höll den framför mitt ansikte och väste "Ska jag slå ihjäl dig eller?" och jag kände helt plötsligt, vad fan spelar det för roll så jag svarade "Ja, gör det då." Jag tänkte att det värsta som kunde hända var att han slog mig i ansiktet och det skulle göra ont. Pojken ifråga blev så paff av mitt svar att han tvekade med den knutna handen i luften i flera sekunder, nog så många som 20. Så tjöt rastklockan och han knyckte på nacken och sa; "Där hade du tur". Men vi båda vet vem det var som vann.


Något brott jag velat begå.

2. Något brott du begått eller velat begå.

Jag har aldrig velat begå något brott. Men jag har "brytit mig in" (hoppat över staketet) på en stängd, avlägsen badpark en gång. Det var jättetråkigt och helt dött så vi gick hem. Och jag har snott en macka i cafeterian en gång när jag gick i skolan. Jag är en ganska ointresserad brottsling och glad är jag för det.


Någon allmän person som jag beundrar

1. Någon (helst otippad) person som du beundrar.

Förutom de mer klyschiga svaren som förövrigt är sant, så om jag ska välja en mer allmän person så blir det Gry Forssel. Sen hon var värd för BigBrother och sa rätt ut till en kille i direktsänding att hon tyckte att han var ett svin (även fast programledarna själv i fråga inte får uttala sig om vad de tycker om deltagarna). Hon gick på honom ganska hårt och han blev stum vad jag minns. Hon verkar vara en vettig människa och en bra förebild plus att hon alltid bar så fina kläder.

 

 


Om man har en lista, då kan man publicera en fråga om dan.

 

 1. Någon (helst otippad) person som du beundrar.

2. Något brott du begått eller velat begå.

3. Ett minne av någon gång när du stod upp för dig själv.

4. När du tappade besinningen.

5. Tre av dina mest framträdande karaktärsdrag.

6. När skäms du?

7. När är du stolt?

8. Vad ältar du?

9. En utskällning du fått och minns.

10. Vilken kändis fantiserade du om när du var tretton år?


Känslig

 

repris

 

Kissmiss kommunikation

 
 
En liten video från tusen-år-sen-talet men riktigt söt! 

Mörkt

 
När det är släckt här är det även mörkt hos mig. Då finns det ingen mening med att kladda ner. Jag gav upp och gömde mig mellan filtar och ögonlock. Och jag har inte kommit upp än. Hej.

Om att kämpa när ingen annan gör det.

 
 
Det känns som att allt jag känner för, allt jag tycker är viktigt eller noga med, blir så nedtrampat. Att något händer som jag inte tycker är rätt men "säg inte vad du tycker, så glömmer vi bort det istället." För att det är jobbigt. Lättast att inte prata om det som är viktigt. Bara blunda. Till nästa gång det sker, då samma konveration utspelas på repeat och man ska svälja igen. Och även om meningen kommer fram så brys den inte om. "Det spelar ingen roll, vi glömmer det bara".
 
Det känns som jag är evigt fast i att kämpa med att få upp en traktor ur ett hjulspår medans alla andra står på kanten och ojjar sig över hur jag kämpar, ojojoj, ser så jobbigt ut. Men när det nötta gummit får smaka några mjuka grästrån igen så är det ändå rena stövlar där och sparkar ner traktorn igen. 
"Låt det vara, det går bra att vi går runt i cirklar. Det viktigaste är att traktorn går." 
En traktor som går, men runt i cirklar, skulle jag inte definera som framåt. Därför stannar jag kvar i det leriga nedvanda mönstret, för att försöka få upp traktorn. Även fast ingen annan bryr sig, för jag tycker att det är viktigt. Att traktorn inte går runt runt på någon åker någonstans när det kan plöjja mark till nya ting.
Så jag fortsätter. Försöka. Men det är ett sådant evigt slit och oroliga nätter att alltid fortsätta med något som ingen annan bryr sig om, men ändå förstör.
 
Jag har gett upp förr men alltid kommit tillbaka till att det inte är rätt att ge upp. Det är viktigt, då ger man inte upp. Jag önskar att jag var lika obrydd som ni. Då hade jag kunnat gå under med den här jorden som ni. Som kycklingar i en massfabrik som bara pickar i sig fröna som man blir serverad och går frivilligt till slaktmaskinen när skylten lyser. Oförmögen att kämpa, obrydd och ovetandes.
 

Hold my beer.

 
Såhär ser min bakgrundsbild ut.
Den är tagen för några år sedan i Ingenstans. April mitt ute i skogen på en gård i Lapplands inland. Vi solar på den plätt som var bar och min kusin sköt råttor med gevär.
Jag älskar den här bilden för den är så annorlunda, lugn men ändå skruvad på samma gång. Fult gulnat gräs men fin gemenskap. Som vacker, solig söndag och redneck i ett.

Paradise lappland

 
Det är ganska precis såhär det är att växa upp på ett litet norrländskt ställe. Vemod, tristress och midnattssol.
Jag är väldigt tacksam för det.
Stundens tune. 

bloglovin bloglovin
RSS 2.0